Anna Korkman Lopes har sakta men säkert anpassat sig till livet i Finland igen efter 23 år i Brasilien.

Ville göra något för gatubarnen

BRASILIEN.

Det som skulle bli tre månader i Rio de Janeiro blev 23 år. Anna Korkman Lopes hittade sin plats där i arbetet bland utsatta gatubarn och mammor. Att bo i Rio de Janeiro har sina utmaningar men att senare flytta tillbaka till Finland visade sig vara en lika stor om inte större omställning.

22.6.2022 kl. 06:00

Rio de Janeiro och gatubarn. Det var en tanke hon inte riktigt kunde förklara men som envist stannade kvar. Till slut gjorde Anna Korkman Lopes beslutet att åka dit, inledningsvis i form av ett mellanår efter gymnasiet.

– Jag hade i unga år utvecklat ett missionsintresse genom olika konferenser i Europa som jag deltagit i, där vi bland annat besökte barn- och åldringshem i Polen. Jag blev senare bekant med någon som precis hade grundat en organisation som arbetade med gatubarn i Rio och bodde hos henne i början.

Tanken var att stanna tre månader i Rio men hon insåg snabbt att hon inte var färdig där. Tre månader blev tretton månader och sedan sökte hon in för att studera psykologi vid universitet.

– I Brasilien är det möjligt att gå en universitetsutbildning till exempel på kvällen. Det gjorde det lättare att jobba på dagarna och studera på kvällen.

Hon arbetade och bodde på ett skyddshem för gatubarn.

– Barn hamnar på gatan av olika orsaker. Många av dem höll till på gatan trots att de hade familjer som brydde sig. Men ibland kunde mamman behöva arbeta långa tider för att försörja familjen. På grund av de extremt långa arbetsresorna som i värsta fall kan vara upp till tre timmar varje dag (enkelresa), kan det ibland vara lättare för föräldrar att vara borta lite längre för att spara tid. Det gör att barnen lätt hittar ett socialt liv på gatan.

Relationer är nyckeln

För att få en relation med dessa barn var det viktigt att hitta dem på morgonen innan de hade hunnit sniffa lim.

– Vi brukade söka upp dem och kom med lite frukost. Vi satte oss ner och pratade med dem och på så sätt skapade vi relationer till dem. Relationer är nyckeln, på det sättet kunde vi gå vidare, vinna deras förtroende och hjälpa.

Anna Korkman Lopes berättar att då de började föra statistik visade det sig att 80 procent av barnen inte återvände till gatan efter att de kommit till skyddshemmet.

– I första hand försökte vi skapa förutsättningar för dem att flytta hem igen eftersom det bästa alternativet är att ett barn får bo med sin egen familj. Det är inte alltid möjligt men redan om man kan skapa hopp hos föräldrarna om att de kan lära sig förstå och hantera barnet så är det ett stort steg. Det skapar förutsättningar för att barnet som då känner sig accepterat också kan förmå ändra sitt beteende.

Efter 12 år på skyddshemmet flyttade Korkman Lopes över till en annan organisation där hon främst jobbade med mammor.

– Jag startade någonting jag kallar för ”livskvalitetskurser”. Det var egentligen enbart ett täcknamn för att få mammor att prata om vanliga vardagssaker, om hur det är – tillsammans med varandra.

Det ledde småningom till att hon också började utbilda andra i att hålla liknande kurser, även i andra städer.

– Snabbt insåg jag att min tid inte räcker till för allt som kunde göras så det blev till slut en inspelad onlinekurs för dem som ville kunna dra kursen på sin ort.

Kontrasternas Rio

Rio de Janeiro hör till de farligaste städerna i världen att bo i. Kriminaliteten är skyhög, droghandeln styr stora områden och korruptionen förhindrar viktiga samhällsfunktioner att byggas upp.

– Man behöver hela tiden vara vaken och medveten om att man kan bli överfallen, få en pistol mot huvudet och bli rånad. Det sker skottlossning varje dag och man lär sig snabbt vad man ska göra och inte göra.

Anna Korkman Lopes och hennes familj blev flera gånger utsatta för rånförsök och en gång blev deras bil stulen.

– Två gånger har jag också befunnit mig mitt i en skottlossning.

Hon berättar att det varje kväll klockan 18 sköts med maskingevär i närheten där familjen bodde då barnen var små.

– Droghandeln styr vissa områden och även många före detta poliser bedriver milisverksamhet i vissa områden. Bråkar någon så avrättas han. Men de idkar också välgörenhet för att få välvilja så det är lite av en dubbelmoral.

Under tiden i Rio talade Anna Korkman Lopes svenska med barnen då de var hemma för att de skulle bli tvåspråkiga. Men då de befann sig ute talade de portugisiska för att inte sticka ut som turister och således vara lätta byten för kriminella.

Övriga aspekter att ta i beaktande då man ska få en vardag att fungera i Rio är trafiken.

– Barnens skola låg 3,5 kilometer från vårt hus och ändå tog det 45 minuter att åka dit. Det är så trångt i bussen att skulle den tvärbromsa så skulle man inte röra sig en meter.

Hon berättar att det är väldigt viktigt att klä sig snyggt i Brasilien. Det innebär att till exempel alltid ha strukna kläder.

– Speciellt om man tillhör en lägre samhällsklass vill man med klädseln visa att man visst är någon att räkna med.

Hur orkar man då med alla dessa utmaninar? Vad är den bästa strategin?

