Johan Österbacka gillar cowboykulturen, Bluegrass och amerikanska bilar. Några av den elementen återfinns på välgörenhetskonserten i augusti. FOTO: Johan Sandberg

Gräset är blåare på andra sidan

Det sägs att gräset i Kentucky är blått när solen lyser ur en viss vinkel. Gräset har gett namn åt bluegrassmusiken som Johan Österbacka tar till Klippan i Monäs för en välgörenhetskonsert till förmån för ungdomsarbetet på lägerområdet.
21.6.2013 kl. 15:00
Cowboykulturen har intresserat Johan Österbacka ända sedan han var barn.

– Det var västernfilmer och familjen Macahan som jag väntade på som julgubben. Följande dag lekte vi i skogen det vi sett på teve. Intresset smittade sedan av sig på musiken, på amerikanska bilar och jag bildade också ett företag som säljer cowboyartiklar.
Österbacka tände på countrymusiken när han som tioåring fick sin första monobandspelare för C-kassetter.

– På den tiden var det sparsamt med utbud i musikaffärernas countryhylla. Det fanns inget utöver några vinyler av Johnny Cash. Sveriges Radios P3 började sedan spela countrymusik som jag satt och lyssnade på med fingret på bandspelarens inspelningsknapp.

Sedan började han lära sig ackord på gitarr. Han tog ut texter från bandspelaren och slog upp ordens betydelse i ordboken. På så sätt lärde han sig också engelska. För ett par år sedan började han spela bluegrass i Pedersörebandet Homeward Bound.

– Musiken har alltid funnits som en del av mitt liv, säger Österbacka. Det har varit en bra grej att ta till när jag velat rensa huvudet, också under tuffare tider i livet. Att spela i band fyller också en social funktion och kan man som i vårt fall baka in en kristen värdegrund i det hela så är det ännu bättre.

Han tilltalas av countrymusikens jordnära men djupa texter med lite tuffa stuk.

Från tonåringar till åldringar

Bluegrass beskriver han som en  underart till countrymusiken. Namnet härstammar från en region i Kentucky, från bergskedjan Appalachernas sluttning.

– Dit kom många immigranter från de brittiska öarna. De hade sina instrument som banjo, mandoliner och gitarrer med sig. Instrumenten och stämsången visar att genren har influenser från irländsk musik. I motsats till den unisona sången i amerikansk folkmusik har bluegrass en solist som sjunger verserna och andra sjunger med i refrängen.

Österbacka ser en styrka i att bluegrass har en bred lyssnarskara, allt från tonåringar i puberteten till åldringar.

– Många unga tycker det är häftigt då musiken spelas unplugged,alltså helt utan förstärkare. Musiken är jordnära, medryckande och taktfast med solopartier.
Från bluegrassgospel  kommer man in på begreppet hymns, det vill säga gamla amerikanska väckelsesånger. Österbacka ser här en koppling till våra väckelsesånger och strängbandsmusik.

– Många av våra traditionella väckelsesånger har en amerikansk kusin. Det är fascinerande att vi kan sjunga In the Sweet Bye and Bye till åldringar som inte kan ett ord engelska och de känner genast igen Till det härliga land ovan skyn.

Från Youtube till Monäs
Österbacka fann syskonen Ben, Katy Lou och Penny Lea Clark i The Purple Hulls på Youtube.

– En kväll 2009 satt jag och slösurfade i mitt ständiga sökande efter nya artister och nya låtar på Youtube. Av en händelse fastnade jag för en kvalitativt enkel videoinspelning där syskonen Clark spelade hemma i köket. Men de spelade jättebra och jag lade namnet på minnet.

Ett år senare ramlade han över syskonen Clark igen på Youtube. De hade laddat upp flera mera professionella klipp. Han fick också veta att de skulle ge ut sin första CD som producerats i Ricky Skaggs studio i Nashville år 2012.

- Där satt jag hemma i Sandsund och funderade på hur jag ska komma över den CD:n. Jag fann en epostadress till Ben Clark och frågade om han kan sända CD:n. Två veckor senare dimper den ner i postlådan. Då jag spelar den glömmer jag allt annat och bara konstaterar att det här är äkta vara.

Via sin firma importerade han sedan tre olika partier av CD:n som han sålde ryktesvägen.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Johan Sandberg



Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45

KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

SÖNDAGEN. Vi människor söker mening, vi söker förklaringar och logiska resonemang för att kunna förklara världen. Vi vill kunna förklara det vi ställs inför, särskilt då olycka drabbar oss. Varför sker det här? Varför sker det här mig? 18.8.2024 kl. 09:00

diakoni. Några diakoniarbetare runtom i Borgå stift kommer blogga på Andetagbloggen varje fredag med en text som tangerar diakoni på något sätt. 16.8.2024 kl. 19:09

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26