Våra kroppar måste vara viktiga för Gud, för annars skulle inte världen engagera sig så för att attackera dem

Kroppen.

"Visst är det konstigt att något som är så grundläggande kan bli så kritiserat, föraktat och till och med kännas förbrukat i förtid."

11.11.2020 kl. 07:00

Som ung vuxen blev jag övertygad om att våra kroppar måste vara viktiga för Gud, för annars skulle inte världen engagera sig så för att attackera dem. De här tankarna om kroppen har kommit tillbaka igen efter att en ny kropp har gjort entré i vår familj, en perfekt kropp med overkligt mjuk hud och glittrande ögon. Vår son närmar sig ett år och med häpnad har vi sett hans utveckling. Hans kropp är perfekt kalibrerad för att lära sig leva och utvecklas.

Ibland, när jag är extra betagen av att han finns, slår det mig också att han inte skulle vara något utan sin kropp och att kroppen inte skulle vara något utan hans själ och ande. Vi finns helt enkelt inte utan kroppar. Det är en lite konstigt självklar tanke. Kroppar är som väder i det avseendet – vi har aldrig levt utan.

Så visst är det konstigt att något som är så grundläggande kan bli så kritiserat, föraktat och till och med kännas förbrukat i förtid. Det gör mig sorgsen att perfekt fungerande kroppar, som har haft lika mjuka och lena rumpor som min sons, redan bara några år senare kan känna att de inte är vackra och inte duger längre trots att de fortfarande är underbart skapade och kan vara fulla av livskraft i herrans många år till.

Är det inte dags att vi tar tillbaka det som världen stulit? Att vi börjar se på kroppen med en mildare och kärleksfullare syn så att våra negativa tankar inte skulle stoppa oss och stjäla den där upptäckarglädjen som så uppenbart finns i den lilla kropp som kryper omkring på vårt golv.

Ann-Louise Gauffin jobbar som inspicient på Svenska teatern.

Ann-Louise Gauffin

julkalender. I det här numret av Kyrkpressen delas det ut en julkalender till församlingsborna i Helsingfors, Esbo, Vanda, Kyrkslätt och Grankulla. I år bjuder luckorna på hälsningar från vanliga stadsbor. 29.11.2017 kl. 16:34

Världsförändrare. "I serien av världsförändrare står Jesus ut som ett fräscht undantag." 29.11.2017 kl. 16:18

Hosianna. Kyrkoårets första söndag – en ny början eller en vanlig gudstjänst? 29.11.2017 kl. 16:05

Påverka. Just nu pågår en konstutställning i Johanneskyrkans krypta. Det är journalisten och konstnären Barbara Savolainen som ställer ut sina verk under rubriken Face, ansikte. 17.11.2017 kl. 10:28

Bekräftelse. "Genom att agera utgående från mina primära instinkter kommer jag inte långt." 17.11.2017 kl. 10:17

Depression. Det är viktigt att vara uppmärksam på sig själv. Om inget längre är glädjefyllt är det dags att söka hjälp 17.11.2017 kl. 10:11

kris. "Många gånger fylls vardagen av många små saker som ökar den totala arbetsmängden och stressen." 7.11.2017 kl. 11:15

Avsked. Ljuset är en stark symbol. Det följer oss från dopet till döden. Det tröstar, stillar och hjälper oss att minnas. 3.11.2017 kl. 15:31

Nyskrivet. I Petrus församling ska nya lovsånger spelas in. Och i Johannes församling förbereder man en välgörenhetskonsert. 26.10.2017 kl. 00:00

Mässa. Kantor Dag-Ulrik Almqvist fick fyra frågor om ”Glädje!” – en gudstjänstvecka i Johannes församling. 26.10.2017 kl. 00:00

Duga. "Varifrån kommer allt detta skuldbeläggande?", undrar Maria Sten. 26.10.2017 kl. 17:29

Träffpunkt. Nu har målfärgen torkat och möblerna hittat sina platser. Det nya mångkulturella dagcentret är redo att bli en mötesplats för migranter och helsingforsare. 11.10.2017 kl. 18:50

musik. I Johannes församling kan vem som helst försöka sig på orgelspelande. 11.10.2017 kl. 18:44

Uniformer. Ibland glömmer Stefan Forsén bort att det syns vad han är, inte minst i metron. 11.10.2017 kl. 18:39

Tillsammans. Senior-nätverket är en unik sastning för att motverka ensamhet. I oktober blir det festival. 29.9.2017 kl. 12:50