– Det verkar nog som människor är mer nyfikna på hur det är att jobba som gravgrävare än att vara målare, säger Fredrik Bengts, som gillar att koppla av från vardagen på motorcykeln.

”Jag får inte sluta känna empati”

korsholm.

Han gräver gravarna och ser till att vardagen kring begravningsplatserna rullar på. Möten med människor i deras sorg har lärt honom något om ödmjukhet och att våga prata om sina egna känslor.

5.8.2021 kl. 08:30

– De bästa arbetsdagarna är när man märker att man faktiskt gör skillnad. Jag kanske hinner prata med någon som behöver prata, säger Fredrik Bengts.

För tolv år sadlade han om från att vara egenföretagare och jobbar nu vid Korsholms kyrkliga samfällighet, där han ansvarar för begravningsväsendet och fastighetspersonalen. Dagarna är varierande: praktiska uppgifter varvas med administration och telefonjobb.

Just den här morgonen nås han på begravningsplatsen i Kvevlax. Sommarsäsongen innebär mycket att göra på begravningsplatserna och Fredrik Bengts har varit på jobbet sedan före klockan sex.

– Det praktiska arbetet tar aldrig slut, konstaterar han. Men det är nog många gånger viktigare att man vårdar den mänskliga sidan.

Spontana människomöten är en del av jobbet. Människor som ser honom på området kommer fram med en fråga eller ett ärende. När han kan vill han gärna ge av sin tid, för han tänker att det kan vara viktig för någon.

– De kanske just i det ögonblicket behöver någon att prata med. Det känns bra att få det förtroendet. Jag försöker förvalta det och ge den tid de förtjänar.


fakta: Fredrik Bengts

54 år. Bor i Vörå, kommer från Övermark.

Gift med Maria, har två vuxna barn.

Lyssnar på i jobbet: Musik, ibland poddar.
– Och ibland lyssnar jag bara på tystnaden.

På fritiden: Är aktiv i kommunalpolitiken. Tycker om att vara utomhus. Kör gärna motorcykel.
– Det är mitt happy place. Det är i den stunden jag kan lämna bort allt annat.

Trivs bäst: Hemma. ”Mitt hem är min borg”, är ett talesätt som passar honom.

Kan inte sörja andras sorg

– Ibland är det tungt. Det kan vara väldigt tunga grejer man hör eller ser. Men nånstans är det också det som gör att man växer som människa och kanske får en större ödmjukhet, säger Fredrik Bengts.

– Jag har konstaterat att jag inte kan sörja en annans sorg, för då skulle jag gå under själv. Men jag får inte sluta känna empati.

Han möter människors sorg, inte bara den färska utan också den sorg som ligger kvar många år efteråt.

– Bitterheten också, att inte livet blev som det var tänkt.

Han har många gånger hört någon som mist en partner tala om allt det de planerat ihop, allt de skulle göra.

– Jag börjar själv tänka på att jag behöver vara bättre på att ta vara på den här dagen.

Han har lärt sig att alla reagerar på sorgen på sitt sätt: det finns de som gärna pratar, de som vill fly undan, de som blir arga.

– Det är olika sätt att orka leva vidare.

När det är ett barn eller en ung person som dött är det svårt.

– Det fastnar på djupet.

Har erfarenheterna i jobbet gjort det lättare att handskas med sorg i ditt eget liv?

– Jag har funderat på det själv. Jag tror inte det. De sorger jag upplevt har varit precis lika svåra som jag sett att andras varit. Men jag tror att jag har lättare att prata om mina känslor än jag hade tidigare. Det var många år jag inte förmådde att gråta.

Brukar människor vara intresserade av att höra om vad du jobbar med eller tycker de att det är obekvämt att prata om?

– Både och. Många är intresserade: Hur funkar det vid ett dödsfall? Hela den praktiska processen.

Han får svara på frågor som vad som är skillnaden mellan en minneslund och en urnlund.

– Samtidigt finns där kanske en djupare nyfikenhet, som de inte riktigt alla gånger själva kan sätta fingret på.

Emelie Wikblad


Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00

BESVÄR. Två medlemmar i Petrus församlings församlingsråd har lämnat in ett så kallat kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över domkapitlets beslut att välja Pia Kummel-Myrskog till kyrkoherde i Petrus församling. 5.6.2024 kl. 21:13

ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism. 6.6.2024 kl. 08:00

Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon. 5.6.2024 kl. 10:18

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00

KLIMATKRISEN. KP-redaktören Rebecca Pettersson bevittnar en soluppgång hon aldrig borde ha sett. Det blir början till en ekologisk skuldspiral, och jakten på ett hopp som håller. 4.6.2024 kl. 09:46

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

LÄGER. Varför får bara ungdomarna gå på läger? undrade några konfirmandföräldrar. Klart vuxna behöver läger också, tänkte de i Åbo svenska församling. Nu blir det av – välkommen på vuxenläger! 11.2.2025 kl. 14:07

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48