På knä i advent

12.12.2019

Det har varit en ansträngande höst. Vi har varit för få på jobb och till det har för min del kommit tömning av släktgård och flytt till staden.

I november började krafterna sina. Nätterna blev oroliga, morgnarna allt glåmigare och hållningen allt sämre. Var rädd om dej, sade många och gav en klapp på axeln. Jag drömde övertydliga drömmar om blinkande varningslampor och prästkläder som inte passade.

”Om du har för mycket att göra är inte allt du gör Guds vilja.” Jag har citerat min biktfars stränga ord tidigare. Och jag har faktiskt med åren blivit bra på att inte stressa upp mig, inte försöka klämma in ännu lite till arbete i en redan överfull kalender, men nu hade den berömda väggen ändå kommit hotfullt nära. Risken att brännas ut är större när man brinner för sitt jobb, när så mycket känns angeläget och inspirerande. Arbetet tar heller aldrig slut och det kommer alltid att finnas människor som önskar att vi gjorde ännu lite till.

Jag började dagdrömma om bönepallen i kapellet på reträttgården Snoan. Det räcker att komma in på Snoans gårdstun för att mina axlar ska sjunka och blodtrycket gå ner. Kroppen är fantastisk på så sätt att den minns. Bönepallen i andaktshörnan i mitt sovrum har hunnit samla damm under hösten. Vi talade om det med diakonkollegan My, att det är så mycket svårare att ta tid för bön och tillbedjan ensam hemma. Så föddes idén att använda adventsfastan till gemensam bön i kyrkan varje morgon – den bästa adventskalendern någonsin! Det har varit fantastiskt att varje morgon ha möjligheten att öppna luckorna inåt och utåt, att få tassa in i kyrkan, slå av rökdetektorerna, tända altarljusen, lyfta fram bönepallarna, läsa en text, sitta tyst och stilla i 20 minuter medan morgontrafiken brusar runt kyrkan.

"Vi var ju så trötta, var då ännu mindre sömn verkligen rätt medicin?!"

I början när alarmet på telefonen ringde lite tidigare än vanligt funderade vi båda om vi var riktigt kloka. Vi var ju så trötta, var då ännu mindre sömn verkligen rätt medicin?! Redan efter några dagar började jag längta till stillheten vid altaret redan när jag slog upp ögonen. Efter en vecka insåg jag att jag varken ville eller skulle läsa e-posten eller öppna Facebook eller Instagram på telefonen innan morgonbönen.

Stillheten från morgonbönen har börjat breda ut sig också över dygnets alla andra timmar. Det är mycket jag inte måste. Saker faller på plats. Jag kan vara bara närvarande i nuet ett ögonblick i taget. Det finns plötsligt mycket mer av den andra sortens tid och rum i mitt liv – andrum.

Nu gäller det att hålla fast vid den goda rutinen, till det behöver vi varandra. Till vårterminen öppnar vi kyrkan för den som vill komma och be med oss varje vardagmorgon.

Katarina Gäddnäs
Semestern utmanar parrelationen. I ett parförhållande kan det vara så att den ena parten behöver mer avstånd än den andra.

parrelation. Under semestern blir problem i förhållandet synligare än vanligt. 2.7.2020 kl. 15:52
Morteza Naseri gick från Kabul till Helsingfors.

asylsökande. – Vi var 55 eller 60 personer i en niometers gummibåt. Vatten slog in hela tiden. Jag kunde inte simma. Morteza Naseris väg till Finland är en berättelse om utsatthet, orättvisa och en okuvlig vilja att leva. 1.7.2020 kl. 15:40
Bilden är tagen på de tvåspråkiga ekumeniska kyrkodagar i Åbo i maj 2017.

Kyrkodagar. – Jag hoppas att alla ska tänka: Wow, nu får vi äntligen träffas ansikte mot ansikte, säger direktor Sixten Ekstrand. 30.6.2020 kl. 21:16
Jean d’Amour Banyanga är född och uppvuxen i Rwanda. Bor nu i Eckerö prästgård. Gift och har två flickor och två pojkar i åldern 5 till 14 år.

profilen. Som tolvåring var rwandiern Jean d’Amour Banyanga med om en skakande upplevelse. Efter det ville han jobba för Gud och sina medmänniskor. – Jag är historisk, säger han, som den första mörkhyade prästen i Borgå stift. 30.6.2020 kl. 20:17

samtalstjänst. Samtalen är alltid konfidentiella och anonyma. Hjälp kan man få via telefon, chatt, nättjänst och brev. 29.6.2020 kl. 09:59

bön. Östra Finlands universitet har gjort en undersökning som visar att frågor relaterade till spiritualitet har varit betydelsefulla under coronapandemin. 24.6.2020 kl. 00:00
Nu sänds morgonens radioandakt Andrum kl. 9.54 istället för kl. 9.10.

radio. – Genom att flytta fram sändningstiden hoppas vi att Andrum ska nå en större publik, säger Unni Malmgren. 23.6.2020 kl. 15:53
– Vi ska vara mycket försiktiga med att tolka coronapandemin som ett tecken på att de yttersta tiderna närmar sig, säger Björn Vikström.

orostider. Varför kom den här pandemin – vill Gud straffa mänskligheten? Eller är den ett tecken på att de yttersta tiderna närmar sig? Vi frågar Björn Vikström, universitetslärare i teologisk etik med religionsfilosofi. 18.6.2020 kl. 16:12
Dofterna gör att vi inte bara minns, vi återupplever, skriver Johanna Boholm-Saarinen.

Kolumn. Johanna Boholm-Saarinen är tacksam för att det alltid, oberoende av vad som händer i livet, finns hundlokor och häggar, sandvägar och skogsdungar. 18.6.2020 kl. 13:42

sommar. Vare sig du hör till dem som anser att sommaren är till för att slappna av, eller söker något att underhålla dig med när evenemang och läger är inställda. 21.6.2020 kl. 10:00