»Jag avundades deras förmåga att gå in i ett rum och genast känna sig välkomna.« Sofia Torvalds

Mörkret som finns i ditt bröst

avund.

Vi skäms över vår avund, men alla är vi avundsjuka. Avund kan göra oss bittra, men den kan också sporra oss. Säg mig vad du avundas så ska jag säga dig vad du längtar efter.

18.7.2020 kl. 19:00

Avund är en känsla som uppstår när en person saknar någon annans överlägsna egenskap, prestation eller innehav, och antingen önskar sig det eller önskar att den andra personen inte hade det. (Wikipedia)

Avund har av otaliga skribenter definierats som den mest nedslående av alla de sju dödssynderna: en synd som inte är rolig alls, någonsin. Inte ett uns njutning har jag någonsin utvunnit ur en endaste stund av avund i mitt liv.

Jag hade aldrig tänkt på att jag skulle ha något särskilt stort problem med avund eller missunnsamhet. Det krävdes ett test för det.

Jag fyllde i ett frågeformulär hos den psykiater som skulle avgöra om jag skulle få terapi för min ångest, och när formuläret var ifyllt ögnade han igenom det, höjde sin klara blick mot mig och frågade: Känner du dig ofta avundsjuk?

Jag minns inte exakt vad jag svarade, men jag tror att jag sa ”ja”, om än följt av ett ”men”.


När det gäller avund finns det åtminstone många att identifiera sig med. Bibeln är full med avundshistorier. Vi har Kain och Abel. Lea och Rakel. Jakobs söner som gnisslade tänder över att Josef var den utvalda favoriten. Vi har, givetvis, den äldre brodern i berättelsen om den förlorade sonen.

Och vi har de avundsjuka i sagorna: Askungens elaka styvsystrar, Snövits styvmor, den nästvackraste. Först som vuxen har jag insett hur frustrerande Askungens uppenbarelse måste ha varit för dem som växte upp med henne: en person med Miss Universums kropp och heliga Franciskus själ i samma hus. Vem skulle inte bära agg mot en som vunnit en sådan jackpot i det genetiska lotteriet?


"Vem skulle inte bära agg mot en som vunnit en sådan jackpot i det genetiska lotteriet?"

Vi avundas den kärlek någon annan har. Vi avundas att de är utvalda, någons ögonsten. Avunden föds i jämförelsen, när vi upplever oss vara i underläge, när vi känner oss kränkta och åsidosatta.

Som jag minns det blev jag avundsjuk i tonåren, för det var först då jag började känna att något fattades mig.

Jag kände mig klumpig, blyg, hopplös och malplacerad i livet – jämfört med andra jämnåriga då. Jag avundades deras vackra, solbrända ansikten och strålande leenden (själv hade jag tandställning) och deras svallande hår (själv såg jag ut som en tofsmes) och deras söta små näsor. Jag avundades deras seglingsberättelser och moonboots och deras förmåga att åka slalom utan att falla och vara livrädda.

Allra mest avundades jag deras förmåga att gå in i ett rum och genast känna sig välkomna.

Avund kan binda oss i bitterhet, men den kan också sporra oss. Jag bestämde mig för att börja öva på det där med att komma in i ett rum och inte tänka på vad andra tänker om mig. Så jag blev bättre på det. Jag blev så bra att den avunden bleknade, bara för att ibland flamma upp i någon situation som fick mig att känna mig ovälkommen.

Säg mig vad som väcker din avund så ska jag säga dig på vilket livsområde du har ambitioner att nå lite längre.

Sådant jag nästan helt slutat känna avund över: Människors förmåga till small talk. Människors fina hem. Människors fina matlagning. Människors skönhet.

Saker jag fortfarande känner avund över: Välklädda människor. Människor som ger ut fina böcker och får fina recensioner. Människor som får beröm för sin godhet och medkänsla och vishet.

