Församlingsmästaren Tuure Viitala i Kristinestad har många strängar på sin lyra. FOTO: ANITA VIIK-INGVESGÅRD

Livet har lett honom

Kristinestad.

Känner du någon som har jobbat som mekaniker, sjöfartsofficer, fredsbevarare och kantor – och numera är församlingsmästare? Gör du det heter personen i fråga högst antagligen Tuure Viitala!

23.3.2023 kl. 09:27

Sedan i fjol arbetar Tuure Viitala som församlingsmästare i Kristinestads kyrkliga samfällighet. Det visar sig att han är en man med en fascinerande arbetshistoria, som har provat på fler yrken än de flesta. I hans cv hittas uppdrag som svarvare, verkstadsmekaniker, sjöfartsofficer, fredsbevarare – och kantor.

Det hela började i den lilla hembyn Soini.

– Efter skriftskolan blev jag aktiv i församlingens ungdomsgrupp, berättar han.

Steget var inte långt till att hoppa in som vikarie för församlingsmästaren när så behövdes.

Ett intresse för musik fanns hela tiden med i bilden. Dragspelet var hans första instrument, och sedan gick han över till piano och trumpet. Efter högstadiet började han spela trumpet i Kajanalands militärmusikkår.

– Min musiklärare i skolan sa en gång att jag skulle ha en lysande framtid som schlagersångare, men det kändes av någon anledning inte så lockande för mig! skrattar han.

I stället var det den klassiska musiken och kyrkomusiken som drog det längsta strået. Han är utbildad C-kantor, och har gjort inhopp i olika församlingar, i allt från den åboländska skärgården i söder till Utsjoki längst i norr.

Vingarna prövades

Att det ändå inte blev musiken som gett honom hans huvudsakliga levebröd säger han beror på att han ville pröva vingarna också på andra områden.

– Jag var en rastlös ung man som ville testa olika saker.

Efter militärtjänstgöringen tog han examen som församlingsmästare, men sökte sig sedan till kustflottan i Åbo. Där tjänstgjorde han som sjöfartsofficer i några år. Den militära karriären fortsatte med ett uppdrag som fredsbevarare för FN, då han tillbringade ett halvt år i Golan. Det blev en period utan några traumatiska upplevelser för honom.

– Det var intressant att få uppleva en annan kultur inifrån, säger han.

Den största delen av sitt yrkesliv har han arbetat som svarvare. Det praktiska kunnandet kommer väl till pass i jobbet som församlingsmästare, där underhållsarbete av fastigheter och maskiner hör till uppgifterna. Att förbereda och assistera vid gudstjänster och förrättningar i församlingen är ett annat av huvuduppdragen.

Svenskan behövs

I samfälligheten jobbar Tuure Viitala både i svenska och i finska församlingen. Svenskan är lite utmanande för honom, som har en helt finskspråkig bakgrund. Rätt bra går det ändå, konstaterar han, då de flesta i Kristinestad kan finska.

Han suckar lite över att han inte redan i skolan insåg hur stor nytta han skulle kunna ha av språkstudierna.

– Då var det mest kråk- och trastbon som intresserade! Jag borde ju ha förstått att man behöver svenskan i ett tvåspråkigt land, säger han.

Han citerar Finlands förste missionär Martti Rautanen, som i frustrationen över språkstudierna ville kasta sina böcker ”I Rhenflodens skummande vågor”.

Om språket inte alltid varit det lättaste att ta till sig har musiken ställt sig på Tuure Viitalas sida åter en gång.

– De svenska sånger och lieder jag lärde mig i konservatoriet minns jag fortfarande! Kanske jag borde ha studerat språket via musiken?

TUURE VIITALA

Arbetar som församlingsmästare. Är dessutom utbildad C-kantor.

Bor i Kristinestad och i barndomshemmet i Soini.

Familj: fyra söner och en dotter.

Hobbyer: Skogsarbete, jakt och fiske. ”Men är det en hobby eller en livsstil?”

PIAN WISTBACKA


sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00

BESVÄR. Två medlemmar i Petrus församlings församlingsråd har lämnat in ett så kallat kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över domkapitlets beslut att välja Pia Kummel-Myrskog till kyrkoherde i Petrus församling. 5.6.2024 kl. 21:13

ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism. 6.6.2024 kl. 08:00

Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon. 5.6.2024 kl. 10:18

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00

KLIMATKRISEN. KP-redaktören Rebecca Pettersson bevittnar en soluppgång hon aldrig borde ha sett. Det blir början till en ekologisk skuldspiral, och jakten på ett hopp som håller. 4.6.2024 kl. 09:46

SAMKÖNADE PAR. Jenny Jansson var delegat vid Metodistkyrkans generalkonferens när samfundet fattade beslut om att godkänna samkönade vigslar. 3.6.2024 kl. 20:28

INGERMANLANDS KYRKA. Den ingermanländska kyrkans präster skapar förvirring bland kyrkfolket, säger ärkebiskop Tapio Luoma. I vems mässa går man, till vilken kyrka blir ens barn döpt? 3.6.2024 kl. 10:00

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23