Vi är alla lika värda och lika sedda

Kolumn.

Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så.

28.8.2024 kl. 17:03

Församlingen är en grupp människor som valt att vara med och varje medlem är viktig. Den består av redan färdiga medlemmar och hundraprocentiga medlemmar. Det gäller både dem som kommer ofta till gudstjänst och dem som sitter vid sitt köksbord och följer med vad som händer i deras församling på lite längre avstånd.

En församlingsmedlem behöver inte bli något. Den är redan något. Den är det finaste som finns, nämligen skapad till Guds avbild. Där börjar resan och där är vi alla lika värda och lika sedda och bekräftade av Gud. Det räcker. Vi duger.

I en församling med redan 5 800 medlemmar ligger fokus i uppdraget på att döpa och lära samt tjäna. Dopet är ett personligt uttryck för Guds omsorg. Människan får löftet att aldrig bli lämnad ensam. Hon iklär sig Kristus, berörs av den heliga Anden och får en kristen identitet. Det krävs inget annat än dopet. Om man vill får man ändå hänga kvar och lära sig mer. Bli konfirmerad. Hitta sin plats.

Min vision är att en förälder ska våga låta döpa sitt barn utan att fundera på om de är särskilt religiösa. Eller tillräckligt. Faktum är att ingen av oss är tillräckligt. Det är därför allt är nåd. Och det är med nyfikenhet jag väntar på hittills ganska okända församlingsmedlemmar som snart anmäler sig till skriftskolan och som kommer att göra ett stort avtryck på det vi gör och är nästa år. Välkomna!

Det kräver inte att man är medlem eller döpt för att vara med. Man kan komma ändå. Vara nyfiken, pröva, lämna, behålla det goda, behålla sin frihet och sitt ansvar. Vi är alla en berättelse om Gud. Kom och bidra med vad du har lärt dig om Gud. Det är det som gör det dynamiskt och spännande.

Pia Kummel-Myrskog jobbar som kyrkoherde i Petrus församling.