Just nu finns inget ”Öppet hus” för ungdomarna i Kvevlax församling. Och konfirmand–undervisningen för vårterminen startar virtuellt.
– Högstadiet har distansundervisning en vecka nu eftersom så många är i karantän eller isolering, så vi kan tyvärr inte samla ungdomarna, säger ungdomsarbetsledare Jukka Ihatsu i mitten av januari.
I stället för att träffas före och efter gudstjänsten såg konfirmanderna på den strömmade gudstjänsten och fick frågor som de skulle svara på.
– Vi försökte fokusera på dem i gudstjänsten, och använde videoklipp som bland annat förklarar varför kyrkan ser ut som den gör.
Att ses skapar öppenhet
Församlingens ”Öppet hus” brukar samla allt från tre till tjugo ungdomar, i första hand konfirmander, som umgås, äter något gott och tar del av en andakt.
– Vi måste se hur det blir i februari. Om man inte träffas ansikte mot ansikte är det svårt att få en relation. Om vi har möjlighet att ses många gånger utöver undervisningen så vill jag tro att tröskeln för ungdomarna att börja prata blir lägre. Den där relationen tar tid att bygga.
Fjolårets konfirmandgrupp kunde inte ses så mycket som Jukka Ihatsu hade velat.
– Då är det svårare att veta hurdana de är och vad de tycker om.
Vissa av ungdomarna har också varit med i juniorverksamheten.
– När man träffar dem igen har det skett en otrolig förändring från femte till åttonde klass.
Han är ändå glad att juniorverksamheten inte påverkats nämnvärt av restriktionerna.
– Vi har fler barn med i år än förra året. Bästa marknadsföringen är om barn som trivs säger till sina kompisar att hänga med.
Jukka Ihatsu har en tumregel för att skapa relationer till unga.
– Det är viktigt att vara sig själv. Och att vara konsekvent med det man gör och säger, så de vet vad man står för.
– En av de bästa sakerna som ungdomar som hängt med i både junior- och konfirmandverksamhet sagt till mig är: ”Du är alltid sån där!” De vet hur jag gör och hurdan jag är.
Ihatsu är glad över att strömmade gudstjänster nått ut tillförsamlingsbor. Han har själv lagt mycket tid på det tekniska.
– Vi märker att det under gudstjänsten blivit en slags gemenskap trots att medlemmarna inte är på plats. De som följer med sändningen skriver att de deltar och lyssnar. Vi har också en anställd som modererar, svarar eller lägger en tumme upp. Och jag får veta om något inte funkar med tekniken. När gudstjänsten är över skriver många trevliga hälsningar som: ”Ha en bra dag!”
