Maria Repo-Rostedt leder Stillhetens yoga i Johannes församling och Anne Sundqvist deltog i våras.

Stillhetens yoga – mera bön än gymnastik

KRISTEN YOGA.

Stillhetens yoga i Johanneskyrkan erbjuder en möjlighet att varva ner, ta med kroppen i bönen och öppna sig för Guds närvaro.

18.8.2021 kl. 06:00

Stillhetens yoga står på tre ben: kroppen, sinnena och andligheten. I varje stillhetens yoga-övning finns de här tre aspekterna med, säger Maria Repo-Rostedt som är församlingspastor i Johannes församling och leder yogaövningarna.
Det kan till exempel se ut så här: Repo-Rostedt har tagit med psalmen Vi sträcker våra händer fram i några yogaövningar. Först har hon visat rörelserna till hela psalmen och förklarat symboliken i rörelserna – hur händerna är tomma skålar och armarna sträcks mot Gud. Till sist har alla gemensamt gjort rörelserna till psalmen.

I Stillhetens yoga ingår inte bara de fysiska yogaövningarna utan också böner uttryckta med ord och bibeltexter. Stillhetens yoga är inte en träningsform, utan bön där hela kroppen deltar, säger Repo-Rostedt.
– Stillhetens yoga vill inte tvinga någon till något, utan erbjuda en möjlighet att öppna sig för Guds närvaro.

Våra kroppar underbara som de är
Övningarna ger också deltagarna möjlighet att bli vänner med sina egna kroppar.
– Vi är så kroppsfixerade i vår kultur, men de kroppar vi har är underbara precis som de är för att de är skapade av Gud.

Målet är inte heller att göra övningarna på samma sätt som ledaren, utan att hitta ett sätt som fungerar för en själv. Därför passar Stillhetens yoga för alla.
– Känn efter hur det känns i kroppen – vilka tankar och känslor väcker den här övningen? Många gånger sitter känslorna i kroppen också.

Anne Sundqvist deltog i Stillhetens yoga-samlingarna när de ordnades i strömmad version i våras.
– Jag behöver hitta ro i kroppen, så Stillhetens yoga passade mig jättebra.
För henne var det bra att Stillhetens yoga ordnades kvällstid, just när hon och många andra behöver varva ner efter dagen.
– Jag är inte så jätteinsatt i Bibeln, men det blev väldigt skön stämning när Maria Repo-Rostedt läste ur Bibeln, säger Sundqvist.

Sundqvist uppskattar att församlingen erbjudit den här verksamhetsformen.
– Jag går inte i gudstjänsten så ofta, men det här passade mig jättebra. Jag tror Stillhetens yoga gör gott för kroppen och själen. Vi är ofta är för mycket i huvudet och behöver vara mer i kroppen.

Både i sitt arbete som präst och i sitt eget andaktsliv jobbar Repo-Rostedt mycket med texter, till exempel med Bibeln. Att ta med kroppen i andaktslivet har öppnat flera nya dimensioner för henne.

Hon berättar om en övning där man ska stå på ett ben och om hur utmanande den var när hon höll på att återhämta sig efter att ha vrickat foten.
– Då blev det så starkt för mig att Gud når oss bättre i vår svaghet än i vår styrka.

Lite som taizésånger
Det finns de som ifrågasätter om yoga över huvud taget hör hemma i kyrkan, men Repo-Rostedt poängterar att det som Stillhetens yoga hämtat från yogan är rörelserna, inte den österländska religionen.
– Man kan jämföra det med musik, som ju också finns i många olika former. Stillhetens yoga kan jämföras med taizésånger.

I våras ordnades Stillhetens yoga via videolänk, men Repo-Rostedt hoppas att pandemisituationen i höst kommer att tillåta att gruppen samlas på plats i Johanneskyrkan.
Än så länge utreder man möjligheterna att strömma Stillhetens yoga på nätet även om den ordnas på plats i kyrkan. Det skulle i så fall göra det möjligt att delta även för dem som av olika anledningar inte kan göra det på plats.

Stillhetens yoga

  • En kristen yogaform som har utvecklats av sjukhusprästen och retreatledaren Heli Harjunpää under 2000-talet.

  • Stillhetens yoga är ett registrerat varumärke.

  • Ordnas torsdagar 2.9–7.10 kl. 18–19.30 i Johanneskyrkan.

  • Anmälan och frågor riktas till Maria Repo-Rostedt (maria.repo-rostedt@evl.fi) som leder yogan.

  • retreatgården Snoans facebooksida finns ett par Stillhetens yoga-övingar för den som vill bekanta sig med dem.
Erika Rönngård


Människa. Sjukdomen kom plötsligt efter att den yngsta dottern föddes 1989. Sju år och sju vistelser på psykatriska enheten i Vasa senare fogade sig Heddy Norrgård i att Gud också använder mediciner för att bota. 1.9.2011 kl. 00:00

Övriga. Finländarna är ett tystlåtet folk som ogärna pratar med främmande människor. Om och om får vi höra denna sanning om oss själva, om och om upprepar vi den. Det krävs något utöver det vanliga för att vi ska kommunicera verbalt med vilt främmande människor på gatan. 1.9.2011 kl. 00:00

Ledare. Hur många svältande barn krävs det innan världen vaknar? Det är en av de bittra frågorna många ställer sig när omfattningen av svältkatastrofen på Afrikas horn börjar stå klar. 1.9.2011 kl. 00:00

