Diakoniämbetet inom räckhåll

Kyrka.

Ungdomsarbetsledare, barnarbetsledare, diakoner och kantorer kan i framtiden vigas till ett eget kyrkligt ämbete.

17.2.2009 kl. 00:00

sxc-stock

Tidigare har biskoparna varit mera skeptiska och hänvisat till kantorskårens tudelade inställning. Alla kyrkomusiker har inte varit tilltalade av att bli vigda till diakoner.

Biskoparna flyttade sina positioner vid förra veckans biskopsmöte. Tio års diskussion kan bli ett beslut om diakoniämbetet under denna kyrkomötesperiod.

– Diakoni och fostran ses som lika värdefulla delar av kyrkans uppdrag som förkunnelsen, förklarar branschsekreterare Pia Kummel-Myrskog på KCSA reformens princip. Det nya diakoniämbetet står jämsides med prästämbetet men har separata uppgifter.

Själva uppdelningen av kyrkans ämbete i biskopar, präster och diakoner har diskuterats i tio år och det senaste betänkandet är kyrkmötets fjärde. Biskopsmötets utlåtande är förvånansvärt positivt, menar borgåkantorn och fackordföranden Mikael Helenelund. Från att tidigare ha bromsat reformen har biskoparna nu flyttat sina positioner och verkar att gå in för att förverkliga den.

– Nu säger biskoparna att den teologiska grunden för reformen håller och att det inte finns några hinder för att också kantorerna skulle ingå i det nya ämbetet. 

Kantorsbeteckningen kvar

Biskoparna förordar att diakoner, ungdomsarbetsledare och barnarbetsledare vigs till ett gemensamt diakoniämbete, där också kantorerna kunde ingå. Däremot vill biskoparna hålla kvar tjänstebeteckningarna så, att kyrkomusikerna fortsättningsvis skulle kallas kantorer.

Det gemensamma präst- och kantorsfacket AKI har för sin del betonat att kantorerna borde ingå i det nya ämbetet på grund av deras centrala uppgift i gudstjänstlivet.

Biskoparna säger i sitt utlåtande att det nya ämbetet ännu kräver en hel del preciseringar, särskilt i ansvarsfördelningen mellan domkapitel och församling. I dag är domkapitlen prästernas arbetsgivare medan diakoner och ungdomsarbetsledare och barnledare är helt församlingsanställda. Prästerna har i dag representation i både kyrkomöte, domkapitel och stiftsfullmäktige, men biskoparna vill inte sträcka sig längre än till att diakonerna får två platser i kyrkostyrelsens plenum.

Rolf af Hällström

Teologi. Tro gärna, men var inte för radikal. Det är merparten av finländarnas inställning till religion, visar en färsk internationell undersökning. 24.8.2011 kl. 00:00

Människa. Eveliina Kujala är volontär i Taizé. – Första gången jag var här avskydde jag det. 24.8.2011 kl. 00:00

Insändare. Jag vill tacka Eva Hietanen för hennes synnerligen visa och tänkvärda insändare i KP nr 33! Jag håller med  Eva om att vi nog måste söka orsakerna i den andliga och osynliga världen, då vi talar om det hemska som Breivik gjorde i Norge,. Jag gillade särskilt denna mening i Evas insändare: "Så handfallna som vi nu står inför det onda borde vi kristna inte behöva vara". Precis som Eva har också jag ständigt förundrat mig över den handfallenhet och förvåning som många, även kristna, har visat efter våldsdåden i Norge. Man hör ofta kommentarer som: "det här är ofattbart", "hur KAN nåt sådant här hända?" eller "varifrån kommer denna ondska?". Men, ÄR det nu verkligen så ofattbart det som har hänt? Bibeln säger trots allt att det finns en personlig djävul, en fallen ängel som enbart är ute efter att: "stjäla, slakta och döda"(Joh 10:10). 1 Petrusbrevet 5:8 säger: "er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka". Jag finner det tragiskt att vissa kristna kan sin Bibel så dåligt, att de inte kan lokalisera varifrån ondskan kommer. Om djävulen bara vill stjäla, slakta och döda, och går runt som ett rytande lejon, behöver vi då verkligen vara osäkra på vilken andemakt som inspirerade Breivik till att meja ner oskyldiga människor? Med tanke på att djävulen och hans många demoner är närvarande här i denna fallna värld, är det snarare mer ofattbart att det inte händer ännu mer elände i världen än vad det faktiskt gör. Till all lycka behöver vi som kristna dock inte vara rädda för satan. Vi vet att Jesus har vunnit seger över all ondska på Golgata kors, då han dog och uppstod för att ge oss liv och liv i överflöd. Tror vi på Honom, så har vi evigt liv, och ingen kan ta det livet ifrån oss. Dödar någon vår jordiska kropp, så kommer vi till himlen, där vi får njuta av en mycket godare värld än denna. I Guds närhet är vi trygga och skyddade mot djävulen. 23.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Samma kapell. Ena församlingen går i procession med rökelsekar. Andra har ett lovsångsteam. Håller församlingarna på att nischa sig? 23.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Teologernas åsikter om yoga går i sär. Max-Olav Lassila avråder kristna från yogaträning, men Patrik Hagman tycker inte att man kan dra allt österländskt över en kam. 22.8.2011 kl. 00:00