Våren har varit minst sagt ovanlig. Vi har lärt oss tvätta händerna och hosta i ärmen. Vi har lärt oss använda kommunikationsverktyg som vissa av oss inte ens hade hört talas om i julas. Framför allt har vi lärt oss att hålla distans.
För församlingarnas del har det inneburit ett helt nytt sätt att arbeta. Plötsligt fick vi inte samlas i kyrka och församlingshem och därför måste gudstjänsten flytta ut på nätet. Prästen blev Youtube-stjärna och kyrkvaktmästaren blev kameraman.
Jag tycker mig ha gjort två observationer gällande kyrkans verksamhet under våren. Den ena är att många faktiskt velat delta i de gudstjänster och andakter som erbjudits. Det finns till och med församlingar som menar att de haft fler deltagare i sina virtuella gudstjänster än de haft i de riktiga, i kyrkan. Om det stämmer eller inte kan jag inte uttala mig om, men tendensen är intressant. Kan det tänkas att ett minskande antal kyrkobesökare egentligen inte beror på ett bristande intresse för gudstjänsten som sådan, utan bara på att det sätt vi serverar den på är lite otidsenligt? Finns det slutsatser som borde dras av det?
Den andra observationen är att de verktyg vi använder mest bygger på envägskommunikation. Livestream och filmklipp är bra sätt att erbjuda andakter och gudstjänster, men de engagerar inte åhöraren. Inget möte eller gemenskap uppstår åhörarna emellan, de sitter ensamma vid sin skärm. Det här rimmar ganska illa med att vi gärna betonar att församlingens liv handlar om gemenskap. Det är nästan lite överraskande hur nöjda både församlingsmedlemmar och anställda verkar vara med envägskommunikationen. Förkunnelse är centralt för kyrkan, men lika centralt borde det ju vara att dela vandringen tillsammans med andra.
Snart kan vi återgå till att träffas och uppleva gemenskap med varandra på samma sätt som förr. Risken finns ändå att en ny pandemi seglar upp i framtiden. Hur ska vi då upprätthålla gemenskapen? Gemenskap är en väsentlig del av kyrkans liv och sociala medier erbjuder nya vägar till gemenskap. De här två borde ju gå att kombinera.
Hittar vi modeller för att ta till vara den kristna gemenskapen via moderna medier kan det också göra oss mer rustade att möta nästa generation, som är helt införstådd med att ha gemenskap på det här sättet. Sextonåringen i vårt hushåll umgås nästan dagligen med sina kompisar i Mosambique och Texas. Då kan det ju inte vara omöjligt för mig att ha gemenskap med människor i min hemförsamling över nätet?