Jag tror att de flesta av oss, ju äldre vi blir, blir mindre benägna att vilja byta liv med någon annan. Vi lär oss att det finns djupa sprickor bakom polerade ytor och stor smärta bakom bländande leenden. Jag har lärt mig att tala om min egen smärta och jag har börjat förvänta mig att andra ska tala om sin, och det är den bästa medicinen mot avund.

Ju bättre du känner en människa, desto mindre benägen är du att avundas henne. När ni kommer varandra nära ser ni varandra så klart: två stackars kryp, kämpande under bördan att leva ett gott liv. Det blir uppenbart att ni gör klokast i att hålla varandra i handen.

Men ändå finns sådant som får smärtan i bröstet att vakna. Jag kan avundas andra deras förmåga till glädje. Jag, som ofta är tung-sint, kan känna gnagande avund över andras förmåga att stanna upp och se på blommor och grässtrån och solglimtar.

Jag avundas andras förnöjsamhet.

Jag, som så ofta är rastlös, avundas andras lugn.


"Men jag avundas också andras prestationer. Jag, som lever på att skriva, avundas dem som skriver bättre. Jag avundas dem som når större framgångar med sitt skrivande."

Men jag avundas också andras prestationer. Jag, som lever på att skriva, avundas dem som skriver bättre. Jag avundas dem som når större framgångar med sitt skrivande.

Det här är naturligt. Vår avund fyller oss med skam men den sporrar oss också. Allra mest avundsjuka är vi på dem som står oss nära: dem vars liv vi följer med, dem vi känner, dem som gör ungefär samma sak som vi och klarar sig ungefär som vi men som är lite yngre, lite snabbare, lite vackrare, lite gladare och lite mer uppmärksammade.

De som kunde vara vi, men som ändå är lite mer.

En av mina vänner sa att så fort hon känner avund väljer hon att välsigna. Hon har känslan, men hon kanaliserar den i en handling som förminskar den.

Jag är inte så bra på det än, men jag övar. Jag har gillat så många härliga sommarstugor på Facebook nu (jag skulle vilja ha en stuga) att det lilla stråket av avund nästan förvandlats till en varm känsla av medmänsklig kärlek.

Känslor är så stora att de kan fylla en med mörker och desperation. Avunden, har jag märkt, trivs i mörka rum. Den lever upp när man lägger sig på en obäddad säng, uppfylld av uppgivenhet och rädsla. I det rummet blir man lätt bitter, men också handlingsförlamad.

Den sporrande avunden däremot, den får oss att jogga, skriva bättre böcker och städa bort skit ur våra liv.

Om du påstår att du inte är avundsjuk tror jag antingen att du ljuger eller att du är den lyckligaste människan på jorden. Men vår avund är okej, för den berättar något om vår längtan.

Det är möjligt att vi kan göra något åt den.

Vår uppgift är att älska att det går bra för våra vänner och släktingar. Att säga ”tack Gud, vad underbart!” när folk vi känner når framgång i livet och får hundratals gillanden på Facebook eller Instagram.

Vår uppgift är att krypa fram ur vårt mörka rum och dra ut skiten ur vår själ, att titta på den och säga: ”Det här finns också i mig, fy vilken luktande sörja, jag vräker den ur mig och lägger den i solen så alla ser den, kanske lukten försvinner småningom.”

Att medge vår ynklighet, våra futtiga tankar, vår osvikliga förmåga att missunna andra deras framgång och begåvning, vår ledsenhet över allt det som gick oss förbi. Kanske till och med säga: ”Jag avundas dig. Men jag önskar ändå att det ska gå dig väl.”

