När Maria Leppäkari idag gick med prästkrage i Jerusalem var det ett nytt Jerusalem hon såg, berättar hon per Skype.

”Som att ha en dold talang som slår ut i blom”

prästvigd.

Hon fick höra att hon har ett kall, men det kändes inte så. "Jag hade en längtan, men jag vågade inte lyssna på den." För en vecka sedan blev Maria Leppäkari den första kvinnan i ett lokalt kristet samfund i Jerusalem som vigdes till präst.

6.10.2019 kl. 22:22

Maria Leppäkari, ursprungligen från Karleby och idag bosatt i Jerusalem och i Pargas, studerade i tiden teologi i Åbo. Idag är hon präst i Evangelical Lutheran Church in Jordan and the Holy Land.
– När man sätter det i ett historiskt perspektiv blir man nästan lite rädd, berättar hon via Skype söndag kväll, en vecka efter prästvigningen.

Hon hade fått frågan i över fyra års tid, bland annat från kyrkans emeritusbiskop Munib Younan: Maria, ska du inte låta dig bli prästvigd?
– Och jag sa: Nejnejnejnej, det är inte min grej. Men i våras dök frågan upp igen.

Den här gången var det biskop Ibrahim Azar som ställde den. Han har under det senaste året jobbat mycket med kvinnorna i församlingen och lyft upp frågan med prästvigning. Den är aktuell också för att hans egen dotter studerar teologi och ska bli färdig om ett par år.
– Alla internationella aktörer här i stan har ögonen på henne, och jag tycker man sätter ganska mycket press på henne, som ung kvinna. Man vet ju inte om Gud kallar en till det jobbet eller inte.

Maria Leppäkari och biskopen pratade mycket om det här.
– Så råkade det sig så att jag i våras hade en kvällsandakt i Betlehem. Då kom en av de lokala prästerna till mig och sa: ”Maria, obviously you hava a calling.” (Maria, det är uppenbart att du har ett kall.) Och jag sa: Du får inte säga så där!

När hon berättar om den stunden får hon fortfarande tårar i ögonen.
– Så jag fick rannsaka mig själv och tänka att kanske jag inte får vara egoistisk nu. Kanske jag måste tänka på det externa kallet också. Jag tar prästämbetet på stort allvar.

Hon talade med sin man, hon talade med sin mamma, och med sin syster Marith, som också är präst.
– Så tänkte jag att om Gud kallar mig till ämbetet i Jerusalem kan jag inte bara säga nej.

Men kände du det fanns en gnista av ett kall också i din egen själ?
– En vän och kollega frågade samma sak, och jag skrev i ett mejl till henne att det är som att ha en dold talang som slår ut i blom. En längtan som jag egentligen inte vetat om eller förstått att finns där. Plötsligt är jag som på scen i någon talangshow – och har den här förmågan som jag inte visste jag hade, och samtidigt lider jag av scenskräck!

En längtan du inte vågat bejaka?
– Precis. Jag har trängt undan den, inte vågat lyssna, alltid sagt nej. Och nu är vi här!

Idag gick hon med prästkragen på sig runt i gamla stan i Jerusalem. Hon gjorde en pilgrimsvandring och tände ljus i kyrkan för sina kära döda.
– Jag har ju varit här i tjugo år, och det var ett nytt Jerusalem som jag såg. Jag hörde affärsmännen i kristna kvarteret viska på arabiska ”Azzisa Palestina” när jag gick förbi: ”Palestinska prästen.”

Än har hon inte haft förrättningar, men hon delade ut nattvard under sin prästvigning.
– Det var lite speciellt, för det brukar man inte göra, men för att det var första kvinnan som vigdes i församlingen ville biskopen understryka ämbetet.

– Men jag har ett gig på Olivberget bokat in! Jag ska predika och ha nattvardsmässa i den lokala församlingen där i november. För övrigt jobbar jag fortfarande heltid som direktor vid Svenska teologiska institutet. Med skillnaden att jag får förvalta ord och sakrament i Guds världsvida kyrka.

Tror du att det blir jobbigt att vara kvinnlig präst i Jerusalem?
– Staden präglas ju av patriarkala strukturer av helt av annan kaliber än man kan föreställa sig därhemma. Därför tycker jag också att det är en del av kallelsen att vi tar den här diskussionen nu, så behöver vi inte fundera kring de här frågorna i framtiden.

