Psaltaren och sockraren
Elever är ofta roliga. Ibland med avsikt, ibland av ren naturbegåvning. Med stor respekt för dem alla vill jag dela med mig av några oförglömliga uttalanden som förgyllt lektioner och stunder av provkorrigering i bibelkunskap.
Jag hann just säga "nu slår vi upp Psaltaren" innan en spjuver frågade om vi inte kan läsa Sockraren idag i stället. När vi kommit till Höga Visan frågade jag vad det kan betyda att vara "sjuk av kärlek" varpå jag fick svaret "man har aids". I samband med att vi talade om att GT är skrivet på hebreiska frågade någon om jag kan säga "jag älskar dig" på hebreiska. Jag svarade nekande och förklarade att det enda jag lyckats med på hebreiska är att köpa apelsiner. Blixtsnabbt kom det "Jaffa, Jaffa".
När det blir dags för prov får jag veta att man till "Bibeln valde sådana skrifter som hade apostoliskt ursprung, lästes högt i församlingen och inte innehöll illusioner". Då Bibeln slutligen kanoniserats blev det en imponerande samling böcker, vilket en elev beskrev så här: "Då man ser Bibeln tappar många tungan av häpnad över en tjock bok om religion och Gud".
Vad lär vi oss av detta? Jo, att elevernas kommentarer är en härlig krydda. Och att också svar som inte ger poäng har en viktig funktion. I det här fallet att pigga upp en lärare som i sin ensamma kammare plöjer igenom provbunt efter provbunt.