Text: Sofia Torvalds 



kärlek. Kan kärlek vara något så oromantiskt som att bara stanna? 17.2.2017 kl. 21:35

gospel. Den som är nyfiken på att pröva på vad det egentligen är att sjunga gospel har sin chans i mars. 17.2.2017 kl. 10:22

Borgå stift. Stiftsfullmäktige i Borgå stift tillsatte vid sitt möte i Karleby på tisdagen (14.2.2017) en nämnd som har som uppgift att främja det kyrkliga arbetet och stöda församlingarnas utveckling på Åland. 15.2.2017 kl. 14:28

tro. – Tänk att jag får ha en relation till Gud i ett postsovjetiskt, sekulariserat Estland – det är nåd, säger Janne Kütimaa, som bor i Tallinn och på Åland. 15.2.2017 kl. 13:51

sjukdom. Gitte Laurell fick en cancerdiagnos i fjol, och noterade efter en tid att en del människor började undvika henne. Hon plitade därför ner fem råd för hur man kan bemöta människor med cancer i vardagen. 16.2.2017 kl. 00:00

statistik. Från årsskiftet ska församlingarna rapportera sina aktiviteter veckovis till kyrkostyrelsen. Nytt är att också de frivilligas insatser ska bokföras. 15.2.2017 kl. 01:00

film. I Martin Scorseses drama Silence baserar sig på Shûsaku Endôs roman från 1966 om den verkliga jesuitmunken Cristóvão Ferreira. 13.2.2017 kl. 16:08

domkapitlet i borgå. I framtida kyrkoherdeval ska alla som söker en kyrkoherdetjänst intervjuas av domkapitlet. 13.2.2017 kl. 12:13

Recension. På Svenska teatern blir Tove Jansson en konstnär som målar förvånansvärt lite. 9.2.2017 kl. 11:41

Teologi. Det är tveksamt om människor i dag vet vad de ska ha nåden till, säger teologen Patrik Hagman, som ifrågasätter Luther i en ny bok. 9.2.2017 kl. 00:00

kyrkoherdeval. Mikael Forslund, en av kandidaterna i kyrkoherdevalet i Vasa, är missnöjd med domkapitlets bedömning av kandidaternas meriter. 8.2.2017 kl. 16:53

pensionsfond. Avkastningen på Kyrkans pensionsfond överskred målet på sex procent i fjol. 8.2.2017 kl. 15:04

Norska kyrkan. Den första februari tog Norska kyrkan i bruk ett könsneutralt vigselformulär, där bland annat orden ”brud” och ”brudgum” tagits bort. 6.2.2017 kl. 12:27

Bok. Kyrkpressens redaktör Sofia Torvalds tilldelades i söndags, på Runebergsdagen, ett av Svenska litteratursällskapets litteraturpris. 6.2.2017 kl. 12:23

mening. I sin färska bok skriver Merete Mazzarella om det som är så stort att det nästan blir pinsamt. 2.2.2017 kl. 09:04

KRIGET I UKRAINA. När kriget i Ukraina bröt ut var det fullt kaos i Maryna Vilkhoryks huvud. Vad skulle hon ta sig till? – Ibland kändes det som om det inte hände mig, det var som i en film, säger hon. Idag tackar hon varje dag Gud för att hon har jobb, hus och sin familj i Jakobstad. 21.12.2022 kl. 10:43

Övergrepp. Ett barn misstänks ha blivit utsatt för sexualbrott i de evangelisk-lutherska församlingarna i Vasa hösten 2022. Det misstänkta brottet är anmält till barnskyddsmyndigheterna och polisen. 20.12.2022 kl. 10:59

musik. – Julen kan vara härlig på morgonen och hemsk på kvällen, säger Emma Raunio. Hon är aktuell med en strålande vacker julskiva, som handlar om att mörkret är en förutsättning för att vi ska se det ljusa. 20.12.2022 kl. 10:00

samer. Forskaren Helga West jämför de tre nordiska folkkyrkornas försonings­processer i norr. Det ska blir en doktorsavhandling i teologi. 19.12.2022 kl. 08:00

jul. Vem är du? 10-åriga Filip Åström tycker att det bästa med julen är att få vara tillsammans, och att vuxna hinner vara lite knasiga när de har ledigt. 21.12.2022 kl. 19:00