Är du orolig?
– Nej. Idag på min pilgrimsvandring mötte jag en amerikansk dam som frågade om jag är nunna eller präst. Jag svarade att jag är präst och hon tyckte inte alls om det. Hon sa att kvinnan inte ska vara präst, det är mannens uppgift. Jag sa att mitt kall är ett kall från Gud och att hon får tycka som hon vill, men att det är ett faktum att Gud kallar både män och kvinnor till ämbetet. Så är det i min kyrka, kanske det är på ett annat sätt i hennes kyrka. Sedan önskade jag henne Guds välsignelse.

Sofia Torvalds



PRÄSTLIV. Att gå klädd i prästskjorta kan leda till en del riktigt otippade människomöten. Katarina Gäddnäs berättar här om oväntade frågor mellan butikshyllorna och en riktigt udda taxiresa. 22.2.2023 kl. 21:43

DEMONSTRATION. Ett ryskt par, en rysk-ukrainska och en finlandssvensk har demonstrerat vid ryska ambassaden varje söndag i snart ett år. – Mitt liv har blivit rikare, trots en tragedi och någonting som känns upprivande för oss alla, säger Rabbe Tianen. 22.2.2023 kl. 19:13

NÄRPES. När en ny folkrörelse tar över makten i en församling går det inte helt problemfritt. Det visar erfarenheten i Närpes, där en del anställda upplevt sig ifrågasatta av nya förtroendevalda. 22.2.2023 kl. 08:26

Ukraina. ”Jag har börjar läsa nyheterna. Är jag vuxen nu?” Den tolvåriga flickans fråga illustrerar hur barnen i Ukraina berövas sin barndom. 22.2.2023 kl. 07:41

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan har ersatt fakturatrafiken och löneräkningen i församlingarna med servicecentralen Kipa. Det kostar nio miljoner euro om året. Otympligt, tycker kyrkoherde Hans Boije i Vörå. Han tycker att församlingarna ska få välja bort Kipa – om de vill. 21.2.2023 kl. 19:00

Ukraina. ”Lidandet är outhärdligt och antalet förlorade människoliv är stort. Ukrainarna behöver all hjälp och allt stöd de kan få.” 20.2.2023 kl. 18:59

SOMMARLÄGER. Kyrkans Ungdoms sommarläger ordnas i Nykarleby i år. Orsaken är att byggnaden som använts som festsal och logemente för småbarnsfamiljer i Pieksämäki har rivits. 16.2.2023 kl. 20:14

FÖRÄLDRAR. Cecilia Åminne fick som enda barnet till sina åldrande och sjuka föräldrar strida som en tiger för deras välmående. Men det höll på att kosta henne både hälsan och orken. Hur gör man om föräldrarna inte vill ha hemvård? Och hur kommer man till rätta med ilska, trötthet och samvetskval? 8.2.2023 kl. 14:00

DRÖMMAR. Varje natt kommer drömmarna till oss, märkliga och ocensurerade. Natt efter natt nytt manus, ny rollbesättning. – Ju mer vi tar in dem och förstår dem, desto mer minskar vår flykt från oss själva, säger drömgruppsledare Virva Nyback. 8.2.2023 kl. 15:35

riksdagsvalet. Kyrkpressen hör sig i en valenkät för om topptemana i riksdagsvalet i april. Överraskande få av de dagliga krisorden i medierna dyker upp i svaren från Lappträsk i öster till Jakobstad i norr. Många lyfter i stället upp den finländska skolan. 7.2.2023 kl. 09:56

ungdomens kyrkodagar. Jamika Sandbäck och hennes vänner har skickat in fem ärenden om ungdomar och unga vuxna i kyrkan till årets UK. 27.1.2023 kl. 16:05

kyrkoherdar. Har sina rötter i Matteus omfattande ungdomsarbete. Hon är enda sökande. 30.11.-0001 kl. 00:00

ungdomens kyrkodagar. En bönestund under konfirmandlägret var av avgörande betydelse för Jakob Nylund. – Det var som om hon bad för mig med Jesu röst, säger han. 27.1.2023 kl. 15:10

ekonomi. Ekonomigurun Sixten Korkman skrev en bok om allt det vi måste tro på om vi ska ha ett sunt ekonomiskt system. Utan Luther skulle vi inte vara där vi är i dag, skriver han. 25.1.2023 kl. 19:00

delaktighet. Elisabeth Hästbacka har doktorerat i socialpolitik på temat delaktighet i samhället för personer med funktionsvariationer. Numera jobbar hon med tillgänglighetsfrågor och har sett vad också kyrkan kunde jobba på. Hon har en hälsning till alla förtroendevalda. 25.1.2023 kl. 15:21

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33