Höstdagar...!
I skrivande stund anländer buss efter buss fulla med förväntansfulla tonåringar till Toijala för att samlas till FKS:s Höstdagar. Och jag anar mig till att det finns mer än en handfull vuxna, spridda över hela stiftet, som i kväll åtminstone någon stund har befunnit sig i Tammerfors, på xx-talet, i sina tankar. Och minns sångerna i trappan, hopplösa duschköer, proppfullt auditorium, trött söndagsgudstjänst på golvet i kyrkan, människomöten, konserter...
Vad gott det gjorde att vara tillsammans så! Så många, så intensivt, så givande!
Först många år senare upplevde jag något liknande när jag första gången var på kyrkodagar i Tyskland. Jag fann mig djupt berörd av att be Vår Fader med 20 000 andra personer på ett torg i Hannover. Också berörd av utanförskapet: det var inte mina sånger, ni var inte där. Men ändå var jag en del av en så stor skara, blev delaktig i och av så många viktiga möten, diskussioner, föredrag och workshops.
Vi behöver mötas oftare i stora sammanhang. För att känna att vi är många, att vi har ett gemensamt uppdrag, att vi behöver varandra. När ses vi nästa gång? Var?