Kyrka. Duvor, palmer och eller kanske Jona i valens buk? Från och med torsdag pryder glada målningar gjorda av barn koret i Lumparlands kyrka. 31.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Nokiamissionens ledare Markku Koivisto har fått lämna sin tjänst på grund av sexuella överträdelser. 30.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Svenskspråkiga fångar i Finland har små chanser till själavård på sitt modersmål. Nu ska det andliga arbetet bland fångarna förbättras. 30.8.2011 kl. 00:00

Kultur. Han gick omkring och bar på melodislingor som pockade på att få komma ut. Under sin alterneringsledighet skrev Philip Hällund tio psalmer. 29.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. De svenskspråkiga församlingarnas ”riksdag” stiftsfullmäktige samlas undantagsvis inte i höst. 29.8.2011 kl. 00:00

Kultur. Det är svårt att vara stadsbo. Alla utanför ring ettan vet ”precis” hurdan du är. Ännu värre är det – som i Kjell Westös fall – att vara född förortsbo med rötterna utanför stadskärnan. Då vet också de som gynnats av storken och blivit nedsläppta inom spårvagnsnätet ”precis” hurdan du är. 26.8.2011 kl. 00:00

Människa. Hans första fråga till stamgästerna på Helsingfors järnvägsstation är inte ”känner du Jesus?, utan ”Hur mår du?”. 25.8.2011 kl. 00:00

Ledare. Hösten rullar igång verksamhetsmaskineriet i församlingarna. Samtidigt går – även den här hösten – mer än en församlingsanställd tillbaka till jobbet med en molande oro i maggropen. Ska man faktiskt orka ännu ett varv? Alla orkar inte heller. 25.8.2011 kl. 00:00

Johan Sandberg. Det är med ett lätt vemod jag igen får konstatera att semestern är slut och att skolorna börjat. Inte för att jag har något emot att börja jobba igen. Det är rätt skönt att återgå till vardagsrutinerna utan att varje dag behöva ägna tankemöda åt familjens program eftersom dagen är färdigt inrutad. 25.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Tro gärna, men var inte för radikal. Det är merparten av finländarnas inställning till religion, visar en färsk internationell undersökning. 24.8.2011 kl. 00:00

Människa. Eveliina Kujala är volontär i Taizé. – Första gången jag var här avskydde jag det. 24.8.2011 kl. 00:00

Insändare. Jag vill tacka Eva Hietanen för hennes synnerligen visa och tänkvärda insändare i KP nr 33! Jag håller med  Eva om att vi nog måste söka orsakerna i den andliga och osynliga världen, då vi talar om det hemska som Breivik gjorde i Norge,. Jag gillade särskilt denna mening i Evas insändare: "Så handfallna som vi nu står inför det onda borde vi kristna inte behöva vara". Precis som Eva har också jag ständigt förundrat mig över den handfallenhet och förvåning som många, även kristna, har visat efter våldsdåden i Norge. Man hör ofta kommentarer som: "det här är ofattbart", "hur KAN nåt sådant här hända?" eller "varifrån kommer denna ondska?". Men, ÄR det nu verkligen så ofattbart det som har hänt? Bibeln säger trots allt att det finns en personlig djävul, en fallen ängel som enbart är ute efter att: "stjäla, slakta och döda"(Joh 10:10). 1 Petrusbrevet 5:8 säger: "er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka". Jag finner det tragiskt att vissa kristna kan sin Bibel så dåligt, att de inte kan lokalisera varifrån ondskan kommer. Om djävulen bara vill stjäla, slakta och döda, och går runt som ett rytande lejon, behöver vi då verkligen vara osäkra på vilken andemakt som inspirerade Breivik till att meja ner oskyldiga människor? Med tanke på att djävulen och hans många demoner är närvarande här i denna fallna värld, är det snarare mer ofattbart att det inte händer ännu mer elände i världen än vad det faktiskt gör. Till all lycka behöver vi som kristna dock inte vara rädda för satan. Vi vet att Jesus har vunnit seger över all ondska på Golgata kors, då han dog och uppstod för att ge oss liv och liv i överflöd. Tror vi på Honom, så har vi evigt liv, och ingen kan ta det livet ifrån oss. Dödar någon vår jordiska kropp, så kommer vi till himlen, där vi får njuta av en mycket godare värld än denna. I Guds närhet är vi trygga och skyddade mot djävulen. 23.8.2011 kl. 00:00

vanor. Nya vanor behöver övas för att sätta sig i hjärnan. De här tipsen gör det lättare att komma igång. 29.12.2020 kl. 17:21

Kolumn. "Jag tror mig förstå hur det kändes för folk som avvisade Maria och Josef från sina härbärgen." 17.12.2020 kl. 08:29

Julpsalm. När Zacharias Topelius i oktober
1887 skrev dikten Julvisa hade han sannolikt ingen aning om att han skrivit en av våra mest älskade julpsalmer, Giv mig ej glans. Det är inte ens sagt att Topelius tänkt sig en melodi till den. 21.12.2020 kl. 09:46

sorg. Den här julen blir Maria Eklunds första jul utan föräldrar. I flera år har hon sörjt och bearbetat, först sin mammas sjukdom, sedan sin pappas. Nu plockar hon fram barndomens tomtefamilj och är tacksam för det hon fick. 17.12.2020 kl. 09:00

kulturpris. – Det var en komplett överraskning. Jag känner mig väldigt hedrad och djupt och ödmjukt tacksam, säger Birgitta Sarelin som tilldelas Församlingsförbundets kulturpris för sitt engagemang för den finlandssvenska psalmboken och psalmsången i Borgå stift. 16.12.2020 kl. 15:00