– Det är unikt. Tidigare var det ett under om en demonstration hade femhundra deltagare. Nu blossar de upp här och där, nu hörde jag att de första demonstrationerna i övre Egypten ägt rum i dag, i Minia, säger George Makeen.
Från Cypern följer han i likhet med många egyptier bosatta utomlands oroligt med händelserna hemma. Det blir allt svårare. Mobiltelefoner och internetförbindelser är avskurna. På fredag eftermiddag blockerades även nyhetskanalen Al Jazeera live i ett försök från myndigheterna att stoppa protesterna mot president Hosni Mubaraks styre.
– Mönstret från Tunisien känns igen. Folk på gatan sjunger till och med samma sång, bara med annan dialekt: El shaab yowed iskaat el naizam. Folket vill att regimen går, säger Makeen.
Han är besviken på de lama reaktionerna från väst. I stället för det stöd egyptierna förväntat sig möts de av farhågor om islamisering.
– Men stämningen i demonstationerna är annorlunda, det här är inte religiöst. På Facebook avråds deltagarna från att skandera religiösa slagord. Hjärnorna bakom protesten är inte politiska eller religiösa ledargestalter. Det är de vanliga ungdomarna som fått nog av dålig utbildning, propaganda och ett liv där Mubarak alltid är president.
Vart utvecklingen vänder vet han inte.
– Men också om regeringen lyckas slå ner demonstrationerna kommer saker och ting aldrig att vara desamma igen. Den egyptiska elefanten är i rörelse.
Kyrkpressen följer med utvecklingen i Egypten.
