I Elisabet Lundströms flock finns urprungsraserna Finskt får och Kajanalandsfår. De har alla sin personlighet.

Att vila på gröna ängar

Sibbo.

Hon är församlingssekreterare, fårfarmare och guide. – Vi försöker vara så civiliserade men jag ser mycket av djurens beteende bland oss människor, säger Elisabet Lundström.

7.8.2020 kl. 11:13

Elisabet Lundström jobbar deltid som församlingssekreterare i Sibbo svenska församling och deltid som ekojordbrukare och fårfarmare, tillsammans med sin man och deras son med flickvän som kommer att ta över så småningom.

– Jag har funderat mycket över varför det blev just får, men det är för att det finns ett nyttotänk bakom allt. Man får så mycket ut av dem, kött, ull och att kunna erbjuda människor, ofta barn, att umgås med får. Dessutom håller de landskapet öppet.

Betande djur hör till, anser hon.

– Men det har blivit allt mer sällsynt i södra Finland. Det är rogivande att se på betande och idisslande djur.

Hon förundras över att hundratals människor kan delta i utlottningen om sommarjobb som fåraherde.

– Det berättar något om ett underliggande behov hos människan. Jag tror att många har det här behovet att vara ute i naturen och umgås med djur, men det har blivit främmande på en ganska kort tid.


Turister och får

Under somrarna brukar Elisabet och hennes man ta emot besökande kryssningsresenärer på gården, även om det i år inte blir av på grund av coronaviruset.

– Vi vill föra fram budskap om ekoodling, visa hur det ser ut i Finland, att djur betar ute och att vi har ren luft. Det kan vara ganska fascinerande för någon från Hongkong.

Elisabet Lundström brukar också jobba som guide ibland. Hon började guida 1986 i Helsingfors, men har också gått kurser för att guida i Borgå, Sibbo och Tusby.

– Det är otroligt vilka människomöten det leder till, sådana som jag kan minnas länge, länge.


Flocken behöver en ledare

Antalet får hemma hos Lundströms är kring trettio.

– När flocken är så pass liten kan man lägga märke till att de har olika personligheter.

Hur får beter sig är intressant.

– Jag tänker ofta på flockdynamik och hur viktigt det är med en bra ledare. Herden visar vägen, men i flocken ska det också finnas en ledartacka. Hela flockens beteende är beroende av hur hon beter sig. Är ledartackan försiktig blir alla djuren försiktiga.

Hon ser också många likheter mellan människor och djur.

– Vi försöker vara så civiliserade, men jag ser mycket av djurens beteende bland människor, för att jag umgåtts så mycket med djur. Till exempel det hur vi instinktivt gör något när vi är rädda.

I församlingssekreterarjobbet uppskattar hon mångsidigheten.

– Och att få träffa församlingsmedlemmarna är trevligt, även om direkta besök på kansliet blivit allt färre.

I Bibeln finns många liknelser med får och lamm.

– Det känns bibliskt ibland när man går med fåren med en stav i handen, och får vila på gröna ängar.

Ulrika Hansson

Kolumn. Hur blir det när den sommar vi sett fram emot blir annorlunda än vi tänkt? En hel del av livet är att se fram emot, men en hel del är också att vara närvarande här och nu. 17.6.2020 kl. 08:31

sibbo. Rune Packalen kallas för församlingens tredje diakon. Som busschaufför har han fört många förtroliga samtal. En stor tragedi har färgat hans eget liv, och gjort honom till en lyssnare. 4.6.2020 kl. 14:11

coronavåren. Återflytten till Åbo efter 34 år kändes så rätt, skriver Clas Abrahamsson, som varit tf kyrkoherde i Åbo under våren. 3.6.2020 kl. 15:56

Åbo. Årets sommarkafé ordnas utomhus. Det är många som längtar efter gemenskap, säger diakonissan Carita Eklund. Hon hoppas att var och en av oss skulle upptäcka vad vi kan göra för våra grannar. 3.6.2020 kl. 15:47

Houtskär. Rune Johansson har bott i Houtskär i 40 år och vill fortsätta med det. – Jag vill vara med och bevaka de lokala intressena. 3.6.2020 kl. 15:43

mission. Om Gud vill och flygen går återvänder Chamilla och Kristian Sjöbacka till Kenya så snart de kan. ”Får man trivas så här bra på missionsfältet?” har de ibland frågat sig. Landet och arbetet har förändrats sedan de första gången åkte ut som missionärer. 4.6.2020 kl. 09:19

Konserter. – Jag tror att folk har en längtan efter att gå på konsert, säger kantor Reidar Tollander. I Borgå ljuder snart somriga toner i domkyrkan. 3.6.2020 kl. 12:18

Saknad. "Att under lång tid inte kunnat ta del av kyrkans sakrament har känts illa." 3.6.2020 kl. 12:00

Replot. Hon vill behålla kreativiteten och fantasin men lämnar gärna det hektiska vardagstempot i det förflutna. Lilian Westerlund hoppas på att fler känt av tomrummet och hittar till kyrkan när dörrarna öppnar igen. 4.6.2020 kl. 08:30

Replot. Det är en utmaning att ordna konfirmandarbetet i undantagstider. Huvudsaken är ändå att bygga gemenskap och förtroende, att få förmedla till ungdomarna att de är värdefulla – och kanske att lära dem korvgrillningens ädla konst. 4.6.2020 kl. 08:30

Kolumn. "Han leder oss på rätta vägar". Om att vara på väg, mot sommar, semester och nya utmaningar, och om att hitta en plats att vila. 4.6.2020 kl. 08:30

Kolumn. Någon gång händer det att vinden mojnar eller helt avtar − och det blir vindstilla. Då sitter man vackert ute på havet och guppar, utan att kunna göra så mycket. På samma sätt är det i det kristna livet. Utan Guds Ande går det mycket trögt framåt. 4.6.2020 kl. 08:15

petalax-bergö. Lokal-tv tävlar inte med nyhetsmedia, utan dokumenterar den lokala historien medan den sker – från föreningar och fullmäktige till församlingen. 4.6.2020 kl. 08:15

strömning. När gudstjänsterna skulle börja strömmas fick kyrkvaktmästarna en ny arbetsuppgift.Den kom över en natt, säger Bengt Norrlin. 25.5.2020 kl. 13:06

Väståboland. Jari Heikkilä brukade sitta på labbet och studera virus, idag är han präst i Väståboland. Men en sak bär han med sig från sitt förflutna: han är noga med att tvätta händerna! 22.5.2020 kl. 09:28