Elina Mieskolainen frilansar som musiker i kyrkliga sammanhang i bland annat Borgå, Lovisa och Pernå.

Musik är glädje och tröst

Borgå.

– Jag kan inte föreställa mig församlingen utan musik, säger frilansmusiker Elina Mieskolainen.

20.8.2020 kl. 12:49

Vad är ditt huvudinstrument? Och hur kommer det sig att du spelar i kyrkliga sammanhang?

– Jag spelar endast violin, säger frilansmusiker Elina Mieskolainen.

– Klassiska musiker börjar vanligtvis med att vara med i en oratorieorkester och liknande, vilket jag också gjorde. Jag startade min kyrkomusikerkarriär på allvar i Pernå kyrka på 1990-talet då någon hade hört talas om mig. Jag flyttade till Pernå 1989. Efter det har jag fått en fin kontakt med kantorer och präster i Pernå, Lovisa och Borgå kyrkor.

– Samarbetet har sin grund i det att kantorer är villiga att bjuda på en intressant repertoar, som också tilltalar mig, inte bara barock utan också modernare verk. Församlingar har inte anlitat mig enbart för mässor utan också för att hålla konserter – och under åren har de varit otaliga.

Hur fungerar det i praktiken att vara frilansmusiker i församlingssammanhang?

– För att bjuda på konserter måste jag själv vara aktiv, och det är jag förstås, hur skulle annars någon veta vad det finns att få? Men med mindre tillställningar funkar det så att någon ringer till mig och frågar om jag är ledig.

Känns tillvaron trygg eller utmanande?

– Församlingsarbetet är bara en liten del av min verksamhet, även som musiker . Utöver det är jag också pilates-, yoga-, gymnastik- och danslärare samt konsthantverkare – så kyrkomusiken tar jag som en härlig och välkommen krydda i mitt vardagliga jobb!

Minns du något uppdrag speciellt bra?

– Julen är alltid härlig, i synnerhet i Pernå kyrka och speciellt tidiga julmorgnar.

– I januari i år fick jag också vara med i ”Valtiottomien kansojen musiikkia” i Lovisa kyrka. Det var en konsert med musik från länder som inte är stater, såsom Palestina och Katalonien. Konserten var dramatisk med fin ljusscenografi och mycket publik. Nu efteråt med pandemiutmaningar känns den konserten på något sätt förebådande. Coronan var då bara en aning men efteråt tänker man att det är på något sätt apokalyptiskt när vi är tvugna att stänga gränserna och man blir ganska hjälplös. Vad är gräser för något när man strider mot ett virus? Vad är gränser överhuvud taget?

Vad är din favoritgenre?

– Klassiskt, för evigt! Den genren innehåller allt. Och om jag ska nämna kompositörer så är det Bach, och sedan Mozart.

– Jag gillar också jazz mycket, från 1950- och 60-talet. Men jazz spelar jag inte själv tyvärr.

Vad gör musiken för oss?

– Oj oj … Allt! Den ger glädje, tröst, styrka. Jag kan inte föreställa mig församlingen utan musik. Och jag är otroligt glad över att jag själv kan bidra.

Hur ser hösten ut för dig?

– Man är ganska försiktig just nu och vi har bestämt att låta två stora konsertprojekt vara tills läget är lite klarare. Jag har mycket mindre att göra under hösten men det ger mera utrymme att öva och utveckla andra saker.

Ulrika Hansson

Borgå. Den senaste tiden har utagerande och illamående bland unga i Borgå diskuterats i medierna. 11.11.2020 kl. 11:24

korsholm. En förväntansfull jultid – kanske inte för den som drabbats av ekonomiska svårigheter eller annan kris. Församlingarna vill hjälpa fler att få en fin jul och den som vill kan bidra. 12.11.2020 kl. 08:30

korsholm. Under sina år i Kina och Hongkong har Håkan och Judy Granberg sett församlingsliv med nära gemenskap, där alla är med i arbetet. – Gudstjänsten är inte en grej som produceras för att konsumeras. 12.11.2020 kl. 08:15

Kolumn. "Jag log för mig själv när jag såg det. Blicken följde pilens riktning och upp mot himlen." 11.11.2020 kl. 18:30

Närpes. Esbobon Johan Andersson har haft en framgångsrik karriär som grundare till flera programvaruföretag. Han växte upp i Närpes som son till en präst och sonson till en annan. 11.11.2020 kl. 18:00

Kristinestad. ”Man tager vad man haver och bygger en orgel”, skrev lokaltidningen. Att församlingens egen kantor byggde en orgel för kyrkorummet var något exceptionellt – nu har instrumentet varit till glädje i 35 år. 11.11.2020 kl. 16:49

Kolumn. "Både att ge förlåtelse och ta emot förlåtelse kan vara bland det svåraste vi människor ställs inför. Vi vill jämna ut det som hänt, få hämnd, vi vill ha blod." 11.11.2020 kl. 16:30

Borgå. Att få träffas och prata är viktigt för ungdomarna nu. – Men det är svårt när allt man planerar kan förändras, säger Linda Wahrman. 28.10.2020 kl. 13:31

Kolumn. Livet är ingen självklarhet – många av oss lever på övertid, skriver Mats Edman, kaplan i Nykarleby församling. 29.10.2020 kl. 17:03

nykarleby. Vad behöver unga idag, och hur ska församlingen nå dem? I Nykarleby församlings styrgrupp för ungdomsarbetet får unga själva vara med och påverka. 29.10.2020 kl. 16:59

sorgegrupp. De första gångerna Helena Häggblom åkte hem från församlingens sorgegrupp rann tårarna hela vägen hem. I sorgegruppen delar man sorg och förtvivlan, men också glädje och hopp. 29.10.2020 kl. 16:48

Åbo. Alla barn får inte julklappar. Det är där som församlingarna och frivilliga kommer in och gör ett imponerande jobb. – Hjälpviljan är stor, säger Carita Eklund. 28.10.2020 kl. 14:11

Kolumn. "Sorg handlar om spruckna drömmar, om förhoppningar och förväntningar som inte blir av." 28.10.2020 kl. 14:02

Väståboland. Anna-Greta Sandell sköter gravarna på Nötö och är begravningsentreprenör i Pargas. Jobbet har gjort att hon ser annorlunda på döden, men allra mest på livet. 28.10.2020 kl. 13:51

Kolumn. "Om man är trygg kan man leka monster och spöken." 28.10.2020 kl. 11:18