På insändarplats i den här tidningen konstaterar Sixten Ekstrand, direktor vid Kyrkans central för det svenska arbetet vid Kyrkostyrelsen, att höstens budgetarbete blir utmanade i många församlingar. Ekonomin har varit ansträngd i församlingarna redan tidigare och coronapandemin har försvårat läget ytterligare. Ekstrand skriver att det är förståeligt om synfältet smalnar och förtroendevalda först skär i gemensamma åtaganden som Kyrkpressen och understödet till missionen och utlandshjälpen. Sedan lyfter han fram betydelsen av församlingarnas understöd till missionen och utlandshjälpen.
Oron är säkert befogad och det är lätt att se att Kyrkpressens och missionens/utlandshjälpens utmaningar är desamma. När ekonomin blir utmanande i församlingarna är det lätt hänt att man börjar dela in verksamheten i ”det egna” och ”det andra”. Det egna blir helt naturligt det man i första hand ser i den egna församlingen, den egna verksamheten och de egna anställda. I kategorin ”det andra” hamnar lätt saker och människor som man inte ser i den egna, dagliga verksamheten. I den kategorin landar obönhörligen missionen/utlandshjälpen och Kyrkpressen. Det är mindre smärtsamt att skära i det man inte direkt ser. På så vis kan man säga att Kyrkpressen/missionen/utlandshjälpen – för att använda sporttermer – alltid spelar på bortaplan när församlingarna och i sista hand de förtroendevalda ska göra de ekonomiska prioriteringarna.
"Det egna blir helt naturligt det man i första hand ser i den egna församlingen, den egna verksamheten och de egna anställda. I kategorin ”det andra” hamnar lätt saker och människor som man inte ser i den egna, dagliga verksamheten."
I sin insändare konstaterar Ekstrand att missionen och kyrkans internationella diakoni hör till kyrkans grunduppgifter och att man sviker kyrkans uppdrag om man inte tar ansvar för dem. Det är så sant som det är sagt. Vilka är då motiveringarna för församlingarna att fortsätta prioritera Kyrkpressen?
Det har lyfts fram förr, men den telefonenkät som gjordes för ett par år sedan bland slumpmässigt utvalda församlingsmedlemmar i församlingar som prenumererar på Kyrkpressen visade att över hälften (54%) av de svarande såg tidningen som sin främsta kontaktkanal till kyrka och församling. Det är viktigt för de både dem som gör upp budgeten och förtroendevalda att hålla det här perspektivet i minnet. Det är i sista hand församlingsmedlemmarnas skattepengar man hanterar. Om över hälften av dem säger att tidningen är deras främsta kontakt till församlingen borde det väga tungt när budgeter ska spikas och ”det egna” ställs mot ”det andra”. För många församlingsmedlemmar existerar inte de här gränserna överhuvudtaget. För dem kan missionen, utlandshjälpen eller Kyrkpressen lika mycket vara ”det egna”.
