Pauliina Kittilä är konstnär och jobbar som informatör i Petrus församling.

Jag vill tro att nyckeln till sann glädje inte är frånvaron av smärta, utan modet att våga låta tårarna komma

Kolumn.

Hur mår ditt hjärta? Jag tycker vi borde börja ställa den frågan åt oss själva och varandra oftare.

22.1.2024 kl. 08:00

Vi delar ofta med oss om vad vi gjort, hur det går på jobbet eller vad som händer i samhället. Vi människor har lätt att falla in i ett mönster av att producera, fixa och uppnå synliga resultat på utsidan. Speciellt början av året är en tidpunkt då det talas om löften, målsättningar och planer. Hur ofta delar vi med oss om, eller ens reflektera över, hur vårt inre mår?

I det västerländska samhället har vi fått mycket gratis och vi är vana vid att det mesta fungerar ganska bra, åtminstone vid första anblick. Att Finland utsätts till världens lyckligaste land för sjätte året i rad är redan en indikator i sig. Det finns mycket att vara tacksam för, men kanske har vi också tappat bort något av livets skörhet och oförutsägbarhet mitt i allt detta. Livet är skört, det gör ont ibland och vi kan få ett knytnävsslag när vi minst anar det. Då blev det sagt.



Vi behöver inte skämmas för att livet gör ont och vi människor är sköra. Vad om vi skulle våga sitta i det som är smärtsamt, möta det som är ledsamt och gråta de tårar som vi kanske hållit tillbaka? Det är få som går igenom livet utan smärta. De som verkar göra det kanske egentligen har satt locket på, för att det är tungt att låta smärtan komma ut. Har vi blivit rädda för att möta smärta?

Smärta är inte lätt, men jag tror att vägen till sann glädje och tillfredsställelse ofta går genom tåredalen. Det är i dalen som vi verkligen möter oss själva i allt vi är, både det vi sett och inte sett. Det är där vi kan lära oss att släppa taget och låta oss bli burna.


Jag älskar
psalm 84:6–8 och den bild verserna målar upp av tåredalen.

”Saliga är de människor som har sin styrka i dig, de som har dina vägar i sitt hjärta. När de vandrar genom tåredalen gör de den rik på källor, och höstregnet höljer den med välsignelser. De går från kraft till kraft, de träder fram inför Gud på Sion.”

Det vackra med tåredalen är inte dalen i sig själv utan löftet den bär på. Löftet om att tåredalen kommer göras rik på källor och välsignelser är tröstande. I den mörkaste punkten är trösten inte min egen kunskap, kraft eller viljestyrka, utan styrkan i Gud och tilliten till honom. Jag vill tro att nyckeln till sann glädje inte är frånvaron av smärta utan modet att våga låta tårarna komma och våga ställa frågan ”hur mår mitt hjärta?”.

Pauliina Kittilä


ungdomar. De är helt vanliga unga som prioriterar och tänker annorlunda. Trots fördomarna brukar folk se upp till Vilma och Patrick för att de vågar tro. 10.8.2016 kl. 14:00

tidskrift. Peter Björkman är poesiälskare, bibliotekarie och redaktör som tror på det skrivna ordets förmåga att stävja polarisering och bygga broar mellan religioner och livsåskådningar. 9.8.2016 kl. 15:00

sng. Sacred harp är en sångstil som är högljudd och rytmisk, och som inte är ämnad för perfekta uppföranden. Hillevi Lasén vill få också finlandssvenskarna att sjunga psalmer ända från tårna. 4.8.2016 kl. 10:49

kyrkoherdeval. Församlingsrådet i Petrus församling valde kyrkoherde på fel grunder. Nu pågår en dialog mellan rådet och Monica Heikel-Nyberg i hopp om att lösa situationen. 2.8.2016 kl. 11:41

ryssland. – Det begränsar men utestänger inte möjligheten att verka, säger Andrey Heikkilä från Finska Missionssällskapet om ny rysk religionslag. I Pingstkyrkan är man ändå oroliga för hur lagen kommer att verkställas. 2.8.2016 kl. 08:56

Påven fördömer med all kraft alla former av hat och ber för dem som har drabbats, uppger Vatikanens talesman efter morgonens terrordåd under en mässa i Normandie. 26.7.2016 kl. 16:06

församling. Pauluskyrkan i Helsingfors förvandlades till en livlig fotbollsstudio under kvartsfinalerna i fotbolls-EM. En fotbollsnattvard fick markera samhörigheten mellan församling och fotbollssupportrar. 21.7.2016 kl. 14:51

lovsng. Lovsång, svenska och Finland. När engelska Anna Ruddick kände att Gud kallade packade hon väskan och reste iväg, utan att vara säker på vad som väntade. 19.7.2016 kl. 11:18

Helsingfors förvaltningsdomstol gav Monica Heikel-Nyberg rätt i besvär. 14.7.2016 kl. 16:27

Gäddnäs. Prästerna svarar. 15.7.2016 kl. 14:00

folkkyrka. – Kyrkan i England har fjärmat sig från de vanliga människorna och lagt beslag på vad det innebär att vara kristen, säger professor Linda Woodhead, expert på samtida religion. 14.7.2016 kl. 13:00

lekholmen. Lekholmen är en populär lägergård dit många tidigare konfirmander gärna vill återvända. Genom den uppskattade holmboverksamheten är holmen nu öppen för alla. 13.7.2016 kl. 16:26

seinjoki. Besökare på bostadsmässan i Seinäjoki har också möjlighet att fira nattvard eller sjunga med församlingen. 12.7.2016 kl. 14:53

kyrkans samtalstjnst. När den hektiska vardagen tystnar kan ensamhet och ångest komma upp till ytan. Då behöver det finnas hjälp att få, säger krisarbetare. 8.7.2016 kl. 10:44

Sfp. För Anna-Maja Henriksson är den kristna värdegrunden självklar. Men hon vill inte göra politik på religionen. – Det är den alltför värdefull för. 6.7.2016 kl. 13:10

mariehamn. När en cancerdiagnos fick kyrkoherden Mari Puska att känna lättnad över att få vila förstod hon att hon jobbar för mycket. 30.12.2022 kl. 19:02

vanda. Mona Nurmi studerar teologi i Åbo. Ämnet är hisnande med mångfalden av tolkningssätt. Diametralt olika åsikter bland studerande väcker ibland livliga diskussioner. 22.12.2022 kl. 14:40

kvevlax. Att besöka julkyrkan och att umgås med familj och vänner är något av det viktigaste för väldigt många under julen. Det är något som länge var långt ifrån självklart för en del av oss som bor i Korsholm. 22.12.2022 kl. 14:45

kyrkbrand. Den brunna kyrkan i Rautjärvi var ett nytt andligt hem för släkter från Rautjärvi kommuns östra del – som avträddes till Sovjetunionen. 27.12.2022 kl. 13:30

BISKOPENS JULHÄLSNING. Den här vintern ska jag göra något jag aldrig gjort förut. När det blir riktigt kallt kommer jag att ta på mig gröna, stickade sockor. Jag är inte riktigt van vid det. Jag trivs mera i svart. Men de här sockorna är speciella. Jag fick dem av några diakoniarbetare som en hälsning för att kyrkans diakoni fyller 150 år i år. Och grönt är diakonins färg, livets och medmänsklighetens färg. 25.12.2022 kl. 10:00