Hiv-pastorns långa kamp för erkännande

Världen. Efter ett positivt hivtest förlorade den tanzaniska pastorn Amin Sandewa inte bara sin fru och sina två döttrar, utan också sitt jobb och sin församlings förtroende. Nu kämpar han för att nyansera synen på hiv i en kyrka där många präster fortfarande ser bön som det enda botemedlet. 23.10.2010 kl. 00:00

Jens Finnäs

Det är tio år sedan Amin Sandewa fick reda på att han har hiv. Sedan hans fru dog har han levt ensam, men hoppas ännu kunna gifta om sig.

År 1999 väntade Amin Sandewas fru Grace Emanuel parets tredje barn. Det blev en dotter, men en kort tid efter förlossningen dog barnet. Amin Sandewa anade att allt inte stod rätt till när också Grace fick märkliga sjukdomssymptom.

– Jag kunde se i hennes ansikte att allt inte stod rätt till, men jag förstod inte vad det var som var fel.

Tanken att det kunde handla om hiv föddes och han beslöt sig för att, för säkerhets skull, ta ett infektionstest. Han reste från Morogoro, där han arbetade som präst, till Dar es Salaam för att kunna ta testet i hemlighet och slippa ryktesspridning i församlingen.

Hans intuition hade varit korrekt. Testet var positivt – vilket är mer än man kan säga om följderna.

Ryktesspridning

Det visade sig att hans fru redan under graviditeten fått veta att hon var hivpositiv, men att hon inte velat avslöja någonting. Hon var orolig dels för hur Amin skulle ta nyheten, dels för hur omgivningen skulle reagera.

I juli 1999 dog Grace Emanuel och två år senare den yngre av de kvarvarande två döttrarna. Dödsfallen satte fart på ryktena.

”Är ditt blod rent eller inte?”, frågade generalsek-reteraren för The Cristian Council of Tanzania rakt ut när Amin skulle förnya sitt kontrakt som präst vid den lutherska församlingen vid Sokoine universitetet i Morogoro.

Amin var svarslös och församlingen vägrade förnya kontraktet. Han återvände till sina hemtrakter i Kilimanjaro, men inte heller där lyckades han få någon församlings förtroende.

”Hur ska du orka med allt fältarbetet om du är sjuk? Och vilken församling tror du att skulle vara beredd att betala för din dyra medicinering?”, frågade stiftets biskop efter att han berättat om sin sjukdom.

Inom loppet av ett drygt år hade Amin Sandewa, förutom sin hälsa, förlorat sin fru, två döttrar, sitt jobb och sin kyrkas förtroende. Men inte sitt hopp.

Läs mera i Kyrkpressen 42/2010.

Jens Finnäs



dop. Dopet är en tradition – men det är också en länk till gemenskap med församlingen och med Gud. 28.4.2021 kl. 08:00

tänkare. Han blev nedslagen på gatan i Åbo för att hans sällskap talade svenska. Ännu femton år senare präglar händelsen Torbjörn Andersséns liv. 29.4.2021 kl. 10:43

relationer. När Jim Duhamel 2011 seglade 147-fotaren Visione till Jakobstad anade han inte vilka följder det skulle få. I Jakobstad fann han sin hustru Cia och en relation till Gud. 29.4.2021 kl. 10:14

teater. Hon tror inte på slumpen. Lilian Ruotsala har fått svar på att hon valde rätt när hon valde teatern, och gått från att leva på andras tro till att växa in sin egen. 28.4.2021 kl. 15:05

profilen. – Jag skulle gärna vara med och skapa framtidens folkkyrka, för jag tror att vi inte har något annat val, säger Kristian Willis som snart tar över som kyrkoherde i Vanda svenska församling. 27.4.2021 kl. 15:05

Kroppen. Hur talar du till din kropp? Vad tänker du om den? 28.4.2021 kl. 00:00

Valborg. Han känner sig taggad inför en annorlunda valborg även om det känns trist att behöva hålla distansen. 26.4.2021 kl. 14:31

Åbo akademi. Vem som har hand om undervisningen i praktisk teologi i höst är oklart. 23.4.2021 kl. 12:14

Kyrkpressen. Biskopen var tveksam, men han ville inte vara den som hindrade att Kyrkpressen startade. Om Borgar tar ansvar för innehållet och Boije för ekonomin så måste vi försöka, sade biskopen. Så blev det. (Den här texten publicerades i KP 1/2020. KP publicerar den i repris som en hyllning till Bjarne Boije, 100 år.) 21.4.2021 kl. 12:31

Läckage. Ett felande sprinklermunstycke sprejade ut vatten över takvalvet i Pedersöre kyrka natten till lördag. På grund av läckaget måste kyrkan stängas för en vecka. 20.4.2021 kl. 12:25

Åbo. – Hon har öppnat dörrarna till en spännande värld! säger han. 19.4.2021 kl. 10:17

adoption. Anne Söderlund var ett oönskat barn och blev adopterad när hon var sju månader. – Men jag vill inte bli definierad av vad jag inte fick, utan av vad jag fick. 14.4.2021 kl. 09:09

kyrkoherdeval. Församlingsrådet i Vanda svenska församling valde Kristian Willis, församlingspastor vid Helsingfors kyrkliga samfällighet, till ny kyrkoherde. 13.4.2021 kl. 19:20

radio. För ett drygt år sedan hade Laestadianernas fridsföreningars förbund LFF fattat ett beslut om att lägga ner sin radiokanal. Nu när coronan begränsar livet och sammankomsterna är de glada att de kom på andra tankar. 14.4.2021 kl. 09:48

Kulturer. Stéphane Rosse är den tystlåtna fransmannen som har levt i Finland i 30 år. – Jag blev förälskad i en finländsk turist i Paris 1993. Det var kärlek vid första ögonkastet. 14.4.2021 kl. 10:47

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00