Kan Borgå stift vara ett framtidsrum – en provbänk för en smidigare kyrka?

DET KOMMER att sägas många gånger under år 2023 – hur nära ögat det för 100 år sedan var att det inte hade blivit något finlandssvenskt evangeliskt-lutherskt stift alls i Finland. För att inte tala om att det råkade bli just Borgå stift, som nu firar jubileum i år.

Biskop emeritus Gustav Björkstrand, aktivt i ämbetet 2006–2009, skriver i det här numret av KP om hur turerna om stiftet gick i rege­ring, riksdag och kyrko­möte i 1920-talets unga Finland. Till slut gav en mycket jämn omröstning grönt ljus för det nya stiftet. I en stiftsbok i höst ska journalistveteranen Staffan Bruun med sitt eget reportergrepp redogöra för samma historiska händelser.

DET VAR innovativt att kyrkan 1923 tilläts få ett icke-geografiskt stift. Land, bygd och kyrka knöts ihop på ett helt annat sätt än förut. Lösa administrativa pussel­bitar runtom i landet fogades till en bild, en struktur med egen biskop i Borgå.

Borgå stift, och möjligen Nylands brigad, blev en av få offentliga och renodlat svenskspråkiga strukturer. Det världsliga lyckades inte lika väl. Ett allsvenskt län som ska ha planerats blev aldrig av. Folk­tinget är ett blekt avtryck av ett svenskt självstyre mången drömde om, ett slags ”Åland på fastlandet” som aldrig blev av.

Inte heller nu år 2023 när nya välfärdsområden precis har startat är ett enda av dem allsvenskt enligt Borgå stifts modell från 1923.

"Behövs alla tre nivåer lika yvigt som nu – kyrkostyrelse, domkapitel och samfällig­heter samtidigt?"

BORGÅ STIFT konstruerades så att det bröt mot gammal praxis om medlemskap, hem­ort och hierarki. I stiftet finns i dag till exempel Agricola församling som spänner över flera kommuner kring Lovisa. Eller Tammerfors svenska församlings lilla språkö bland fyra stora finska församlingar.

I sin KP-artikel tänker Gustav Björkstrand sig att stiftet generöst kunde vidgas till att omfatta också enskilda svenskspråkiga medlemmar på helfinska orter. Det bryter mot parokial­regeln – att du inte kan välja evangelisk-luthersk församling utan den tilldelas dig på basen av din hemadress.

Regeln är styv i hela kyrkan. Om man råkar gilla det kyrkliga livet i en grannförsamling, går det visserligen att smita dit på gudstjänst, men inte att styra sina skatte­pengar dit där man har sina böner och sin gemenskap.

Kring Borgå stifts församlingar är det visserligen möjligt att byta församling över språkgränsen, gå in eller gå ur. Men parokial­regeln gör att församlingarna inte profileras, och att de inte heller sunt tävlar om att vara relevanta för olika kretsar bland kyrkfolket.

KYRKAN behöver reformer. Dess administration är en för tung rock för framtidens plånbok, och många ser den centrala Kyrko­styrelsen och dess närmare 300 anställda som det mest överviktiga.

Kyrkan behöver ett nationellt högkvarter för kontakter till stat, myndigheter eller andra kyrkor och samfund. Men behövs alla tre nivåer lika yvigt som nu – kyrkostyrelse, domkapitel och samfällig­heter samtidigt?

DET SVENSKA stiftet är unikt från första början. Som ett litet stift med specialstatus kunde det vara en provbänk för framtidens arbetsformer – en nybantad, mera lätt­rörlig och smidig kyrka. Till nytta för 220 000 finlandssvenskar i stiftets församlingar, och för kyrkan i hela landet.