26. Det goda samtalet
Julannandag brukade firas i Jannes föräldrars sommarstuga. Senast åttatiden på morgonen kom vi oss iväg medan det ännu var mörkt. Alla hade med sig något från julbordet att duka fram när vi kommit dit, kaffe, bröd, småbröd, skinka, ost och annat gott. Ofta var snön så djup att vi fick gå den sista biten. Extra roligt blev om bilen fastnade i en snödriva och behövde grävas fram.
Vi började alltid med att göra upp eld inne i stugan. Medan brasan värmde upp luften inomhus gav vi oss ut på isen en stund. Oftast kom vi torrskodda in igen men inte alltid. Isen kunde vara förrädisk. Julmatsresterna var en perfekt förevändning för att prata oss igenom livet som det såg ut då för stunden. Det kunde ta halva dagen för det fanns alltid en massa ämnen att behandla. Men senast mot eftermiddagen var det dags att åka hemåt igen. Det var smått terapeutiskt.
De första åren var vi alla med. Sen började folk gifta sig, bilda familj och flytta till andra orter och det var inte alltid självklart att alla kunde vara med. Om nån var borta hände det att vi bandade in en c-kassett med litet prat som vi sedan skickade till den som var borta. Ibland deltog den som var borta per telefon en stund. Vi brukade ta en runda där var och en fick berätta det viktigaste som hänt under året, ocensurerat om livet, kärleken, musiken och döden. De första åren hade nån avslutat sina studier, fått nytt jobb, byggt hus. Senare bildade vi familj och ännu senare var det flera av oss som gick igenom skilsmässor. Men trots att att livet har gått vidare hör julannandags- träffarna till det som har hållit ihop oss genom åren, Anders, Beni, Janne, Peter, Torvald och jag.
I år var det samtal hemma vid frukostbordet i en annan konstellation. Det blev en oplanerad förlängd frukost som varade över lunch ända till eftermiddagskaffet. Det var ett viktigt samtal. Vi hann prata om relationer och hur viktigt det är med klara och raka budskap. Då kan vi lära oss respektera varandra och skapa förutsättningar att förstå varann på djupet. Vi talade om hur viktigt det är att glädjen finns med i lärandet, om att se alla barn som viktiga. Vi talade om hur män ser på kvinnor och hur kvinnor ser på män, om hur man kommunicerar på olika sätt i olika familjer och kulturer, ibland inte alls.
Så talade vi om hur viktigt det är att våga resonera sig och leva sig fram till en livshållning, en tro. Vi konstaterade att Gud alltid är större än våra planer och våra tankar och att det inte känns skrämmande, tvärtom ligger det en trygghet i det.
Men allt började givetvis med en mycket ingående diskussion om musikutbudet i radion och att man beroende på vilken generation man tillhör kan säga: Det var (inte) bättre förr.
