– Vi kan varken som kyrka eller som människor leva så att vi bara gör och gör, för att vi är så rädda för att någon ska bli sur, säger Mari Puska.

Cancerdiagnosen fick Mari Puska att öva på att dra gränser

mariehamn.

När en cancerdiagnos fick kyrkoherden Mari Puska att känna lättnad över att få vila förstod hon att hon jobbar för mycket.

30.12.2022 kl. 19:02

Det var en krokig och spännande väg som ledde Mari Puska från Björneborg till Mariehamn. Hon blev prästvigd år 2006 i Åbo domkyrka. Sedan jobbade hon i några år som präst i Björneborg. De sista åren där hade hon en kombinationstjänst som studentpräst där hon skötte även det svenska församlingsarbetet och arbetet bland unga vuxna.

– Jag var ung och dum och allt var så intressant så jag gjorde allt. Jag slopade mina lediga dagar. Till sist märkte jag att om jag fortsätter så här kommer jag inte orka jobba mer.

Så hon blev tjänstledig från jobbet i Björneborg och blev präst i Borgå svenska domkyrkoförsamling.

– Det var en helande upplevelse.

Svenska hade hon lärt sig under ett år som barnflicka på Åland. Hon studerade teologi vid Åbo Akademi även om svenskan fortfarande kändes som en utmaning.

– Jag är ingen språkbegåvning. Men jag har talat svenska aktivt sedan år 1997, så klart den har blivit bättre hela tiden.


Skulle du predika bättre på finska?

– Nej! Jag måste ju predika på finska ibland och det känns lite svårt, eftersom det andliga språket är svenska för mig. Men klart att mitt djupaste känslo­språk är finska.


Viktigt med vård på modersmålet

Behovet av att få vård på eget språk märkte hon väldigt konkret när hon fick cancer för två år sedan. Hon opererades i Åbo och läkaren var finskspråkig.

– Då märkte jag att jag inte kan sjukdomstermer på svenska. Min förståelse för ålänningar som får vård på finska ökade enormt.

På sätt och vis känner hon sig nu utan­för i bägge språkgrupperna: hon är inte riktigt svenskspråkig, men inte riktigt finskspråkig heller.

– Jag vet inte om jag längre skulle passa in i den finska kyrkliga kulturen.

"Jag vet inte om jag längre skulle passa in i den finska kyrkliga kulturen."

Hon har själv undrat över vad det handlar om. Kanske det i Svenskfinland finns en större vilja till öppenhet, en vilja att utvecklas, än i hennes finska hemtrakter.

– Man är öppen för olika människor och inriktningar och tankar.

Ändå har det finska ploppat upp i henne i oväntade sammanhang. När hon pilgrimsvandrade till Santiago de Compostela våren 2017 märkte hon till sin förvåning att det var finska sånger hon sjöng i sitt huvud.

– Det var finsk gospelmusik som jag inte lyssnat till på tjugo år, men jag kunde allt utantill!


Betydde din cancerdiagnos en kris eller en förändring i ditt liv?

– Lyckligtvis var cancern lindring och krävde bara operation, inga tunga behandlingar. Men orsaken till att jag gick till läkaren var att jag var så trött. När jag fick diagnosen var min första känsla en lättnad: Tänk, jag får vara hemma i en månad!

"Lyckligtvis var cancern lindring och krävde bara operation, inga tunga behandlingar. Men orsaken till att jag gick till läkaren var att jag var så trött."

Under den tid som gått sedan dess har hon förstått att hon vill fortsätta som kyrkoherde i Mariehamn, men hon måste bli bättre på gränser.

– Jag har funderat mycket på att vi i kyrkan säger att prestationer inte gör dig värdefull och att det är viktigt att stanna upp, men vi lever inte som vi lär. –

Text: Sofia Torvalds
Foto: Tinca Björke


URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06