I år går det inte att samlas på samma sätt som vanligt. Grupper och körer håller paus under coronapandemin. Bilden är tagen på kören Vokalensemblens våravslutning för ett par år sedan.

En vår utan körsången

korsholm.

Lite konstigt, lite lugnare, lite rastlöst. Att hobbyerna tagit paus är en av de mest kännbart annorlunda sakerna med den här våren. Körerna är en viktig gemenskap som saknas.

20.5.2020 kl. 08:15

– I början kändes det ganska konstigt: Är det här på riktigt nu? säger Mira Bäck.

Vissa dagar har hon knappt tänkt på att vi lever i undantagstillstånd. Hon har fortsatt jobba och på fritiden varit hemma och i stallet, så hennes vardag har inte förändrats så mycket.

– Det som är annorlunda är kanske mest hobbyverksamheterna som har inte hålls igång just nu.

Mira Bäck tycker det har fungerat bra att ha sånglektioner på distans, men ser fram emot att få öva och uppträda med körerna igen. Foto: Privat


I ungefär tolv år har Mira Bäck sjungit med i Korsholms svenska församlings ungdomskör Germivox och i höstas gick hon med i kyrkokören Korallkören. I drygt två år har hon även tagit sånglektioner i musikskolan.

– Sången har alltid betytt mycket för mig, den är ett sätt att uttrycka känslor på. Men också gemenskapen som man får via kören och de man sjunger med har varit jätteviktig.

Nu har sånglektionerna hållits på distans, via olika slags videosamtalstjänster.

– Det har nu fungerat bra. Det är förstås nytt för både lärarna och eleverna.

Via nätet har hon också följt med gudstjänsterna ibland.

Även för Julianna Luoma hör körsången och sånglektionerna till det normala veckoprogrammet.

– Kören har jag sjungit i sedan jag gick i fyran. Och så har jag tagit pianolektioner sedan jag var fem år.

Utan de här sysselsättningarna har det känts ganska tomt i vardagen.

– Kören är som en familj, vi känner varandra väldigt bra.

Julianna Luoma som går första året i gymnasiet konstaterar att det blivit mycket hemmasittande under den här tiden.

– Man blir mer rastlös, säger hon.

Julianna Luoma konstaterar att det blivit tomt utan kören och musikskolan. Foto: Privat


Samtidigt kan hon tycka
att det är lite skönt att få en paus.

– När vi ändå haft så hård takt i skolan hela året. Det känns som att man kan ta det lite lugnare nu.

Hon säger att corona-pandemin inte direkt har skrämt henne, eftersom den inte varit så allvarlig i trakten.


Vad ser ni mest fram emot att få göra igen?

– Dels att kunna öva och uppträda tillsammans med körerna, säger Mira Bäck.

Hon hoppas också kunna sommarjobba vid Höga Kusten igen, där hon jobbat de två senaste somrarna och dit hon årligen brukar åka för att vandra.

– Det jag längtar mest efter är att kunna åka dit och träffa familjebekanta och vänner där.

– Att umgås med såna man kanske inte annars träffar så ofta. Och att bara kunna känna sig fri att fara vart som helst utan att vara rädd för det här, säger Julianna Luoma.

Emelie Wikblad

korsholm. Ungdomsarbetsledaren fick friska upp sina videoredigeringskunskaper och prästerna lära sig tala till en församling de inte kan se. De nya erfarenheterna kan användas också när vardagen normaliseras. 6.5.2020 kl. 09:40

korsholm. Hur ser barnens dagar ut när dagklubbarna har paus och skolorna är stängda? Barnledarna Henna Lundström och Sanna Saarela talade med familjen Nyström och frågade hur det går där hemma. 6.5.2020 kl. 09:35

Kristinestad. ”Det här halvåret har nog varit det bäst jag gjort. Jag har fått tillbringa så mycket tid med Gud och fördjupas ännu mera i min relation till honom.” 6.5.2020 kl. 09:27

malax. När två unga pojkar stiger in på sjömansförmedlingen i Göteborg blir det början på en karriär som tagit Wilhelm Bonn över Atlanten, till Australien, Indonesien, Japan, Brasilien och runt Afrikas spets. Men berättelsen får slagsida om han utelämnar det som gett hans liv nytt innehåll, hopp och förtröstan. 6.5.2020 kl. 09:18

Kolumn. I tider av karantän, social distansering, permitteringar, världsoro och stora förändringar söker vi oss gärna ut i naturen, i Guds skapelse. Vandringslederna används flitigt och solnedgångarna har tiotals åskådare. Familjerna söker sig till sina fritidsbostäder. 4.5.2020 kl. 16:17

Larsmo. Erik Blomqvist hann vara kyrkvaktmästare i Larsmo i 34 år innan han gick i pension 2001. 5.5.2020 kl. 01:00

Larsmo. Det är tragiskt att se det tomma utrymmet, säger Britt-Mari Gripenberg där hon står i den tomma Furugården i Larsmo. 4.5.2020 kl. 15:53

Lokalt. Hon var tio år och vandrade skrattande hem från skolan tillsammans med två andra flickor när de mötte hälsosystern på cykel. 4.5.2020 kl. 14:53

pargas. För Martina Nikander har jobbet som diakonissa känts precis rätt. – För mig är en vanlig arbetsdag full av höjdpunkter. 23.4.2020 kl. 14:16

jomala. I stället för att resa bort kan man resa inåt, säger Carina Aaltonen. Hon hoppas att coronakrisen får oss alla att lära oss något nytt. 23.4.2020 kl. 12:51

korsholm. Att vara präst är både ett arbete och en identitet. – Det blir en utmaning att ställa om, konstaterar Berndt Berg. Det känns konstigt att ta avsked i en tid när han inte får träffa församlingsborna. 22.4.2020 kl. 15:35

korsholm. Diakoniarbetarnas telefoner är i flitig användning. Nya behov uppstår, samtidigt som viruset begränsar de vanliga arbetsformerna. Många vill dra sitt strå till stacken och ställer upp för sina grannar. 22.4.2020 kl. 15:29

Kolumn. Kyrkoherde Berndt Berg tackar för din tid i Korsholms svenska församling. I den här kolumnen minns han några viktiga ögonblick i sitt liv. 22.4.2020 kl. 15:21

Närpes. Barnledarna saknade sina dagklubbsbarn, så tillsammans med prästen Olle kläckte de idén om en dagklubb i videoform. 22.4.2020 kl. 15:15

Kolumn. Kristina Örn skriver om gåvor vi kan ge och gåvor vi får ta emot. 22.4.2020 kl. 15:12