Astrid Nurmivaara klädd i Helsingedräkten, på Kårböle ungdomsförenings 120-årsfest 9.10.2021.

Att arbeta med hjärta och händer

vanda.

Astrid Nurmivaara har varit aktiv inom politik och föreningsliv, och jobbat med allt från äldreomsorg till hantverk. De många erfarenheterna har gett henne en viktig insikt.

25.1.2023 kl. 16:33

Astrid Nurmivaara har alltid ömmat för både människors välmående och för att bevara vår historia. Det har lett henne till vitt skilda branscher och intressen. Hon är sjukskötare till utbildningen och jobbade i kring tio år som diakonissa i Vanda svenska församling.

– Det var en spännande och intressant tid. Det är ett värdefullt arbete.

I arbetet som diakonissa såg hon hur svårt det var för äldre att få service på svenska i Vanda. Det gjorde att hon än mer aktivt engagerade sig politiskt, blev invald i stadsfullmäktige och jobbade hårt för ett svenskt serviceboende.

– Så fick vi Folkhälsanhuset till Vanda. Jag var med och lade första byggstenen, och äldreboendet har varit mitt skötebarn.

Senare förde yrkeslivet henne till äldreomsorgen och hon jobbade som föreståndare på ett äldreboende i Eira, och fortsatte sitt politiska engagemang samtidigt.

– Jag hade dessutom fyra barn och ett stort hus. Så här efteråt har jag funderat hur det riktigt gick ihop. Har månne mina barn fått lida för sin mammas iver? Det är sådant man funderar på ibland.

Hon är också föreningsaktiv i Vandas krigsveteraner och Kårböle ungdomsförening. Hon går en kurs i möbelrestaurering och håller själv kurser i fönsterrenovering.

Vad driver dig till detta aktiva engagemang?

– Det har jag undrat också! Man måste ju vara lite knäpp, säger hon och skrattar.

– Jag var enda barndet och har kanske haft enda barnets roll: ingen har hejdat mig.

Efter många år i omsorgsbetonade yrken sadlade hon om och utbildade sig i fönsterrenovering i Billnäs.

– Att jobba med vård och omsorg är jätteberikande, men man ser inte resultatet på samma sätt som när man restaurerar fönster. Jag tror att människan mår bra av att också få jobba med sina händer och se resultat.

Föreningsliv i med- och motvind

Astrid Nurmivaara fick vara med om att blåsa liv i Kårböle ungdomsförening, efter en törnrosasömn på 40 år.

– Vi höll på att bli utkastade ur föreningsregistret, så vi ordnade ett möte där tjugo personer deltog.

Sedan dess har de åstadkommit både utställningar, en historik och en återupptagen vänortsrelation med rikssvenska Kårböle, en by med under hundra invånare.

– Vi fick reda på att Kårböle år 1949 haft besök av kyrkoherde Ejnar Brundin från rikssvenska Kårböle som ligger i Sveriges mitt. Det räckte 73 år, men i augusti i somras gjorde en liten grupp härifrån ett återbesök. Det var jätteroligt! Kanske det kan bli mer utbyte mellan våra församlingar i framtiden.

Många föreningar kämpar för att få med fler engagerade, konstaterar hon. Hon sitter som ordförande i föreningen Vanda krigsveteraner. I dagens läge finns bara en veteran och ett tiotal krigsänkor kvar i föreningen.

– Jag sörjer personligen att man inte under den tid som veteraner fanns engagerade unga. Nu känns det som att vi har en vägg emot. Hur ska vi gå till väga när vi inte längre har en generation som kan berätta hur det var i kriget? Hur ska vi engagera unga och hur ska vi föra vidare budskapet om vad veteraner gjort för vår självständighet? Kriget i Ukraina påvisar att vi varit utsatta för liknande, som Stalin trodde skulle vara avklarat på två veckor.

Föreningen övergår eventuellt till att bli en traditionsförening.

– Och då måste vi fundera på vilka traditioner som ska föras vidare.

Vilken viktig insikt har alla dina erfarenheter gett dig?

– Att människolivet har så många dimensioner, och att vi borde försöka förstå människor, inte döma dem. Människor utvecklas till vad de blir och det har sin förklaring, oberoende av om det gäller utsatta personer i Vanda eller välbärgade åldringar i Eira. Det här att vara människa är så världsomspännande! Det har varit en gåva för mig att förstå det. Det är jag tacksam för.



israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskopsmötet ger nu i praktiken grönt ljus för samkönade vigslar i kyrkan – trots att kyrkomötet säger nej. Bara åtta av tio biskopar står bakom den "pastorala anvisningen" om saken. 5.6.2025 kl. 11:18

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31