Monica Borgmästars och Helena Häggblom har diskuterat sorg i församlingens grupp.

I sorgens gemenskap får alla känslor rum

sorgegrupp.

De första gångerna Helena Häggblom åkte hem från församlingens sorgegrupp rann tårarna hela vägen hem. I sorgegruppen delar man sorg och förtvivlan, men också glädje och hopp.

29.10.2020 kl. 16:48

Helena Häggblom från Munsala miste sin man i februari 2019, efter 45 års äktenskap. Hon samlade mod och åkte ensam till församlingens sorgegrupp, trots att hon inte kände någon där.

– Det är jag tacksam för. Efter de första gruppträffarna rann tårarna hela vägen hem. Att bearbeta sorgen tillsammans med andra löste upp något i mig. Sorgen såg olika ut för oss alla, men ändå hade vi något gemensamt, säger hon.

Varje träff hade olika teman, och alla teman gav henne något, berättar Helena Häggblom.
– Vi kom varandra nära i gruppen. Det hände ofta att vi stod kvar och pratade länge utanför när träffen var slut.

Hon tyckte gruppen kändes trygg.
– Till en början var vi ju främmande för varandra, till slut blev vi vänner. Jag är inte väldigt öppen som person, men det kändes bra att dela med sig i gruppen.

Diakoniarbetaren Monica Borgmästars i Nykarleby församling berättar att ledordet för sorgegruppen har varit att det inte finns någon mall för hur det ska vara – alla får komma precis med den sorg de har, sådana de är.

– Det vanliga är att de som kommer är änkor eller änklingar, men det kommer också sådana som sörjer någon annan nära.

Det som sägs i gruppen stannar där, och man får berätta det man är bekväm med.

– Vissa vill dela mer, andra vill dela mindre, och någon kanske inte vill dela någonting alls.

Monica Borgmästars påpekar att våra relationer kan se väldigt olika ut – en del har kanske levt i väldigt harmoniska äktenskap, medan andras inte varit lika harmoniska – ändå är alla lika välkomna till gruppen med sin individuella sorg.

– Det är de som kommer till gruppen som är experter på sorg, ingen annan kan säga hur det känns. Jag är jätterädd för att pladdra eller komma med förnumstiga råd!

Med risk för att vara förnumstig brukar hon ändå komma med några råd, eller snarare frågor.
– Jag brukar fråga: Äter du ordentligt? Rör du på dig? Sover du?

En annan sak hon brukar säga är att alkoholen är en lömsk vän.
– Den är en effektiv ångestdämpare, men i längden ställer den till med otroligt mycket elände.

Hon säger att gruppgemenskapen inte kan forceras fram, men ofta känner hon av en värme som är svår att klä i ord.

– Sorgen kan vara bottenlös och förtvivlan stor, men ändå kan man känna av ett stort ”trots allt”. Man ser många leenden och märker att det finns samhörighet och hopp.

En annan byggsten är att gruppen bärs av ett kristet hopp.
– Ingen frågar efter någons tro och vi predikar inte, men vi vill visa på det hoppet.

På grund av coronasituationen skjuts gruppstarten fram. Nästa Sorgegrupp planeras köra igång i januari 2021. Följ med församlingsannonseringen för mer info!

Sofia Torvalds

Kolumn. Är teologistudier något för dig? Guy Kronqvist reflekterar i sin kolumn över ett arbete där man får vandra en bit på vägen med sina medmänniskor i deras glädje och sorg. 13.10.2022 kl. 10:57

Kristinestad. I Sideby kyrka finns sedan fem år tillbaka en tavla av Jesus med intensiv blick och ett litet, värnlöst lamm i sin famn. Konstnären bakom tavlan är Hely Barsetti – Sidebybo med stor kärlek till havet. 13.10.2022 kl. 10:25

Kolumn. Kyrkan behöver ett samtal om vad effektivitet betyder för just kyrkan, skriver Edgar Vickström. 29.9.2022 kl. 15:56

mariehamn. Judit Deákis väg gick från Budapest till Limingo till Åland. – Åland har det bästa av både Finland och Sverige. Här får jag vara mig själv, Judit, i stället för att vara ungrare eller utlänning, säger hon. 29.9.2022 kl. 15:51

pargas. Den nya Jippii-kören i Pargas har som mål att erbjuda barn och unga en gemenskap där ingen ska behöva känna sig utanför. – Det är fint och terapeutiskt att höra sin egen röst ljuda tillsammans med andras, säger dirigenten Linn Laulajainen. 29.9.2022 kl. 15:47

Kristinestad. Under tre dagar i oktober uppmärksammas kyrkans 150-årsjubileum för församlingsdiakonin i Kristinestad. Fester ordnas i församlingens tre kyrkor. 28.9.2022 kl. 14:33

korsholm. Under året som gått har vi sett kris efter kris i världen. Det har gjort att jag ofta känt mig liten, sårbar och på sätt och vis avklädd. 28.9.2022 kl. 14:15

Kolumn. Musik som kunde förlösa, beröra och uttrycka allt det där som bara orden inte räckte till för. 28.9.2022 kl. 14:12

korsholm. Körer, orkestrar, konserter och musikaler – det finns något för alla i församlingarnas utbud. De flesta grupperna är redan igång. – Det här är ändå inget hinder för att kommamed och prova på en ny musikform, säger kantor Rodney Andrén. 28.9.2022 kl. 14:09

BORGÅ. – I mitt arbete möter jag människor från många olika länder och språkgrupper, säger prästen Johanna Eisentraut-Söderström. I arbetet med invandrare finns en stor glädje, trots att det ibland är svårt att räcka till som präst och medmänniska. 28.9.2022 kl. 14:01

Kolumn. "Det gäller att vara lyhörd för vilka människor vi har omkring oss, för vad de säger och för vad som kanske inte sägs." 28.9.2022 kl. 13:54

vanda. Marthaföreningen och svenska församlingens diakoni i Vanda har ett både roligt och nyttigt samarbete: ett stickkafé där alstren värmer allt från bebisfötter till sörjande och äldre. 28.9.2022 kl. 13:51

NÄRPES. Församlingens diakoner verkar oftast i det tysta. I år när diakonin firar sitt 150-årsjubileum lyfts ett viktigt arbete fram. 21.9.2022 kl. 14:37

Kolumn. Kanske förundran är nyckeln till förändring? skriver Jeanette Ribacka-Berg i sin kolumn. Tänk om ord som lagom, måttlighet och förnöjsamhet kan hjälpa oss att skapa ett gott liv som är tillräckligt? 21.9.2022 kl. 14:29

BERGÖ. På Bergö har både kyrkan och församlingshemmet fått ett ansiktslyft. Kyrkan lyser nymålad medan församlingshemmet har ny fasad och förnyade fönster. 21.9.2022 kl. 14:24