Att leva på övertid

Kolumn.

Livet är ingen självklarhet – många av oss lever på övertid, skriver Mats Edman, kaplan i Nykarleby församling.

29.10.2020 kl. 17:03

I arbetslivet är övertiden reglerad i de flesta branscher. Ibland går det att kvittera den mot ledighet eller att få ersättning upp till en viss nivå. I livet får vi ett visst antal år som en gåva. Den förväntade livslängden ökar år för år, men är ändå begränsad. Många av oss har emellertid upplevt att vi lever på övertid. Det kan vara fråga om en sjukdom man har gått igenom och blivit frisk ifrån. Eller så hålls den under kontroll. Läget är stabilt med andra ord.

Det kan också handla om en olycka där sekunder eller millimeter betyder skillnaden mellan liv och död. Efter att man gått igenom något sådant är man tacksam över varje dag man får som en gåva. För livet är ingen självklarhet. Det blir vi minsann påminda om gång efter gång.

Vi närmar oss Alla helgons dag och den får oss att inse att övertiden en dag är förbrukad. Vi samlas i kyrkor och kapell för att minnas nära och kära som gått bort under det senaste året. För många är dagen tung och smärtsam, fylld av minnen. Och ändå – mitt i smärtan går man framåt. Sorgen synliggörs och konkretiseras, vilket är bättre än att den förtigs och att kroppen lider. Alla helgons dag erbjuds oss som en livsbejakande dag när vi på nytt får vidkännas de inre känslor som ändå finns.

Vårt samhälle är i desperat behov av goda förebilder. Det här gäller inom idrotten där många matcher minsann har avgjorts på övertid. En bråkdels sekund kan förändra resultatet. Där behövs såväl goda vinnare som förlorare. Men framför allt inom kyrkan behöver vi en dag då vi lyfter fram helgonen. Det handlar då om människor som mitt i sin inre svaghet och bräcklighet har fått genomlysas av Guds kärlek och bli till välsignelse för många. Inom vår kyrka helgonförklaras ingen. Vi tillber inte helgonen, men vi behöver deras föredöme i tro och utgivande kärlek. Oberoende av om vi lever på övertid eller inte!

Sofia Torvalds

NÄRPES. Hallå, Rut Åbacka! Du är missionär och har arbetat i Kenya sedan 1991. Hur ser dina uppdrag och din vardag ut idag? 16.2.2022 kl. 09:43

Kolumn. ”Herre, till vem skulle vi gå?” utbrast Simon Petrus en gång. Svaret på den frågan är lika aktuellt för oss idag, skriver Marcus Jakobsson. 16.2.2022 kl. 09:36

mariehamn. – Det var som ett flygplan hela orgeln, konstaterade Kaj-Gustav Sandholm när han som barn bestämde sig för sitt drömyrke. 15.2.2022 kl. 10:36

korsholm. Camilla Lervik-Särs älskar virtuella gudstjänster. Medan hon lyssnar lagar hon mat, städar eller promenerar. Och så sjunger hon med, högt och ljudligt! 15.2.2022 kl. 14:38

Kolumn. "Nu igen, mer än någonsin, upplever jag att känslan hos alla är hopp." 15.2.2022 kl. 14:31

korsholm. Det är onsdagskväll och vi närmar oss Korsholms kyrka i Gamla Vasa. Plötsligt hörs glada barnröster från innergården. 15.2.2022 kl. 14:22

BORGÅ. Verksamheten för barn, ungdomar och familjer i domkyrkoförsamlingen står stark, trots coronatidens vindar. – Vi vill möta människor ansikte mot ansikte, säger Mats Fontell. 15.2.2022 kl. 14:18

Kolumn. "Jag kan ju inte lyfta bort det som tynger, inte heller rätta till situationen som vännen befinner sig i." 15.2.2022 kl. 14:10

sibbo. Christer Romberg är nyanställd ungdomsarbetsledare i Sibbo. Han vill stötta ungdomarna i en avgörande tid i deras liv och säga: Ni duger som ni är! 15.2.2022 kl. 14:03

NÄRPES. – Vi får inte glömma bort att vi är människor, hur mycket vi än talar om digitalisering! Kenneth Öster lyfter fram det humana i skola och samhälle. 14.2.2022 kl. 14:40

Kolumn. Hur kan det vara så enkelt att påbörja nya vanor men så svårt att avsluta dem? undrar Luisa Tast. 14.2.2022 kl. 14:36

Larsmo. Kantor Anders Forsman spelar numera ofta lokalkomponerad musik i gudstjänsterna. Nu kallar han Niclas Nylund församlingens huskompositör. 3.2.2022 kl. 06:02

nykarleby. Som tidigare verkställande direktör har Lars Solvin lärt sig att han vill verkställa, men inte vara direktör. 3.2.2022 kl. 06:01

Kolumn. Som präst i en växande församling har jag sällan tid för ordentlig uppdatering eller komplettering av mina teologiska kunskaper. Vanligtvis får jag nöja mig med en hastig genomgång av ett stycke i en bibelkommentar eller i bästa fall en kortare predikan hos Luther eller kyrkofäderna. Uppdateringen av det teologiska kunnandet blir alltför splittrat och fragmentariskt. Dessvärre är det inte riktigt lätt att hitta böcker i trosläran som på ett naturligt sätt skulle grunda sig på vår kyrkas bekännelse och samtidigt vårda ens trosliv som pastor och själasörjare. 3.2.2022 kl. 06:00

pargas. Det roligaste är att se barnen utvecklas, säger Linnéa Hankalahti och Sofia Rinne. Dagklubben tar i vår också emot tvååringar. 2.2.2022 kl. 11:51