Carita Eklund hoppas att vi ska se dem i vår närhet som behöver oss.

Vi behöver mötas!

Åbo.

Årets sommarkafé ordnas utomhus. Det är många som längtar efter gemenskap, säger diakonissan Carita Eklund. Hon hoppas att var och en av oss skulle upptäcka vad vi kan göra för våra grannar.

3.6.2020 kl. 15:47

Sommarkaféet har hört till traditionen i Åbo svenska församling, och sommarkafé ska det bli också i år – om än i lite modifierad form.

– I sommar kör vi igång först i juli. Vanligen har församlingens sommarkafé lockat främst pensionärer och barnfamiljer, nu får vi se i vilken grad människor vågar röra sig utanför hemmet, säger Carita Eklund, diakonissa i Åbo svenska församling.

Församlingen har gjort sitt yttersta för att beakta kafébesökarnas säkerhet. Kaféet ordnas onsdagar klockan 13–15, utomhus på församlingshemmets bakgård.

– Vi räknar med att kunna dricka kaffe och umgås på säkert avstånd.

Det finns en anställd på plats och det ska också bli servering – precis hur serveringen ordnas med tanke på säkerheten är ännu öppet.

– Många äldre har frågat om det blir kafé också i år. Jag tror det finns ett uppdämt behov att träffas, sedan får vi se om folk vågar komma. Men jag tänker att om man inte vågar sätta sig ner och dricka kaffe vågar man kanske prata en stund.

Carita Eklund har märkt att behovet av gemenskap är stort just nu.

– Vi är flockdjur och behöver få bekräftelse på vilka vi är av våra medmänniskor.

Därför hoppas hon att folk ska ta sig till kaféet också om vädret inte skulle vara på topp.

– Man får ta en varmare jacka i stället! Och vi ska se till att det finns sittdynor för stolarna och filtar för dem som fryser.

De senaste månaderna har Carita Eklund skött sina klientkontakter främst per telefon och sociala medier.

– I början ringde alla våra stamkunder, även om deras livssituation inte förändrats så mycket. Ångesten är stor. Många bär på stor osäkerhet eftersom vi inte vet när epidemin är över.

Hon har märkt att en del blir väldigt rädda för smitta, den rädslan blir som ett mörkt monster och gör att de nästan slutar leva.

– Då försvinner lätt perspektivet. Ändå är det ju samma saker som är viktiga för oss fortfarande. Också för mig! Att få sova och dricka morgonkaffe, att höra av familj och vänner.

Hon har hjälpt en del äldre församlingsbor med praktiska saker.

– Och så säger de: Jag skulle så vilja att du gav mig en kram!

Lyckligtvis är det vår, konstaterar hon.

– Vi ser att det blir grönare. Annars vet jag inte hur folk skulle orka.

Församlingen kontaktas också av människor som vill hjälpa, som undrar om de kunde ge pengar. Visst kan man göra det, men …

– Jag tänker att kanske man kunde knacka på hos grannen i stället? Man ser ju vilken tant som går ut och drar sin kasse mot butiken, och vilka barn som går ensamma på dagarna. Kanske man kunde sätta sig på en bänk och säga till en mamma: Ni måste ha det kämpigt just nu.

Alla vill vara hjälpare, men få vill ha personlig kontakt med den som behöver hjälp.

– Det behöver inte vara stort. Baka en kaka och för en bit till grannen! Det kan förändra någons dag.

Sofia Torvalds

Kristinestad. Långt inne i östra Sibirien ligger staden Jakutsk. Här arbetade Lappfjärdsbördige Joel Norrvik som missionär, i ett av världens kallaste områden. 21.12.2022 kl. 18:50

Kolumn. Den lilla världen börjar i den stora. Hanna Hofman gläder sig åt att hennes dotter skrev en ukrainsk flickas namn i snön och åt damen som donerade tre par stickade sockor till hjälpsändningen. 21.12.2022 kl. 18:43

NÄRPES. Ulla Holmbergs jular har sett olika ut genom åren, men det viktigaste består: gemenskapen och julens glada budskap. 21.12.2022 kl. 18:33

BERGÖ. När tillvaron var tuffare och jularna enklare … Johan Klingenberg delar med sig av minnen från 1950- och 60-talets Bergö. 7.12.2022 kl. 09:54

Replot. En julotta i Kenya kan bli en besvikelse, men ändå leda till något gott. Och en sillburk i kylen kan ge julkänsla. Chamilla och Kristian Sjöbacka firar jul i Kisumu. 9.12.2022 kl. 09:02

Replot. Luafolket är en minoritet i bergstrakterna i norra Thailand, de kom ursprungligen som flyktingar från Laos. Paret Kolkka har arbetat fram ett skriftspråk och ser till att julens budskap blir tillgängligt på lua. 9.12.2022 kl. 08:43

BORGÅ. Det är inte lätt att balansera mellan att fira en mysig jul samtidigt som vi vet hur svårt många har det. Och kan den givmildhet vi uppmanas till öka det upphaussade kring julen? 8.12.2022 kl. 16:25

Kolumn. "Det var intressant att inse att allt inte handlar om pengar, utan lika viktigt är att skapa trygga platser där människor får berätta sina egna livsberättelser." 8.12.2022 kl. 16:19

vanda. Manda Karlsson är ny förvaltningssekreterare i Vanda svenska församling. – Jag har hellre mycket att göra än för lite, säger hon. 8.12.2022 kl. 16:14

Kolumn. "Kanske årets julklapp kunde vara en upplevelse?" Barndomens enklare och mer måttfulla jular inspirerar Christina Caldén-Back till att tänka kring ett julfirande som inte kväver människan med prylar, men har plats för gemenskap och värme. 7.12.2022 kl. 09:46

NÄRPES. Närhet, mångfald och tradition är några av Desirée Valsberg-Småros nyckelord. Hon är en av de färska förtroendevalda i Närpes församling. 7.12.2022 kl. 09:31

Kolumn. "Jag tror att vi blir lite fattigare på något viktigt när vi tappar bort advent ur kalendern och firar jul i stället." 23.11.2022 kl. 16:21

Kolumn. "Jag hoppas vi blir mindre attraktiva för marknadskrafterna, friare, snällare mot planeten, kanske rent av givmildare mot dem som har mindre än oss?" 23.11.2022 kl. 09:16

BORGÅ. Att få träffa människor i deras vardagliga miljö, att få uppmuntra, dela och hjälpa praktiskt ger missionär Rut Åbacka tilltro till sina arbetsuppgifter. 23.11.2022 kl. 16:34

Kolumn. "Slutligen sker grunduppdraget i det lilla. När tonåringen sporras att få sina läxor gjorda. När dosetten fylls åt ens gamle far." 23.11.2022 kl. 16:30