Jag äger ingenting!

11.07.2019

INKAST. Hela våren har jag rensat, röjt och städat, fört säckvis med böcker, kläder och prylar till Emmaus.

Fört flera generationers suspekta dunkar och kanistrar till problemavfall, skänkt babytillbehör till välgörenhet. Jag har gallrat i bokhyllan med bibliotekariens kallsinnighet, rivit ur försättsblad med mitt Ex Libris och ibland med vänlig dedikation från författaren själv. Tjugofem år i bokbranschen har satt sina spår i det privata biblioteket. Jag har smekt bokpärmar med kärlek och traskat längs minnenas boulevard, så många goda minnen och stressade bokhöstar. Jag har skrattat och sparat dyrgriparna. Jag har gråtit så tårarna stänkt.

Elva år har vi bott i släktgården, nio år har jag bott ensamstående med fyra barn och med tiden också ett barnbarn. Sälj huset! Det uppmanade mig många redan vid skilsmässan. Du är inte klok, inte kan man sälja en sex-generationers släktgård! utbrast andra. Jag har tvekat, vacklat. De nötta trösklarna, den vackra kärlhyllan, brödspetten i taket, den fina pallen på vilken tvättbaljan stod där min mamma och hennes syskon tvättade sig på morgnarna, inga miljoner i världen kan vara en rättvis summa för det. Strandirisen som min mamma fick från Domarskär i Vasa, tulpanlökarna mormor hämtade hem från en bussresa till Mainau, vinbärsbuskarna som genbanken kom och tog skott av, yngsta dotterns ros som hon önskade sig i sju-årspresent, syrenhäcken ex-maken planterade runt huset, kan jag ta med dem? Marken där vi en gång gått...

"Kanske var det farmor, scouterna eller mamma och pappa som lärde mig att vi ingenting äger, inte egentligen."

Vi kan ingenting ta med oss dit vi går. Kanske var det farmor, scouterna eller mamma och pappa som lärde mig att vi ingenting äger, inte egentligen. Jag är inte ens säker på att vi har det till låns av våra barn. Vi är förvaltare, bara förvaltare. Och en förvaltare måste veta när det är tid att ge över ansvaret till någon annan, att fylla rum och trädgård med nya skratt och nya liv. Det är ett underbart hus som gett oss många fina minnen. Minnen som alltid kommer att finnas kvar, som ingen kan ta ifrån oss. Länge bet jag ihop och kämpade. Mormor blev ensam med fem barn och under mycket tuffare villkor, om hon klarade det som måste väl jag också kunna göra det.

Det var under en pilgrimsvandring, en välsignad vandring som beslutet kom: Släpp det, släpp det för att kunna ta emot det nya som nu skall komma. Jag ler mellan tårarna och det jag starkast känner är tacksamhet.

Katarina Gäddnäs är präst och författare.

Katarina Gäddnäs
Camilla Lif är en svensk präst, radioprofil och skribent.

camilla Lif. Den svenska regeringen har tillsatt en kommission för att utvärdera Sveriges hantering av coronapandemin, skriver Kyrkans Tidning. Bland ledamöterna i kommissionen finns också prästen Camilla Lif, tillförordnad kyrkoherde i Katarina församling i Stockholm. 13.7.2020 kl. 08:00

boknyheter. Biskop emeritus Gustav Björkstrand ger ut självbiografin På avstånd ser man klarare på Fontana Media i höst. Också Kyrkpressens redaktör Christa Mickelsson är aktuell med en självbiografisk bok. 10.7.2020 kl. 14:07
St. Matthew’s International Lutheran Church är en del av Helsingfors kyrkliga samfällighets arbete. Man samlas till gudstjänst på engelska i Matteuskyrkan i Östra centrum.

Helsingfors . Kristian Willis växte upp med flera språk. Det har han nytta av när han varje söndag firar gudstjänst med människor från världens alla hörn i Östra Centrum i Helsingfors. 6.7.2020 kl. 14:54

diakoni. Är oron över hur ekonomin ska gå ihop ett stort mörkt moln på din sommarhimmel? Ta kontakt med diakonin – där får du både akuthjälp och stöd i att reda ut situationen på längre sikt. 6.7.2020 kl. 14:40
Semestern utmanar parrelationen. I ett parförhållande kan det vara så att den ena parten behöver mer avstånd än den andra.

parrelation. Under semestern blir problem i förhållandet synligare än vanligt. 2.7.2020 kl. 15:52
Morteza Naseri gick från Kabul till Helsingfors.

asylsökande. – Vi var 55 eller 60 personer i en niometers gummibåt. Vatten slog in hela tiden. Jag kunde inte simma. Morteza Naseris väg till Finland är en berättelse om utsatthet, orättvisa och en okuvlig vilja att leva. 1.7.2020 kl. 15:40
Bilden är tagen på de tvåspråkiga ekumeniska kyrkodagar i Åbo i maj 2017.

Kyrkodagar. – Jag hoppas att alla ska tänka: Wow, nu får vi äntligen träffas ansikte mot ansikte, säger direktor Sixten Ekstrand. 30.6.2020 kl. 21:16
Jean d’Amour Banyanga är född och uppvuxen i Rwanda. Bor nu i Eckerö prästgård. Gift och har två flickor och två pojkar i åldern 5 till 14 år.

profilen. Som tolvåring var rwandiern Jean d’Amour Banyanga med om en skakande upplevelse. Efter det ville han jobba för Gud och sina medmänniskor. – Jag är historisk, säger han, som den första mörkhyade prästen i Borgå stift. 30.6.2020 kl. 20:17

samtalstjänst. Samtalen är alltid konfidentiella och anonyma. Hjälp kan man få via telefon, chatt, nättjänst och brev. 29.6.2020 kl. 09:59

bön. Östra Finlands universitet har gjort en undersökning som visar att frågor relaterade till spiritualitet har varit betydelsefulla under coronapandemin. 24.6.2020 kl. 00:00