Det som Gud glömde berätta

19.09.2019

INKAST.

Vi åttiotalister lär vara kända för vår naiva tro på oss själva och våra förmågor. Vi är enhörningar som galopperar längs regnbågen, alla möjligheter ligger öppna för just oss. ”Because we’re worth it.” Det här beteendet blir inte bättre av att vara uppvuxen i Finland med en massa ”sisu” som grädde på moset. En riktig finländare klarar som bekant sig själv, hjälpbehov är ett tecken på svaghet.

Det som Gud glömde berätta var att när 1980-talsenhörningarna får föl så gäller inte det ursprungliga upplägget på regnbågen längre. När halare, vantar, gröt och spyor gör entré får den självförverkligande individualisten galoppera ut till vänster och unika lösningar serieshoppas på Ikea. Ska du prompt förverkliga dig själv så får du åtminstone se till att du ligger i samma löneklass som förut, annars svälter fölen. Att klara sig själv och fortsätta vara oberoende av alla andra funkar inte heller. Tvärtom blir släkt och vänner avgörande för ett fungerande vardagspussel.

Det gör ganska ont att spola ner sina individualistiska ideal på toaletten. Samtidigt är antagligen bra för mig att repetera den gyllene regeln lite oftare och tvingas tänka på andra framom mig själv när jag vaknar på morgonen.

– Men jag har inget liv, klagar jag sorgset.

– Det har du visst, säger min vän trött. Du lever det, det är det där som är livet.

»Problemet med oss finländare är att vi envisas med att klara allt själva.«

Jag hörde nyligen en universitetsprofessor avslöja meningen med livet. Tyvärr visade hans powerpoint också att vi finländare verkar ha förlorat meningen med livet. Vi toppar statistiken i många viktiga grenar (Pisa, pressfrihet, spädbarnsdödlighet m.fl.) men psykisk hälsa kan vi inte direkt skryta med. På något sätt har ett av världens mest framgångsrika länder fått en befolkning som mår ganska dåligt.

Professor Arto O. Salonens tes är lika revolutionerande som söndagsskolan, det är gemenskap med andra människor som är ”hemligheten”. Lycka är att vara behövd och att få göra något som har betydelse för andra. Problemet med oss finländare är bara att vi envisas med att klara allt själva. Nu har vi blivit så förhärdat självständiga att vi förlorat varandra – och möjligheten att vara till glädje för våra medmänniskor.

Jag behöver en ny hustavla:

Allt vad du vill att människor ska göra för dig, det ska du också göra för dem.

Och allt vad människorna gör för dig, det ska också du våga ta emot – tillit och beroende av andra är inte svaghet utan kärlek.

Kärlek är meningen med livet (också för enhörningar).

Nina Österholm jobbar med information i kyrkan i Helsingfors.

Nina Österholm
Camilla Lif är en svensk präst, radioprofil och skribent.

camilla Lif. Den svenska regeringen har tillsatt en kommission för att utvärdera Sveriges hantering av coronapandemin, skriver Kyrkans Tidning. Bland ledamöterna i kommissionen finns också prästen Camilla Lif, tillförordnad kyrkoherde i Katarina församling i Stockholm. 13.7.2020 kl. 08:00

boknyheter. Biskop emeritus Gustav Björkstrand ger ut självbiografin På avstånd ser man klarare på Fontana Media i höst. Också Kyrkpressens redaktör Christa Mickelsson är aktuell med en självbiografisk bok. 10.7.2020 kl. 14:07
St. Matthew’s International Lutheran Church är en del av Helsingfors kyrkliga samfällighets arbete. Man samlas till gudstjänst på engelska i Matteuskyrkan i Östra centrum.

Helsingfors . Kristian Willis växte upp med flera språk. Det har han nytta av när han varje söndag firar gudstjänst med människor från världens alla hörn i Östra Centrum i Helsingfors. 6.7.2020 kl. 14:54

diakoni. Är oron över hur ekonomin ska gå ihop ett stort mörkt moln på din sommarhimmel? Ta kontakt med diakonin – där får du både akuthjälp och stöd i att reda ut situationen på längre sikt. 6.7.2020 kl. 14:40
Semestern utmanar parrelationen. I ett parförhållande kan det vara så att den ena parten behöver mer avstånd än den andra.

parrelation. Under semestern blir problem i förhållandet synligare än vanligt. 2.7.2020 kl. 15:52
Morteza Naseri gick från Kabul till Helsingfors.

asylsökande. – Vi var 55 eller 60 personer i en niometers gummibåt. Vatten slog in hela tiden. Jag kunde inte simma. Morteza Naseris väg till Finland är en berättelse om utsatthet, orättvisa och en okuvlig vilja att leva. 1.7.2020 kl. 15:40
Bilden är tagen på de tvåspråkiga ekumeniska kyrkodagar i Åbo i maj 2017.

Kyrkodagar. – Jag hoppas att alla ska tänka: Wow, nu får vi äntligen träffas ansikte mot ansikte, säger direktor Sixten Ekstrand. 30.6.2020 kl. 21:16
Jean d’Amour Banyanga är född och uppvuxen i Rwanda. Bor nu i Eckerö prästgård. Gift och har två flickor och två pojkar i åldern 5 till 14 år.

profilen. Som tolvåring var rwandiern Jean d’Amour Banyanga med om en skakande upplevelse. Efter det ville han jobba för Gud och sina medmänniskor. – Jag är historisk, säger han, som den första mörkhyade prästen i Borgå stift. 30.6.2020 kl. 20:17

samtalstjänst. Samtalen är alltid konfidentiella och anonyma. Hjälp kan man få via telefon, chatt, nättjänst och brev. 29.6.2020 kl. 09:59

bön. Östra Finlands universitet har gjort en undersökning som visar att frågor relaterade till spiritualitet har varit betydelsefulla under coronapandemin. 24.6.2020 kl. 00:00