Calle Koskela studerar politisk historia vid Helsingfors universitet. Hans favoritplats i stan är nationalbiblioteket.

Corona avslöjar vårt sanna jag

utmaningar.

"Är vi beredda att ta vårt ansvar som medmänniskor och globala medborgare?"

25.3.2020 kl. 00:01

”Det var den allra bästa av tider, och det var den allra värsta”, skrev Charles Dickens för över 150 år sedan. Orden ekar igenkännligt ännu idag. Vi lever i en tid av såväl fantastiska framsteg som stor själviskhet och samhälleliga motsättningar. Vart är vi egentligen på väg?

Alfred Nobel, uppfinnare av dynamiten och initiativtagare till Nobelprisen, är säkert bekant för de flesta. Framför allt var Nobel en sann kosmopolit och världsförbättrare. Född i Stockholm, tillbringade han en stor del av sin ungdom i St. Petersburg, då huvudstad i det mäktiga ryska riket. Sedermera bosatte han sig i Paris, där han umgicks med medlemmar av den europeiska intelligentian. Globalist, skulle dagens trumpnissar kalla honom.

På många sätt var Alfred Nobel en typisk 1800-talsmänniska, för århundradet präglades av vetenskaplig och teknologisk utveckling, ekonomisk globalisering och kulturella genombrott. En tid inte helt olik vår egen, alltså.

Just nu genomgår vi en av 2000-talets stora globala kriser. Coronaviruset har på några månader spridit sig från en kinesisk fiskmarknad runt hela jorden, och såväl myndigheter, forskare som allmänheten gör sitt bästa för att hejda pandemin. Personligen anser jag att pandemin avslöjar människors verkliga jag. Är vi beredda att ta vårt ansvar som medmänniskor och globala medborgare, eller låter vi den panikstyrda själviskheten ta över?

Nobels 1800-tal var optimismens århundrade. Den världen gick förlorad i och med det första världskriget, trots att Nobelprisen försöker föra idealen vidare. Dagens situation är en annan, men en sak är klar. Våra handlingar i svåra tider har avgörande betydelse för oss alla.

Calle Koskela studerar politisk historia vid Helsingfors universitet.

Hans favoritplats i stan är nationalbiblioteket.

Calle Koskela

HALLÅ DÄR. Han är patrulledare i Munksnäs Spejarna och har fått lära sig både uteliv och sociala färdigheter genom scouterna. 25.3.2025 kl. 17:01

Kolumn. För 60 år sedan, då jag började skolan, höll man morgonbön varje dag. Då sjöngs det alltid någon andlig barnsång eller psalm. Några år senare, i samskolan, tågade alla elever varje morgon till festsalen för att delta i morgonsamlingen. 25.3.2025 kl. 16:58

Helsingfors. Det är fredag förmiddag och full fart i Drumsö kyrkas småbarnsutrymmen: stora och små leker, pratar, äter gröt, eller springer runt i gympasalen. Johannes församlings och Lauttasaaren seurakuntas nya tvåspråkiga familjecafé är i full gång. 11.3.2025 kl. 13:37

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Helsingfors. Hon tycker det aldrig är för sent för dop. Lördagen den 26.4 ordnar de svenska församlingarna i Helsingfors en öppen dopdag för den som vill döpa sig eller sitt eller sina barn. 11.3.2025 kl. 13:26

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

Helsingfors. Genom sina kläder vill Elin Riska peka på Gud. – Idén med Jesusmerch kom från mitt kompisgäng. Vi tänkte att det skulle vara roligt med en slags team-skjorta, ”partner looks” för oss. Då vi började idéa fram merchen tog jag pennan i handen och slutligen kom vi gemensamt fram till sloganen ”Created for His Glory”. 11.2.2025 kl. 19:38

HALLÅ DÄR. Både hon och hemkyrkan Matteus jubilerar 40 år i år. Som kyrkvaktmästare i Matteuskyrkan får Gerlin-Ontronen fira jubileum hela året eftersom också Matteuskyrkan själv firar 40 år i år. 11.2.2025 kl. 19:32

Kolumn. Hur härligt är det inte att få flytta in i nya och egna utrymmen! Det fick vi i Matteus församling uppleva när Matteuskyrkan invigdes 24.2.1985 på Mattiasdagen. 11.2.2025 kl. 19:28

Helsingfors. Jean Nubaha Banyanga kom till tro genom en upplevelse av det ovanligare slaget: när han var tolv år bad en evangelist för honom och genast fick han sin syn tillbaka. 29.1.2025 kl. 13:27

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

matteus. Hon är tf kantor i Matteus församling och vill gärna spela tillsammans med dig! 29.1.2025 kl. 13:18

Kolumn. Ett av mina tidigare barndomsminnen är när jag sitter i min farmors vardagsrum på Drumsö och tittar på hennes juldekorationer i fönstret. Det var tre papperslyktor i rött och grönt. Tro, hopp och kärlek. Vackrast tyckte jag tro-symbolen var, den hade två färger, både grönt och rött, medan de andra två var endast röda. 29.1.2025 kl. 13:14