Biskoparna flyttade sina positioner vid förra veckans biskopsmöte. Tio års diskussion kan bli ett beslut om diakoniämbetet under denna kyrkomötesperiod.
– Diakoni och fostran ses som lika värdefulla delar av kyrkans uppdrag som förkunnelsen, förklarar branschsekreterare Pia Kummel-Myrskog på KCSA reformens princip. Det nya diakoniämbetet står jämsides med prästämbetet men har separata uppgifter.
Själva uppdelningen av kyrkans ämbete i biskopar, präster och diakoner har diskuterats i tio år och det senaste betänkandet är kyrkmötets fjärde. Biskopsmötets utlåtande är förvånansvärt positivt, menar borgåkantorn och fackordföranden Mikael Helenelund. Från att tidigare ha bromsat reformen har biskoparna nu flyttat sina positioner och verkar att gå in för att förverkliga den.
– Nu säger biskoparna att den teologiska grunden för reformen håller och att det inte finns några hinder för att också kantorerna skulle ingå i det nya ämbetet.
Kantorsbeteckningen kvar
Biskoparna förordar att diakoner, ungdomsarbetsledare och barnarbetsledare vigs till ett gemensamt diakoniämbete, där också kantorerna kunde ingå. Däremot vill biskoparna hålla kvar tjänstebeteckningarna så, att kyrkomusikerna fortsättningsvis skulle kallas kantorer.
Det gemensamma präst- och kantorsfacket AKI har för sin del betonat att kantorerna borde ingå i det nya ämbetet på grund av deras centrala uppgift i gudstjänstlivet.
Biskoparna säger i sitt utlåtande att det nya ämbetet ännu kräver en hel del preciseringar, särskilt i ansvarsfördelningen mellan domkapitel och församling. I dag är domkapitlen prästernas arbetsgivare medan diakoner och ungdomsarbetsledare och barnledare är helt församlingsanställda. Prästerna har i dag representation i både kyrkomöte, domkapitel och stiftsfullmäktige, men biskoparna vill inte sträcka sig längre än till att diakonerna får två platser i kyrkostyrelsens plenum.
