Eva-Stina Byggmästar blev förälskad, och det förändrade hennes liv.

"Jag var femton år och ville bli präst. Och så ville jag ha flickvän"

poet.

Hon ville rymma med en cirkus, bli präst, vara ökeneremit, bo i kloster. Men poeten Eva-Stina Byggmästars kall är att vara en outsider, att vara patient och inte psykolog.

3.10.2019 kl. 13:45

När Eva-Stina Byggmästar var fem–sex år ville hon rymma med en cirkus. Clownen sa att hon fick följa med och hennes pappa sa att det var okej.
– Men när jag skulle iväg så backade clownen. Så är det alltid: när jag vill med så backar alla. ”Du är för liten. för ung, för gammal, för kvinna – vad är du egentligen för någonting?”

Hon växte upp i religionernas korseld. När hon var liten lyfte hennes mormor upp henne på pakethållaren och cyklade iväg till Frälsningsarmén i Nykarleby. När hon var åtta stod hon under fanan och svor blod och eld.
– Och jag hade en slips! Jag var med bara för slipsen, jag är svag för uniformer.

Hennes pappas släkt hör till mormonkyrkan, men hon blev konfirmerad i lutherska kyrkan på mormors order.
– Och jag blev så gripen! Jag var femton år och ville bli präst. Och så ville jag ha flickvän. Det var en eldfängd kombination.

Så hon väntade på sitt kall. Hon väntade på ett bibelord eller en syn eller ett svärd på gatan. Hon ville så gärna bidra, men kände sig alltid fel.
– Jag ser samma mönster överallt: jag vill bidra, och jag blir alltid en outsider. Men jag har accepterat det. Det är ganska vanligt. Också i kyrkohistorien ser man att de som startat något nytt varit annorlunda. Du måste kanske vara originell för att kunna göra det.

Men den människan betalar alltid ett pris.
– Ja. Jag har till exempel gjort tre självmordsförsök. För att jag är familjens svarta får, för att jag vet att mina mormonsläktingar hatar mig, de önskar att jag skulle hänga mig och marschera rakt in i helvetet.

Hon har inte blivit präst i kyrkan, utan en konstens och poesins präst.
– Men jag kan inte vara ateist, det sker för mycket mirakler och underverk för att det ska vara möjligt. Livet är för magiskt.

Länge tänkte hon att det är hennes kall att gå i kloster. När hon var 33 år – Kristus ålder! – såg hon en intervju med den svenska katolska biskopen Anders Arborelius. Då förstod hon vad hon ville: leva i kloster!
– Jag tänkte att jag ställer Gud mot väggen, så jag tog min bibel och blundade. Jag tänkte: Jag sätter fingret mitt i boken, då vet jag att det inte blir lätt, men jag har ju ett mål och om någon ifrågasätter det så kan jag säga att chefen har sagt att nu kör vi. Och tror du inte att när jag öppnade mina ögon så stod det att ängeln Gabriel kom till Maria! Jag fick mitt fiat! Pälsen står fortfarande rakt ut när jag berättar om det.

Det var bara det att inget kloster ville ha henne, varken katolska eller lutherska. Det kom inget svar på de brev hon skickade. När hon ville in i svenska armén som sextonåring kom det åtminstone ett hövligt ”nej tack”.
Men hon läste Johannes av Korset, hon läste Teresa av Ávila. Hon bodde i Valamo kloster i fem veckor år 1991.
– Jag är fortfarande kvar där, egentligen. Jag bara åkte iväg och bodde i en munkcell, och jag mådde prima.

Har du släppt tanken på att gå i kloster?
– Eftersom jag inte kan förändra kyrkan inifrån så måste jag väl förändra den utifrån. Kanske jag inte skulle ha blivit en bra präst eller munk eller nunna. Jag är kärlekens apostel. Vilken etikett som finns på min panna är inte det viktiga, det är inte viktigt om jag kallar mig baptist eller frälsningssoldat. Vad är innehållet? Vad fyller jag det med? Är jag girig? Säger jag att ni som inte tycker som jag inte får komma hit? Eller är jag öppen och accepterande?

Just nu bor hon ensam i Abramsgården i Vörå. Hennes färska diktsamling, Nattmusik för dagsländor, har precis kommit ut på det svenska förlaget Wahlström & Widstrand. Den handlar om olycklig kärlek och brustna hjärtan.
– Och den handlar om musik. Jag är misslyckad skådespelare, misslyckad clown, misslyckad general, misslyckad musiker. Det enda jag lyckats med är poesi. Men allt annat … Jag läste att det är just så du blir författare: om du misslyckats med allt annat så kommer du att blir en lysande författare.

