Nenne Lappalainen jobbar som projektarbetare med tyngdpunkt på diakoni i Johannes församling.

Sommarminnen från Lekholmen

Lägerliv.

"Att sitta och prata med ungdomarna var uppfriskande och gjorde stor skillnad för mig."

5.9.2019 kl. 00:01

Nu kommer hösten med stormsteg, men jag bär med mig minnen från sommaren när jag fick medverka som diakoniarbetare på ett skribaläger på Lekholmen. En av mina uppgifter blev att agera badvakt för morgondoppare. Det var få men desto modigare ungdomar som dök upp på bastubryggan – vattnet var ju bara ca 14–15 grader. Det var fint att sitta vid bryggan och titta och lyssna på fåglarna och vågorna som kluckade mot berget – ett fridfullt sätt att börja dagen på.

Jag plåstrade om några knän och armbågar efter fartfyllda fotbollsmatcher och lekar och förde en ungdom till vård när ett knä gått ur led. Delade ut värktabletter och påminde alla om att dricka tillräckligt med vatten. Att sitta och prata med ungdomarna var uppfriskande och gjorde stor skillnad för mig. Egentligen är tankarna och funderingarna likadana som de var förr, nutidens ungdomar är bara lite mer medvetna än de var för kanske 20 år sedan. Världen är ju mindre och snabbare än tidigare.

Jag minns tystnaden som föll när ungdomarna kom in i kapellet, deltagandet i mässor och andakter. Vilken fin stämning – hela tiden fanns det ett lugn över allt som gjordes.

Jag fick se ungdomar som jobbar ihop och lär sig av varandra, inte att förglömma prästerna som höll dagliga lektioner där ungdomarna fick lära sig och diskutera olika saker. Jag minns unga ledare som var så imponerande duktiga. En av dem bara ställde sig upp i matsalen, bredbent med händerna på ryggen, utan att säga något, och efter 15 sekunder var alla tysta. Jag kunde inget annat än titta. Vilken auktoritet!

Ett stort tack till alla, det var fint att få vara med. Önskar att jag får träffa er igen!

Nenne Lappalainen jobbar som projektarbetare med tyngdpunkt på diakoni i Johannes församling.

Hennes favoritplats på Lekholmen är bastubryggan.

Nenne Lappalainen

Kolumn. Allt snurrar snabbare och varje ögonblick tycks fyllas av krav, distraktioner och brådska. Jag tror det är därför människor söker sig till keramik, för att återknyta till något fysiskt och konkret. 25.9.2024 kl. 16:05

Terapi. Hon tar emot unga vuxna på Walk in-terapi i Östra centrum. 25.9.2024 kl. 16:02

Helsingfors. Diakoniarbetarna i Helsingfors berättar om den nöd de ser i samhället. Varje dag fattar de tuffa beslut om vilka som ska få hjälp och hur. Men hur länge orkar de? 11.9.2024 kl. 13:59

PRO DIACONIA. De har beviljats förtjänstmedaljer för sitt långvariga arbete som diakonissor i Helsingfors. 11.9.2024 kl. 13:53

Kolumn. Efter många år av passivt församlingsliv har en personlig upplevelse väckt en djup tacksamhetskänsla och lett till ett återupptäckt engagemang för Harry Bogomoloff. En ny fas av aktivt kyrkoliv har inletts – där tacksamhet och förlåtelse spelar en central roll. 11.9.2024 kl. 13:48

matteus. Hon ser fram emot höstens öppna torsdagskvällar i Matteuskyrkan. – Det bästa är att man kan komma hit för att bara vara, säger Emma Gustafsson som jobbar som projektledare i församlingen. 28.8.2024 kl. 17:06

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

lekholmen. – På Lekholmen är alla välkomna, precis sådana de är, utan att behöva bära någon sorts mask, säger Walter Wallén som är lägergårdschef på församlingarnas lägerö i sommar. 29.5.2024 kl. 20:19

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25

Kolumn. Jag erkänner. Ibland tar jag vissa saker för givet. För en tid sedan läste jag om människor som lever i svåra förhållanden och som blir förföljda på grund av sin tro. Nik Ripken berättar hur han reste i olika länder där de kristna möter svår förföljelse. 10.5.2024 kl. 20:19