– Jag har varit så glad åt att få jobba i mina gamla hemknutar, säger Janne Sironen, född och uppvuxen i Vanda.

Janne Sironen har sett kyrkan där den växer

vanda.

Nya Vandaprästen jobbar i sin barndoms hemknutar. Men han har perspektiv från de delar av världen där kyrkan växer i form av miljoner nya kristna.

17.8.2022 kl. 14:56

Sjöholms kafé fanns i ett tvåvåningshus när Helsinge kyrkoby ännu inte var omvärvt av motorvägar och ramper. Kaféet stod i en vanlig landsvägskorsning med Tusbyvägen och var Janne Sironens mammas föräldrahem.

Janne Sironen, 53, är ny präst i Vanda. Han har sina familjerötter i Skattmansby och Kyrko­by och har gått sina skolor här i knutarna i Vanda, på svenska.

Det är bland det finaste här. Jag har varit så glad över flera situationer på kort tid där det känns att jag har kommit hem till mina egna trakter! säger han om sitt nya arbete.

Efter 15 år som präst är han nu för första gången i arbete som församlingspräst i en evangelisk-luthersk basförsamling, inkommen från finska Helsingfors stift på ett vikariat. När vi talas vid är han på skribaläger i Houtskär i den åboländska skärgården.

Trivs med det internationella

I Vanda, som en av Finlands mest mångkulturella städer, har Janne Sironen en hel del erfarenhet på området. Han kommer närmast från S:t Matthew’s Church, det finska ­stiftets internationella kyrka i östra Helsingfors.

Före det arbetade han i 13 år som ledare, chef och koordinator i missionsorganisationen Kylväjä – Såningsmannen, som han kom i kontakt med som ung i Träskända. Före det arbetade han i en helt annat yrke – Janne Sironen är ursprungligen radio- och tv-mekaniker.

– Luthers kommentar till Galaterbrevet var en oerhört viktig bok för mig i början av min kristna vandring för 32 år sedan. Med hjälp av den kom jag att förstå nåden och tron som grunden för min relation till Gud. Men jag känner också djup gemenskap med angloamerikansk, missionsaktiv kristendom.

”Jag anser mig vara konservativ”

Konkret missionsarbete kom Janne Sironen in i genom en familj som sändes ut till Mongoliet och han var med i stödgruppen.

På den vägen blev han erbjuden jobb inom Såningsmannen, och reste så småningom mycket i världen. Som präst blev det bara enstaka förrättningar, någon predikan ibland och själavård, mest bland missionens egna anställda.

Att Såningsmannen ofta identifieras med den femte väckelsen har han inte bundit upp sig till.

– Först visste jag inte ens vad en viidesläinen är.

Men jag anser mig för det mesta vara konservativ. Det bibelstudiematerial jag har haft har tydligt varit konservativt och betonat Guds ord och auktoritet i teologiska frågor.

Det tar sig i praktiken uttryck i de debattfrågor som ligger i tiden, säger han. Allra senast i ett samtal över ett kaffebord om att han hör till dem som inte kan och vill viga homosexuella.

– Där har jag bara den apostoliska undervisningen i Nya Testamentet som mitt måttband.

Kyrkan krymper inte överallt

Under sin tid vid Såningsmannen fick Janne Sironen se den kristna kyrkan verka på hårda villkor, som i länder i Centralasien eller i Kina.

– Kinesiska kristna tar Bibeln som Guds ord och litar på det. De har ett livligt böne­liv och kristna kyrkor växer jättesnabbt i Kina.

Hans största intryck är framför allt hur kristendomen lever starkt och växer.

– Miljoner människor blir nya kristna i Afrika, Asien och Sydamerika. Här i Finland talar vi mest om hur kyrkan blir mindre och medlemmarna försvinner, säger han.

Janne Sironen

ÄR: 53 år, ny präst i Vanda svenska

KOMMER FRÅN: internationellt arbete inom finska Helsingfors stift

UPPVUXEN: I Helsinge kyrkoby, gått sina skolor på svenska i Vanda

HEM OCH FAMILJ: Bor i Malmgård i norra Helsingfors med hustrun Julie, som är professor i Kinaforskning, och fyraårig son.

Jan-Erik Andelin


ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41