Att hon skriver om obesvarad kärlek har att göra med att hon blev förälskad. I 33 år levde hon tillsammans med en kvinnlig kollega och författare.
– Men sen blev jag – helt ur det blå – förälskad i en annan kvinna. Jag trodde aldrig det skulle hända mig. Jag tänkte att det var gungstolen och konjak till kaffet och att påta i trädgården. Men det som hände, det var som en blixt. Det klickade inte från båda hållen, men det förändrade mitt liv fullständigt.

Oj vad jobbigt.
– Nej, oj vad underbart! Jag gör det när som helst igen! Med facit: det här är livet! Jag har börjat prata med kolleger som varit i samma ålder, runt femtio. Jag frågade: Hur var det för dig? Och alla pratade om den där andra blomningen, alla hade en historia … Folk öppnade sig.

Var det inte frustrerande att du inte fick henne, din stora kärlek?
– Men jag fick ju en enorm upplevelse som förändrade hela mitt liv. Nu är jag en bättre version av mig själv. Folk säger: Du ser ju helt annorlunda ut, vem har tänt ljuset i dig? Vad har hänt? Är du här på den här festen, du brukar ju sitta hemma och läsa böcker om mossor och lavar? Jag känner mig som när jag var femton–sexton.

Häromveckan kände hon att hon måste få träffa en brunbjörn, så hon åkte 150 kilometer till djurparken i Ähtäri.
– Jag gick till brunbjörnarna, och det var så förlösande. En otrolig upplevelse. Och efter brunbjörnarna gick jag till trädgården och arbetade, och då fattade jag: Jag vill bli pappa! Fast jag aldrig förr känt att jag vill ha egna barn. Jag har inte haft någon förståelse för varför folk skaffar barn, fast jag älskar barn. Men nu förstår jag!

Nu förstår hon varför människor vill gå i kloster. Och varför människor vill bli föräldrar.
– Jag lyckas överraska mig själv gång på gång! Jag kan ju se att jag är lite gränslös, att jag går in i roller och undersöker och gestaltar dem. Jag är min egen laboratorieråtta. I stället för att vara psykolog är jag patient. I stället för att vara präst är jag ökeneremit. Jag har försonats med att jag måste vara speciell för att göra något speciellt. Det är mitt kall att vara den här människan.

Epilog: Ett par veckor efter att den här intervjun gjordes kom det e-post från Eva-Stina Byggmästar: ”By the way, nu har det då hänt – mitt livs allra största under och mirakel. En ny helt otroligt fantastisk kvinna, och den här gången klickar det från båda hållen. Vad har jag gjort för gott för att få uppleva det här? Jag har aldrig varit så här religiös i hela mitt liv.”

Sofia Torvalds



Världen. Översvämningar har i höst drabbat sjutton afrikanska länder. – Nog har vi också i Mali haft översvämningar, men inte lika farligt som på andra håll, säger Arla Ljungqvist, missionär för Finska Missionssällskapet i Mali. 26.9.2007 kl. 00:00

Kultur. Svenskfinland är tragiskt efter utvecklingen vad gäller synen på bloggen som medborgarjournalistik, säger Mathias Rosenlund, mannen bakom Konsonantmylla.com. 25.9.2007 kl. 00:00

Kyrka. Olga Schevchuk koordinerar till vardags ryska ortodoxa kyrkans diakoniprojekt i den Karelska republiken. Verksamheten initierades på 90-talet av Kyrkans utlandshjälp som firade sina 60 år i söndags. 25.9.2007 kl. 00:00

Kyrka. Moskvas och hela Rysslands patriark Alexej II har beviljat ärkebiskop Jukka Paarma den ett förtjänsttecken av den apostoliske storfursten Vladimirs riddarorden för hans insats i att bygga gemenskap mellan kyrkorna. 25.9.2007 kl. 00:00

