På väg genom livets årstider

Kolumn.

I bilradion sjunger Bee Gees ”How deep is your love” och jag kommer att tänka på några rader från en annan liten sång, ”så hög, jag kan ej nå över den, så djup jag kan ej nå under den ...”

5.8.2020 kl. 08:30

Jag kör genom ett sommarfagert landskap med sjöns glittrande vatten mellan vitstammiga björkar, förbi häggen med sina vita hängen maffig som en gräddtårta, maskrosorna som små solar vid dikeskanten och i bersån bjuder syrenen på kalas.

I hagen lyser rödkindade smultron, söta och solvarma av julihettan, som barnen plockar och trär på strån. Nyponrosens cerisefärgade blommor vaknar av morgondaggen och väntar på att småningom förvandlas till orangeröda små klot.

Resan går förbi böljande gulnande vetefält i augustiskymningen och i trädgårdarna dignar äppelträden av sina frukter färdiga att plockas. I skogsbrynet rodnar lingonen så rara och vittnar om en septemberdag med hög och klar luft.

Parkens alla träd skiftar i guldgula och röda nyanser där höstblåsten får bladen att sväva fritt och nå marken som frosten färgat vitkrispig och skör.

Himlen höljer sig i blygråa moln i väntan på att den första snön ska falla.

Och den vackra sommaren är endast ett ljuvt minne i form av en ensam pressad rosenknopp mellan prassliga psalmboksblad.

På väg genom livet och dess skiftande årstider.

Jag stannar slutligen till vid ett grovhugget kors på en enslig kulle i tacksamhet, innan slutdestinationen; den tomma graven i klippan. Där Livet segrade – för att du och jag ska få leva.

Det min vän är en oändlig nåd och en kärlek så stor.

Ann-Katrin Svenns är byråsekreterare i Korsholms kyrkliga samfällighet.

Ann-Katrin Svenns

Larsmo. Erik Blomqvist hann vara kyrkvaktmästare i Larsmo i 34 år innan han gick i pension 2001. 5.5.2020 kl. 01:00

Larsmo. Det är tragiskt att se det tomma utrymmet, säger Britt-Mari Gripenberg där hon står i den tomma Furugården i Larsmo. 4.5.2020 kl. 15:53

Lokalt. Hon var tio år och vandrade skrattande hem från skolan tillsammans med två andra flickor när de mötte hälsosystern på cykel. 4.5.2020 kl. 14:53

pargas. För Martina Nikander har jobbet som diakonissa känts precis rätt. – För mig är en vanlig arbetsdag full av höjdpunkter. 23.4.2020 kl. 14:16

jomala. I stället för att resa bort kan man resa inåt, säger Carina Aaltonen. Hon hoppas att coronakrisen får oss alla att lära oss något nytt. 23.4.2020 kl. 12:51

korsholm. Att vara präst är både ett arbete och en identitet. – Det blir en utmaning att ställa om, konstaterar Berndt Berg. Det känns konstigt att ta avsked i en tid när han inte får träffa församlingsborna. 22.4.2020 kl. 15:35

korsholm. Diakoniarbetarnas telefoner är i flitig användning. Nya behov uppstår, samtidigt som viruset begränsar de vanliga arbetsformerna. Många vill dra sitt strå till stacken och ställer upp för sina grannar. 22.4.2020 kl. 15:29

Kolumn. Kyrkoherde Berndt Berg tackar för din tid i Korsholms svenska församling. I den här kolumnen minns han några viktiga ögonblick i sitt liv. 22.4.2020 kl. 15:21

Närpes. Barnledarna saknade sina dagklubbsbarn, så tillsammans med prästen Olle kläckte de idén om en dagklubb i videoform. 22.4.2020 kl. 15:15

Kolumn. Kristina Örn skriver om gåvor vi kan ge och gåvor vi får ta emot. 22.4.2020 kl. 15:12

Kristinestad. Praktisk handräckning eller ett lyssnande öra – diakonin har omsorg om människor på olika sätt. När framtiden är osäker tar man en dag i taget och ser var behoven är störst just nu. 22.4.2020 kl. 15:05

Borgå. Många föräldrar sliter just nu med distansjobb och barnen hemma. – Visst har man dåligt samvete, men i mycket försöker jag just nu gå där ribban är lägst, säger Saara Henkola. 22.4.2020 kl. 12:30

hopp. "Våren 2020 har sett mer annorlunda ut än vad vi någonsin kunde föreställa oss." 22.4.2020 kl. 12:23

sibbo. Ungdomsteamet pratar och skojar vanligtvis med sina ungdomar ansikte mot ansikte, men nu är det virtuella träffar som gäller. 22.4.2020 kl. 12:14

Konfirmander. Lägren kan inte ske på distans, säger biskop Bo-Göran Åstrand. 17.4.2020 kl. 12:37