Att landa i vardagen
De senaste dagarna har gått åt till att landa i vardagen. Det brukar ta sin lilla tid. Man ska vänja sig vid vardagslivet och, de för all del välsignade, rutinerna. Man ska avvänjas från turnélivets underliga och fria livsrytm och den allomslukande bubbla man levt i, mänskorna man umgåtts så intensivt och djupt med. Och inte minst applåderma, som man plötsligt ska leva utan. Låter kanske som ett skämt - men det är inte det lättaste. I mitt jobb som frilansande artist och programledare med hela Norden som arbetsfält, blir det en hel del resdagar per år. Men efter att mina barn föddes år 1999 och 2001 har jag aldrig varit så här länge borta hemifrån, som det nu blev. Sammanlagt 24 dagar. Det samma gäller ju för familjen - de ska också vänja sig vid att jag är hemma. Just som de lärde sig att jag inte var det. Alla som nångång har längtat intensivt efter någon, vet vilket antiklimax det kan bli. Det stora återförenandet, liksom. Det blir sällan som på film, om man säger så... Hur som helst - det är underbart att vara hemma. Jag tror att det är extra lätt att landa hemma just i advent. Det är mycket som ska fixas och göras - jullimpor och senap och julgodis och julbordets lådor. Alla de många köttbullarna. Juklappar som ska köpas och packas, inköpslistor som ska skrivas. Och medan man gör det, vänjer man sig sakta vid vardagen och varandra igen. I skenet av adventsljus och till tonerna av julmusik. Lite som en film, trots allt, märker jag. Dessutom kan man i bästa fall få lite applåder för god julmat.
Häromkvällen hade jag turen att själv få gå på julkonsert, efter att ha sjungit 25 konserter på 22 dagar! Goda vännerna Åsa Jinder och Thomas Enroth bjöd på en avskalad och stämningsfull och varm konsert på Karelia. Nyckelharpa, piano, sång och roliga historier, gripande berättelser och julstämning bjöd de på. Till helgen har jag glädjen att musicera med dem och 80-års jubilerande Nykarleby manskör i kyrkorna i Vörå och Nykarleby. Dagens julsång blir "Jul, jul strålande jul" framförd av Åsa Jinder.
