Hästminne(n)

Marina Wiik. 22.4.2010 kl. 00:00

När jag var liten satt jag ofta uppflugen på foderlådan i vårt gamla stall medan pappa utfodrade hästarna. Lukten av hans cigarett blandades med hästdynga och förutom ljudet av rytmiskt hötuggande var det alldeles lugnt. Ibland fick jag rykta de varma, mjuka hästarna.

Ändå var jag aldrig någon hästflicka i ordets egentliga mening – på landet var det helt enkelt naturligt med en massa djur i hasorna. Riffe, vår colliehund, överlevde de flesta andra djuren.

När hon kom till oss var hon skygg och argsint efter att ha växt upp i ett höghus där hon jämt var bunden. Snart vande hon sig ändå vid det naturnära tillståndet och hittade sin livsuppgift: att valla hästarna, som svarade med att sparka ut de flesta av hennes tänder. Den enda gång hon lämnade hemknutarna var när hon sprang till farmor för att varsla om att hästarna rymt. De hade ett gemensamt språk: Riffe ylade och farmor språkade förståelsefullt: ”Sejr du he Riffen, sejr du he...”

Riffe blev med åren allt gråare och dövare. En gång när vi var bortresta hade hon bara försvunnit. Maten i stallet förblev orörd – för gott. Efter det gick hemgårdens djurpark i stiltje: katterna försvann, på travtävlingarna gick det si och så för våra adepter.
Förra sommaren anades en ljusning: ett välartat hingstföl med fin stamtavla hade fötts. Förhoppningarna på den sturska, bruna krabaten var enorma. Tills han ett halvt år gammal drabbades av en infektionssjukdom, låg en vecka i dropp, tillfrisknade – och dog i tarmvred. Aron Bay, som han hette, begravdes i närheten av hemstallet.

Ingen vet säkert om man kan ta med sig hunden (eller hästen, katten) till himlen, men så länge de är hos oss är de helt beroende av vår omsorg. I gentjänst ger de oss sällskap och en värdefull lektion i empati och trofasthet.

Marina Wiik



Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

val. Församlingspastorstjänster tillsätts inte genom offentligt ansökningsförfarande. Domkapitlet begär församlingen om ett utlåtande om dem som anmält intresse och fattar sedan beslut om förordnandet med utlåtandet som grund. 5.8.2024 kl. 13:39

SOMMARLÄGER. – Att vara tillsammans handlar om ett grundbehov som vi alla bär på, säger Matti Aspvik, verksamhetsledare för förbundet Kyrkans Ungdom. 27.7.2024 kl. 20:50

Kolumn. Som barn minns jag att det var roligt när någon hade ordnat skattjakt för en. Det kunde vara i skolan, på någon födelsedagsfest eller i juniorerna. Man fick en karta i handen, några uppgifter att tänka på och sedan ut för att leta. 20.7.2024 kl. 11:55

PRÄSTER. Över 400 gudstjänster, dop, vigslar och begravningar på ett år – det kan tre präster i en medelstor finlandssvensk församling få dela på. Prästernas arbetsmängd varierar stort från församling till församling, visar Kyrkpressens granskning. 15.7.2024 kl. 10:00

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55