Man behöver inte vara pessimist för att tycka att världen behöver förändras. Snarare så tror jag att det är en av de få saker vi kunde hoppas på att nå konsensus om som mänsklighet: att världen behöver förändras. Längre än så skulle vi knappast komma. All enhet skulle flyga all världens väg när vi ställde frågan: Hur? Alla har nog en egen åsikt där och oftast tenderar den att luta till ens egen grupps favör.
I serien av världsförändrare står Jesus ut som ett fräscht undantag. Där den stora majoriteten av maktutövare, som fått chansen att påverka världens gång genom historien, valt att göra det med myndighet och befallningar från ovan, är Jesus annorlunda. Under sitt jordeliv vägrade han konsekvent att leda så, även om han är den enda som verkligen kunde göra anspråk på att bli fullkomligt åtlydd.
Jesus plan för att rädda världen låg aldrig primärt i att ta sig an samtidens maktstrukturer på deras villkor (även om han är skoningslös i sin kritik av dem) utan genom att ”tjäna och ge sitt liv till lösen för många” (Mark 10:45). Jesus kommer nära oss för att tjäna oss och erbjuder oss ett nytt liv – och när vi stiger in i det blir vi en del av Hans plan att förvandla världen, ett människoliv i taget.
Kyrkans framtid kommer inte att räddas av vare sig strukturreformer eller förnyelse av verksamhetskultur (de kan förstås peka åt rätt håll ibland) utan av att Jesus får bli verklig för dig och dem du har runtom dig. Då vi som gemenskaper lever nära Jesus och väljer att leva som han bad oss, i kärlek till Gud och vår nästa – då tar hans världsförändrarprojekt, Guds rike, form mitt ibland oss.
Benjamin jobbar som församlingspastor i Petrus församling.
I dag är han tacksam för sin fru, sin son, sin församling och livet med Gud.
Hans tips: boken ”Jag sökte Allah men fann Jesus” av Nabeel Qureshi - enormt bra bok.
Hans kalenderglimt: Kristuspäivä i Åbo 2.12 och Gemensam gudstjänst för hela Petrus församling 3.12.