– Brasilianare har utvecklat en ironisk, svart humor som faktiskt är jätterolig. Den är viktigt för att ge kraft i vardagen med all korruption och annat som inte fungerar. Och folk är väldigt vänliga och hjärtliga. De sociala nätverken och familjerna är viktiga.

Korkman Lopes säger att hon saknar energin, pulsen och människorna.

– Och vädret och språket. Brasilien är ett väldigt vackert land.

Finland – ett nytt land

2017 flyttade familjen till Finland. Då hade Anna Korkman Lopes bott 23 år i Rio. Att anpassa sig till Finland beskriver hon som att flytta till ett nytt land, trots att Finland är hennes hemland.

– Jag minns att jag i början tyckte att människorna här är sömngångare, ingen är uppmärksam på något och Helsingfors är lugnt, tryggt och försiktigt.

Som jämförelse kunde de i Rio ibland väckas mitt i natten av att en lokal sambaskola övade på gatan inför sambakarnevalen.

– Det är alltid mycket ljud i Rio. Det var ganska vanligt att tio barn var hemma hos oss och lekte. Försök jobba effektivt då, säger hon och skrattar.

– Men det var ändå inte särskilt svårt att anpassa sig till friheten i Finland, som att barnen plötsligt kunde ta sig till skolan på egen hand.

Johan Myrskog


Människa. Marika Hagnäs talar mycket och skrattar högt och ofta. Hon har lärt sig att acceptera sig själv och har inför 40-årsstrecket blivit kvitt behovet att behaga andra. 26.8.2010 kl. 00:00

Övriga. 26.8.2010 kl. 00:00

Ledare. Häromveckan spottade Kyrkostyrelsens datorer ut den sammanlagda redovisningen över församlingarnas ekonomi år 2009. Det krönte många kyrkoherdars och kyrkoekonomers förtvivlade blankettslit under året. En hälsning till er: Det hade en betydelse. 26.8.2010 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkans centralförvaltnings nya webbtjänst Sacrista öppnades på tisdagen. Adressen är sacrista.evl.fi 26.8.2010 kl. 00:00

Samhälle. När den kristna kören Amigo Choral ville ha konsert i Topeliussalen i Sibbo blev det nej. Nu säger kulturdirektören att de är välkomna nästa gång bara det inte krockar med något annat evenemang. 25.8.2010 kl. 00:00

Kultur. Psalmerna klingar på alla nordiska språk när kyrkosångare från hela Norden träffas i Vasa. 25.8.2010 kl. 00:00

Allmän info. På grund av en miss på redaktionen uteblev bilden till augustikrysset i Kyrkpressen nummer 34/2010. Här kan du se bilden i sin helhet. 24.8.2010 kl. 00:00

Kyrka. Vi är mellan två eldar. En del anser att vi reformerar föreningen alltför snabbt medan andra anser att ingenting sker. 24.8.2010 kl. 00:00

Kyrka. Ett års ungdomsstraff och en räkning på 94 000 euro hänger över de två åländska flickor som slängde in molotovcocktails i Hammarlands kyrka i februari. 24.8.2010 kl. 00:00

Kultur. Nu finns den finlandssvenska psalmboken på webben, på adressen evl.fi/psalmboken. 23.8.2010 kl. 00:00

Kultur.  En välkänd gestalt i medievärlden, den numera högersinnade, kanske lite yuppiekristna Göran Skytte, möter den berömde karmelitbrodern, 83-årige Wilfrid Stinissen, av belgisk härkomst, verksam i ett litet kloster i södra Sverige, berömd för sina uppbyggliga böcker i många länder. 20.8.2010 kl. 00:00

Människa. Att han började spela bas skyller Egon Veevo på sin bror. Han hade ett band för äldre ungdomar i kyrkan hemma på Dagö, Hiiu på estniska. Då de startade en barnkör satte han basen i handen på Egon. 19.8.2010 kl. 00:00

Ledare. Skolan ska inte ge någon religionsundervisning alls. Alla elever ska undervisas i ett och samma livsåskådningsämne av rikssvensk modell. 19.8.2010 kl. 00:00

Sofia Torvalds. En av höjdpunkterna i att återvända till jobbet efter sommarledigheten är att jämföra gruvliga semesterupplevelser. 19.8.2010 kl. 00:00

Kyrka. Församlingsvalet närmar sig och det är dags att anmäla sig som kandidat. Men hur går det till och vad ger kandidaterna sig in på? 18.8.2010 kl. 00:00

hemleverans. När fotbollsträningarna lades ner började Pargas IF:s frivilliga köra ut varor till äldre som behöver hjälp med att handla mat. 7.4.2020 kl. 15:16

gospel. Vi tog oss ett snack med dirigenten Elna Romberg, och frågade hur det är att leda en gospelkör på distans. 6.4.2020 kl. 15:44

biskopens påskhälsning. Så här tänkte vi nog inte att vi skulle fira påsk. Vi blev alla begränsade på något sätt. 6.4.2020 kl. 16:55

Mansroller. Novellformatet lockade fram berättelser om att växa upp och om de spår uppväxten lämnar i oss. Axel Åhman har skrivit om människor i Österbotten som försöker leva upp till förväntningar som de tror att omgivningen ställer på dem. 7.4.2020 kl. 14:12

Påsktraditioner. Skådespelaren Tobias Zilliacus säger att det fanns en tyngd i att spela Jesus även om han inte själv är troende. Den här våren har coronaläget pausat hans arbete och påsken blir inte samma avbrott som vanligt. 7.4.2020 kl. 10:00