I djurminne

Nina Österholm. Så vitt momi kunde minnas hade hunden Leopold Napoleon von Gutenhof, även kallad Nappe, mest ställt till med problem. Hur den hade fått upp buren i hundvagnen på sibbotåget förblir ett mysterium. Hem till Mikaelsgatan kom terriern för egen maskin. Samme Napoelon bet också familjens läkare i baken när han kom för att vaccinera småflickorna. Efter det bands den pliktskyldigast fast i badkaret när läkaren kom på besök.
27.8.2009 kl. 00:00

Min momi har alltid haft hundar. Jag vet inte vad hon egentligen tyckte om människor, alla hennes berättelser handlade om djur. Som alla barn älskade jag att lyssna till historierna och bläddra i hennes fotoalbum, också de fyllda med djur. Till favoriterna hör arbetshästarna Prins och Stjärna, förevigade på ett litet svartvitt fotografi tillsamman med en ung momi. Hästarna lyfterna mularna mot himlen och visar tänderna i breda hästflin. Enligt momi hände det alltid när hon kom i shorts till hagen, hästarna skrattade.

I dag finns du inte längre, momi. Albumen är i gott förvar men berättelserna bleknar. Särskilt de berättelser som sällan berättades om krigstider, lottauppdrag, ungdom. Som vuxen harmar det mig att jag nästan ingenting vet om dig som person. Hur bestämde du dig för att bli en lotta? Hur var det att spana efter flygplan i höga torn utanför Helsingfors? Var du rädd? För oss barn berättade du endast om hunden Ledi som uppfattade bombplanen långt innan människoörat. Djuren gick det alltid att lita på.

Nu finns det allt färre kvar som minns dina tider, det börjar bli brått om man vill ha en förstahandsberättelse.
Så har jag en halv  hylla hästböcker ärvda av momi men bara ett krigsminne: Suomenhevonen sodassa (ung. Den finska hästen i kriget). Och jag inser att jag kanske kände dig ändå.

Nina Österholm

Människa. Eveliina Kujala är volontär i Taizé. – Första gången jag var här avskydde jag det. 24.8.2011 kl. 00:00

Insändare. Jag vill tacka Eva Hietanen för hennes synnerligen visa och tänkvärda insändare i KP nr 33! Jag håller med  Eva om att vi nog måste söka orsakerna i den andliga och osynliga världen, då vi talar om det hemska som Breivik gjorde i Norge,. Jag gillade särskilt denna mening i Evas insändare: "Så handfallna som vi nu står inför det onda borde vi kristna inte behöva vara". Precis som Eva har också jag ständigt förundrat mig över den handfallenhet och förvåning som många, även kristna, har visat efter våldsdåden i Norge. Man hör ofta kommentarer som: "det här är ofattbart", "hur KAN nåt sådant här hända?" eller "varifrån kommer denna ondska?". Men, ÄR det nu verkligen så ofattbart det som har hänt? Bibeln säger trots allt att det finns en personlig djävul, en fallen ängel som enbart är ute efter att: "stjäla, slakta och döda"(Joh 10:10). 1 Petrusbrevet 5:8 säger: "er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka". Jag finner det tragiskt att vissa kristna kan sin Bibel så dåligt, att de inte kan lokalisera varifrån ondskan kommer. Om djävulen bara vill stjäla, slakta och döda, och går runt som ett rytande lejon, behöver vi då verkligen vara osäkra på vilken andemakt som inspirerade Breivik till att meja ner oskyldiga människor? Med tanke på att djävulen och hans många demoner är närvarande här i denna fallna värld, är det snarare mer ofattbart att det inte händer ännu mer elände i världen än vad det faktiskt gör. Till all lycka behöver vi som kristna dock inte vara rädda för satan. Vi vet att Jesus har vunnit seger över all ondska på Golgata kors, då han dog och uppstod för att ge oss liv och liv i överflöd. Tror vi på Honom, så har vi evigt liv, och ingen kan ta det livet ifrån oss. Dödar någon vår jordiska kropp, så kommer vi till himlen, där vi får njuta av en mycket godare värld än denna. I Guds närhet är vi trygga och skyddade mot djävulen. 23.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Samma kapell. Ena församlingen går i procession med rökelsekar. Andra har ett lovsångsteam. Håller församlingarna på att nischa sig? 23.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Teologernas åsikter om yoga går i sär. Max-Olav Lassila avråder kristna från yogaträning, men Patrik Hagman tycker inte att man kan dra allt österländskt över en kam. 22.8.2011 kl. 00:00

Människa. För drygt fem år sedan förlorade Heidi och Ove Hagnäs sin dotter Moa i en tragisk drunkningsolycka hemma på gården i Kronoby. Kort därefter insjuknade Heidi i cancer. 19.8.2011 kl. 00:00