”Kan det här inte bara vara över.” Vi sitter på ett planeringsmöte när hon drar en djup coronasuck över alla de praktiska utmaningar – både privata och professionella – som det senaste halvåret fört med sig. Många av oss har säkert tänkt den tanken många gånger de senaste månaderna: kan det här inte bara vara över. I en intervju i denna tidning säger Nina Lindfors att hon drömmer om ett coronavaccin och coronamedicin. I en annan artikel säger läkaren Peter Strang, som forskat kring symtom och dödlighet i covid-19 i Sverige, att han tror att vi kommer att ha ett vaccin i januari.
Även om det skulle gå så väl så har vi ett antal månader av coronabeslutsångest framför oss. Det ständiga velandet har blivit en del av vardagen: att hela tiden göra någon form av riskanalys. Å ena sidan har antalet fall av covid-19 hållits på ganska låg nivå i Finland, i synnerhet under sommaren. Ska man lägga lapp på luckan om det under föregående tvåveckorsperiod konstaterats fyra covid-19 fall per 100 000 invånare? Å andra sidan: varje fall av covid-19 kan potentiellt leda till att någon dör.
"Ett tungt vägande skäl var att det skulle bli oerhört svårt och dyrt att reda upp ifall någon i personalen i samband med turnén skulle testa positivt för covid-19."
På Fontana Media, som utöver att ge ut denna tidning också driver ett bokförlag, har vi haft vår del av coronavelande. Vi har till exempel grubblat över den bokturné i Svenskfinland som vi traditionellt ordnat på hösten. I år blev det ingen sådan. Ett tungt vägande skäl var att det skulle bli oerhört svårt och dyrt att reda upp ifall någon i personalen i samband med turnén skulle testa positivt för covid-19. Efter moget övervägande valde vi att ordna ett par mindre och tidsmässigt isolerade diskussionskvällar med aktuella författare. Riskfritt är det aldrig, och i sista hand är det den enskilda besökarens sak att bedöma om man är bekväm med att delta.
"Dörren står fortfarande öppen för deltagare från resten av stiftet, men hur många från fastlandet kommer att våga sig dit?"
Kyrkans central för det svenska arbetet har säkert haft sin beskärda del av riskanalyskamp när man övervägt om man ska ordna kyrkodagar i Mariehamn i november. Nu blir det kyrkodagar, om än i nedbantad form, i första hand för ålänningarna själva. Dörren står fortfarande öppen för deltagare från resten av stiftet, men hur många från fastlandet kommer att våga sig dit? Det kan tyckas vara ett ganska djärvt beslut att ordna kyrkodagar när det finns en risk för att coronaviruset kommer in som en objuden gäst. Man kan kanske fråga sig om det överhuvud taget är värt att ta risken när evenemanget på grund av de rådande omständigheterna knappast kan fylla sin stiftssamlande funktion.
