För Jessica Bergström innebär prästvigningen ingen dramatisk livsförändring eftersom hon redan före prästvigningen arbetade som predikobiträde i Korsholms svenska församling.
– Egentligen är mycket sig likt, men det att jag gör de här sakerna i egenskap av präst kommer att kännas annorlunda.
Numera är hon församlingspastor i Korsholms svenska församling.
– Arbetet förändras förstås på det sättet att jag nu får göra de saker som bara präster får göra, till exempel sköta förrättningar. Förrättningarna känns spännande, men jag hoppas att de kommer att gå bra.
Praktiken viktig
Bergström började studera teologi vid Åbo Akademi genast efter gymnasiet. Exakt varför hon valde att söka till teologiska fakulteten kommer hon inte längre ihåg.
– Jag tycker mig komma ihåg en religionslärare i gymnasiet som hade ett finger med i spelet. Jag var intresserad av religion, filosofi och psykologi, så teologi lät som ett intressant ämne. Studierna var varierande och gav möjligheter att fördjupa sig i saker som jag länge funderat på. Sedan upptäckte jag också studiegemenskapen och den hemtrevliga stämningen på TF.
Att studierna så småningom skulle leda till prästvigning var till en början ingen självklarhet.
– När jag började studera var jag 18 år, och då funderade jag inte direkt på vad jag skulle bli. Jag brukar ändå säga att det här med att bli präst aldrig har varit någon stängd väg.
Bergström trivdes med studierna och i kyrkan. Nu känns det som om vägen till prästvigningen gick av sig själv.
– Det har jag sett som ett tecken på att jag har varit på rätt väg.
Läs mera i Kyrkpressen 22/2011.
