Jesus i Hongkong

Att göra så strider helt mot min natur. Redan att inleda ett samtal med främmande människor strider ju mot det finländska lynnet. Än mindre ställa en fråga om något som vi räknar höra till vår mest privata sfär.

Så det var ett stort steg utanför min bekvämlighetszon. Så det var inte lätt.

Och jag kan inte säga att det var särskilt roligt heller. Men det var lärorikt. En utmaning som jag klarade av.

Den största behållningen var att jag lärde mig ge ett vittensbörd över vad Jesus betyder för mig i fyra meningar. Och att kunna leverera hela evangeliet i åtta.

Nu undrar ni säkert vad folk svarade. Ja, det undrar jag också. För det mesta saknade vi ett gemensam språk.

Svaret kom på kantonesiska, och även om jag kan lyssna flytande så förstår jag inte många ord av språket. Men hade vi ett gemensamt språk eller en tolk så fick vi igång riktigt intressanta diskussioner.

Det hela utspelade sig på gatorna i Hongkong. Jag har nämligen deltagit i en evangelisationskampanj där över jul. Jag har varit Jesus i Hongkong. Ryktet om min ödmjukhet måste ha gått före mig för arrangörerna hade redan på förhand utsett mig till att spela den rollen i det drama som förklarade evangeliet visuellt (för att detta inte ska missförstås måste jag här utfärda en ironivarning).

Jag kan inte låta bli att reflektera över vad diskussionen hade handlat om här i Finland. Troligen hade vi rätt snabbt kommit in på våra mest älskade samtalsämnen, kvinnliga präster och de homosexuellas rättigheter i kyrkan. Som om tron på Jesus hade nåt med kyrkans regelverk att göra.