Insändare. Chefredaktör Stig Kankkonen gav sig i kast med en svår teologisk fråga i senaste nummer av KP. Man kan se olika på frågan om vad som är prästernas skyldigheter å ena sidan och rättigheter å andra sidan. Jag skulle ha ändrat på orden i huvudfrågan och istället frågat: Har prästen rätt att ge den åt alla, eller är han skyldig att med hänvisning till personens liv och leverne och det som det säger om den personens religiösa övertygelse vägra att göra det? För det är nog säkert en glädje att som tjänare få räcka sakramenten. Däremot kan jag tänka mig att det är med en tyngd på skuldrorna som man tvingas behöva säga nej. Som Ordets tjänare har man fått i uppdrag av att förmedla det Ord människorna behöver höra enligt Gud, dvs både lag och evangelium. När det gäller sakramentsförvaltningen så skall det skötas enligt Bibelns föreskrifter. SK skrev: "Prästens roll är att kalla alla till nattvardsbordet..." En sådan tankegång leder lätt till att nattvardsfirandet får en ny karaktär. Jag har förstått att nattvarden är de troendes måltid. Detta kan illustreras med två exempel: En ytterlighet är en ”modern” gatumission där alla som går förbi inbjuds till nattvard. Den andra ”ytterligheten” är biblisk praxis som utövades i urkyrkan där alla odöpta, katekumener och personer som var underlagt kyrkotukt sändes ut innan nattvard firades. Vidare skrev SK: "Det är den enskilda nattvardsgästen själv som avgör om nattvarden blir till välsignelse eller om den blir en dom." Månne inte ett sådant synsätt leder till onödiga samvetskval för den kämpande kristne medan den självsäkre världsmedborgaren går frimodigt fram. Det är prästens skyldighet att predika synd för synd. Och även binda obotfärdiga i sin synd. Däremot är det hans rättighet (också en skyldighet) att för alla ångerfulla syndare predika nåd och förlåtelse och inbjuda dem till förlåtelsens måltid. De två sista styckena i artikeln är ganska långsökta slutsatser till de texter som SK hänvisar till. Att jämföra förhöret i gammal kyrklig anda med den allmänna syndabekännelse och avlösning är att ta ansvaret av nycklaämbetets bärare. Visst har nycklamakten missbrukats och förhören blivit till maktmedel men ändå säger apologin (art XI) bl.a.: "Uteslutning från sakramentsgemenskapen proklameras hos oss för de uppenbart lastbara och för dem som förakta sakramenten. Detta göra vi i enlighet med både evangelium och gamla kyrkliga stadganden." "Goda församlingsherdar veta väl, huru viktigt det är att förhöra de oerfarna, men fördenskull vilja vi icke uppmuntra den tortyr, som bikthandböckernas författare tillreda..." Förhöret hör till god kyrklig tradition eftersom det allvarliga bibelordet kvarstår: "Ty den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig." (1 Kor 11:29) Roger Pettersson 24.9.2007 kl. 23:49

Sofia Torvalds. Avund, ack du mörkgröna monster! Jag var så nöjd med mitt. Jag satt och surfade på datorn, förstrött letande efter uppgifter om en viss stiftelse som jag fått ett tips om. 24.9.2007 kl. 00:00

Ledare. Ledare 29/2007 Rubriken syftar på den situation många av våra finländska åldringar lever i. 24.9.2007 kl. 00:00

Samhälle. 30 000 barn drabbas årligen av spruckna förhållanden. 24.9.2007 kl. 00:00

Världen. – Vi håller fast vid att äktenskapsbegreppet fortsättningsvis skall förbehållas det officiellt ingångna förpliktande samlivet mellan man och kvinna, står det i norska kyrkorådets uttalande som svar på regeringens förslag om ett liknande äktenskapsbegrepp för samkönade par. 24.9.2007 kl. 00:00

Kyrka. Över en miljon barn och vuxna deltog i församlingarnas familjearbete i fjol. 24.9.2007 kl. 00:00

Världen. Förra veckan öppnades svenska riksdagen. I gudstjänsten i Storkyrkan fick deltagarna för första gången höra stycken ur både Bibeln och Koranen. 24.9.2007 kl. 00:00

Samhälle. President Martti Ahtisaari talade på Kyrkans Utlandshjälps 60-årsjubileum i dag, söndag. 23.9.2007 kl. 00:00

Kyrka. Portarna i muren kring Borgå domkyrka byggs om. 23.9.2007 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkostyrelsen har tillsatt en arbetsgrupp som skall utreda den svenska utbildningen som ger kompetens för kyrkliga tjänster. 22.9.2007 kl. 00:00

Samhälle. De sociala forumen på webben blir allt populärare. Men är de något för kyrkan? 22.9.2007 kl. 00:00

Test. Församlingarna i Borgå donerar 10 000 euro till återuppbyggnaden av kyrkan i Ylivieska. 1.4.2016 kl. 15:22

En februarinatt år 1979 förlorade Bromarvborna sin kyrka. I dag har de vant sig vid den nya. Det här är en hälsning till Ylivieskaborna, som förlorade sin kyrka i påsk. 1.4.2016 kl. 09:46

Ylivieskaborna miste sin kyrka i häftig brand på lördag kväll. Allt tyder på att branden var anlagd. 26.3.2016 kl. 23:22

biskopens påskhälsning. Påsken vägrar att inordna sig i enkelt förutsägbara upprepningar, skriver biskop Björn Vikström i sin påskhälsning. 22.3.2016 kl. 00:00

prästvigning. Vid prästvigningen i Borgå domkyrka 20.3.2016 har teologie magister Daniel Nyberg ordinerats till prästämbetet. 22.3.2016 kl. 09:34