Hälsningar från hemmakontoret

01.06.2020
Malin Aho är grafiker på Kyrkpressen.

Jag måste medge, då vi i mars övergick till att så mycket som möjligt arbeta på distans föreställde jag mig inte att det skulle fortgå längre än ett par veckor. Men nu är det cirka tio veckor sedan ”den nya vardagen” trädde i kraft och jag har insett att det här faktiskt kommer att vara den nya arbetsvardagen åtminstone fram till hösten.

”Du har tur som kan jobba hemifrån”, har jag hört från vänner som inte kan jobba på distans. Och visst känns det skönt att inte behöva lägga så mycket tid på arbetsresorna, men samtidigt uteblir en del av den dagliga vardagsmotionen. Och jag märker att jag inte tar upp den lika lätt hemifrån.

Jag har också märkt att jag saknar små saker från arbetsplatsen, som till exempel mitt höj- och sänkbara bord. Det slutade med att jag måste fixa ett primitivt ståbord åt mig själv här hemma, då jag inte stod ut med att sitta längre. Det består av ett sidobord på en soffa med böcker under bordets ben för stabilitet. Som ståunderlag har jag en ihoprullad yogamatta.

Men det jag saknar mest är arbetsgemenskapen. Under den här tiden har jag lärt mig att jag trivs bäst med att jobba i en miljö med andra som också jobbar. Atmosfären som finns i ett kontor som sjuder av liv är något jag nu lärt mig att verkligen sätta värde på. Sedan varvar jag gärna de dagarna med hemmadagar.

Visst fungerar det med videosamtal och chattar, men i längden håller det inte mot ett gammaldags möte, ansikte mot ansikte. Det är inte heller lika lätt att skriva i nyanser som det är att uttala dem, och ibland känns ribban högre för att kommunicera om småsaker.

Man kan ju också använda videosamtal till annat än möten, och lyckligtvis kom en arbetskamrat att tänka på virtuella kaffepauser. Det är roligt att se arbetskompisarna över en kopp kaffe, om än på en ruta. Det får mig att vakna upp. Och det gör mig påmind om att det fortfarande pågår en vardag också på annat håll.

När det här är över tror jag mig ha funnit en större uppskattning för både kontoret och hemmet som arbetsmiljö. Och jag hoppas att jag i fortsättningen kan kombinera det bästa av båda världarna.

Malin Aho
Mari Valjakka har återvänt till hemtrakterna i Ivalo.

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16
Biskop Bo-Göran Åstrand och Johan Bärlund, professor i nordisk rätt, kommenterar HFD:s beslut för Kyrkpressen.

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25
I skogen hittar Nina Lindfors tröst och frid.

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20
Finland har handlat proaktivt, och det är bra, säger Peter Strang, professor i palliativ medicin vid Karolinska institutet.

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45
Ulrika Hansson är redaktör på Kyrkpressen. Jaktlaget är hennes första bok.

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30
Katarina Gäddnäs har varit präst i två år. 
– Men jag började läsa teologi genast efter gymnasiet med inriktning på att bli sjukhuspräst.

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12
Helene Liljeström tycker att citatet vid domkyrkan
är väldigt väl valt. På svenska lyder motsvarande bibelställe: ”Jag skall ge er en framtid och ett hopp.”

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01
Johan Westerlund är kyrkoherde i Johannes församling. Hans favoritplats i stan: olika kaféer runt järnvägsstationen.

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01