En by fylld av framtidstro

Världen. Tillvaron i den idylliska djungelbyn Tutunendo utanför staden Quibdo i Colombia är hotad. Gerilla, paramilitär och militären befinner sig bara ett stenkast från byn. 20.10.2009 kl. 00:00

Johan Sandberg

Edwin Blanden tar sig ett dopp i ett vattenfall.

Johan Sandberg

I skuggan av sitt hus är det skönt en avrm dag i Tutunendo.

Johan Sandberg

Ungdomarna i Tutunendo firar byns skyddshelgon.

Ifjol drabbade militären och gerillan samman vilket kapade av landsvägen till Quibdo och isolerade byn från omvärlden. Ett internationellt gruvbolag har dessutom fått hyra byns mark för gruvdrift. Något som de flesta av de 4 112 byborna motsätter sig.

Men inne i byn gör man det bästa av tillvaron. Här skrattar man och har roligt. En ung generation bybor har tagit ansvar för byn och skapat en god samhörighet. Och framför allt framtidstro. Härifrån vill byborna inte flytta. Stämningen i Tutunendo – ja i hela provinsen Chocó – är på ett positivt sätt påtagligt annorlunda än i både Bogotá och Arauca.

Folk har vant sig

Tjugosexåriga Edwin Blanden är en av de unga ansvarstagarna i byn. Han visar stolt upp ungdomarnas nyodling av traditionella växter och ett nybyggt hus med gästrum som utgör byns samlingsplats. Han tar oss också ut på en båttur längs floden Rio Tutunendo, stannar vid en bäck och leder oss uppför bäcken till ett vattenfall där vi får ta oss ett dopp. Orden mikroföretag och turism är ledstjärnor för de unga i byn.

– Vi vill leva i fred och utveckla vårt kunnande och servicen i byn, säger han. Vi vill vara en förebild för hela Chocó.

Men i nästa andetag säger Edwin Blanden att det är svårt att vara en förebild i den verklighet de lever i.

– Det är besvärande politiserande som förs här i byn, säger han. Medel som budgeterats för Tutunendo når aldrig hit. Och de beväpnade styrkorna skapar en allmän oordning. I ett skede höll samhörighetskänslan på att försvinna men det har vi nu lyckats vända på.

Vad han inte säger är att gerillan FARC är så pass nära att de eventuellt såg oss bada i vattenfallet. Sådant talar man inte om i Colombia. Man talar i allmänna ordalag om konflikten eller väpnade styrkor. Det går inte att lita på någon, i synnerhet inte främlingar. Den som frivilligt eller påtvingat hjälpt gerillan, militären eller paramilitären kan bli utpekad som sympatisör och riskera att drabbas av de andras vrede. Så därför håller man helst tyst om vad man ser och hör. Men både FARC och paramilitära styrkor har förorsakat problem i Tutunendo.

– Folk här har vant sig vid att leva med konflikten, säger Blanden. Upplever man ett nederlag av ett eller annat slag gäller det bara att snabbt resa sig och inte låta rädslan ta överhand. För då vill ingen stanna kvar här.

Växter med stöd

Genom det Lutherska Världsförbundet stöder Finska Missionssällskapet utvecklingsprojekten i byn Tutunendo som grundats år 1772. Både samlingshuset i byn och odlingen av de traditionella växterna är projekt som fått del av stödet.

–  Stödet har gett oss en möjlighet att kunna stanna kvar här i byn. Och jag hoppas att vi ska kunna göra det.

Odlingen uppstod då Edwin Blanden och ungdomarna i byn såg en fara i att kunskapen om de traditionella växterna höll på att gå förlorad. De tog tag i saken och bad de äldre i byn berätta om växterna. Också Lutherska världsförbundets fältarbetare i Chocó, José Ortíz, bistår med råd.

–  Det är långt till läkare härifrån, säger Blanden. Nu söker vi ha kunskap om de traditionella växternas läkande kraft.

Odlingen är ämnad endast för byns behov och som exempel för grannbyarna. För börjar man sälja krävs medicinska tester.

Men att sälja Tutunendo som utfärdsmål vill man göra. När de väpnade styrkorna håller sig lugna kommer redan idag en del besökare från Quibdo till byn. Att göra en turistresa från Finland skulle vara extremturism av högsta rang. Men det skulle vara värt det

–  Jag tror på Gud, på Bibeln och mina möjligheter, säger Edwin Blanden. Jag tror att jag kommer att bo kvar i Tutunendo om fem år. Men då har jag familj.

Johan Sandberg



Utmärkelse. Församlingspastorn Patricia Högnabba i Matteus församling i Helsingfors har beviljats Kyrkans förtjänsttecken för barn och ungdomsverksamhet. Priset delades ut idag vid Forum för kyrkans fostran. 30.9.2020 kl. 15:29

jordbruk. För Mats Björklund handlar jordbruket om att anpassa sig till vädret och naturen, om att odla det som andra ska äta – och om att förvalta Guds gåvor. 30.9.2020 kl. 11:53

vardagsbön. "Öppna varsamt upp det mina fingrar krampaktigt håller tag om i onödan." 30.9.2020 kl. 10:30

Lärkkulla. Lärkkulla-stiftelsens direktor Björn Wallén avgår på egen begäran från och med årsskiftet för att övergå till andra arbetsuppdrag. 29.9.2020 kl. 17:01

kvevlax. Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser 30.9.2020 kl. 12:40

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01

ÅRETS PRÄST. Elefteria Apostolidou gick in i prästjobbet med själ och hjärta – men höll på att slita ut sig. 8.1.2024 kl. 20:38

esbo. I början av året gör Esbo svenska församling en satsning på frivilligverksamheten. – Det har varit mycket meningsfullt, säger Marianne Blom, som är sjukhusvän. 9.1.2024 kl. 18:58

kyrkoherdeval. Den lediganslagna tjänsten som kyrkoherde i Petrus församling i Helsingfors har lockat två sökande. De som visat intresse för tjänsten är Ronny Thylin och Pia Kummel-Myrskog. 8.1.2024 kl. 13:21

PRÄSTVIGNING. På trettondagen fick Borgå stift fyra nya präster. 8.1.2024 kl. 11:18

UTNÄMNINGAR. Biskop Bo-Göran Åstrand har utnämnt tre nya prostar. De är kyrkoherden i Agricola svenska församling Stina Lindgård, pastorn i finska församlingen vid Solkusten i Spanien Rolf Steffansson samt prästen och sakkunniga vid Kyrkans central för det svenska arbetet (KCSA) Maria Sten. 2.1.2024 kl. 15:46