På utfärd i hemknutarna

dagsutflykt.

Jag hade aldrig hört talas om Svartholmen men plötsligt befann jag mig ombord på en färja och gjorde en spontan resa ut till havs.

27.6.2019 kl. 00:01

Efter femton minuters båttur glider vi sakta in mot bryggan. Det är lördagseftermiddag och jag och mina vänner är på väg till Svartholmen, som ingen av oss tidigare besökt. Innan en av mina kollegor tipsade om ön hade jag ingen aning om att den fanns. Så jag tog med mig mina lika ovetande vänner på en spontan resa till havs.
I gassande solsken kliver vi av båten och börjar vandra längs vägen som leder upp till huvudbyggnaden. Fem minuter senare sitter vi vid caféets uteservering och smuttar på varsin kaffe med havremjölk. En av oss har köpt en kall läsk och en annan mumsar på en nygräddad kanelbulle (den största jag sett).
Framför oss breder en stor och grön gräsmatta ut sig. Gräsmattan går över i en sandstrand som sträcker ut sig till havet. Några barn springer glatt i vattnet för att sedan fortsätta leken i sanden. Maria, mamma till ett av barnen, sitter på en bänk vid stranden.
– Vi har varit här några gånger tidigare. Det är ett bra ställe eftersom det är nära stan och det finns många aktiviteter för barnen, säger hon.
Maria har kommit till Svartholmen med sina väninnor och deras barn. I dag är de fyra mammor och tre barn. Två av mammorna har gått en bit bort för att testa fiskelyckan, medan Maria håller ett öga på barnen som leker på stranden.
– Vi är alla singelmammor som har stöd av varandra.


Höns, kaniner och fiske
Jag och mina vänner vandrar vidare för att titta på djuren som vi kunde skymta från uteserveringen. I en bur hittar vi några hönor och en tupp – i en annan en fullvuxen kanin och närmare ett dussin små kaninungar.
Genom att någorlunda smidigt passera Kanadagässen och deras ungar, utan att få de arg-
sinta mammorna efter oss, tar vi oss ut till en annan ö. Till den kommer man genom att korsa en smal bro från huvudön. På nämnda bro står Marias vänner och fiskar. I ett vitt ämbar med vatten simmar tre små fiskar omkring. Det verkar som om det nappar bra i dag.


En stunds vila
Efter att vi utforskat den mindre ön går vi vidare runt huvudön, via kapellet, bryggan där vi steg i land, grillplatsen och upp till caféet igen. Ur högtalarna hörs en röst som ber om gästernas uppmärksamhet:
– Den sista båten går klockan 18.00!
Vi har ännu 45 minuter kvar till avfärd så vi sätter oss ner för en eftermiddagsfika. Maria och barnen befinner sig fortfarande vid stranden.
– Livet är svårt men här är det enkelt att vara i lugn och ro, säger hon.
Vi kan inte annat än hålla med. Vi har alla saker vi kämpar med. Nytt jobb, skolarbete som hopar sig och bröllopsplanering för en dag som i hastig takt närmar sig. Men på Svartholmen får vi en liten stunds vila. Det är som om tiden står stilla. Först när högtalaren tutar ut information om båttidtabellerna blir vi påminda om världen utanför ön.

Louise Häggström är informatör i Johannes församling.

Svartholmen

  • Svartholmen är en ö som ägs av kyrkan i Helsingfors och vem som helst är välkommen dit.
  • Båten ut till ön går från Sandstrandsvägen 5 och kostar fyra euro tur och retur. Barn under 10 år åker gratis.
  • Ön är öppen från 4 juni till 11 augusti, från tisdag till söndag varje vecka.
  • Det finns ett kapell där det dagligen ordnas andakter eller mässor.
  • På ön finns även lunchservering och ett café där man kan köpa kaffe och tilltugg, ön är även hem för djur som kaniner, hönor och får. Badmöjligheter finns och en grillplats som är öppen för alla. Mera info på mustasaarentoimintakeskus.fi
Louise Häggström

FÖRSAMLINGSVALET. I år är det dags för ett nytt församlingsval. Själva valet sker först under hösten 2026, men i församlingarna har förberedelserna redan rullat igång. Här och där dyker affischer upp med kyrkans logo och en uppmaning om att göra sin röst hörd. Men vad är det egentligen vi ska rösta om – vad är församlingsvalet? 24.3.2026 kl. 15:35

Kolumn. ”En liten, söt flicka som du borde inte ha sådana där bilringar om magen”, sa min härliga släkting åt mig i bastun när jag var kanske tio år. Ett bra exempel på hur vuxna tar sig rätt att kommentera barns kroppar vitt och brett. Släktingen är död sedan länge, men jag minns förstås för alltid hennes ord. 24.3.2026 kl. 15:31

HALLÅ DÄR. Hon är verksamhetsledare i Johannes lounge, som öppnar i Arabiastranden under våren. –Mitt jobb är att försöka erbjuda unga vuxna, och andra som besöker Johannes lounge, det som de just då behöver. En lugn stund mellan studierna eller kanske något kul att göra efter skoldagen. 24.3.2026 kl. 15:27

Kolumn. Som klasslärare strävade jag alltid efter att mina elever skulle veta vilken flaggdag det är, eller varför vi har extra lediga dagar kring endel veckoslut. Det var dagen före påsklov och jag ställde plikttroget min fråga: 10.3.2026 kl. 15:43

FÖRSAMLINGSVAL. Malin Lindholm har varit medlem i Johannes församlingsråd i fyra år. – Jag har lärt mig så mycket. Och jag har kunnat påverka: jag har inte känt mig som en gummistämpel, säger hon. 25.2.2026 kl. 16:17

Kolumn. Jag jobbar i kyrkan, men om en månad blir jag pensionär. När jag ser tillbaka på mina arbetsår, vad vill jag säga till dig som funderar på att jobba i kyrkan? 25.2.2026 kl. 16:09

HALLÅ DÄR. Hon gör sin mediapraktik i Johannes församling. – Ända sedan jag var liten har jag velat fotografera allting jag ser. Jag vet inte exakt vad mitt drömyrke är, men något med fotografering skulle vara roligt. 25.2.2026 kl. 16:06

ANSVAR ATT STÅ UPP MOT RASISM. – Jag längtar efter ett forum där kyrkan och samhället kan mötas, och jag är mycket glad över att de här kvällarna har kommit i gång igen i Petruskyrkan, säger Pamela Granskog. 12.2.2026 kl. 14:52

Kolumn. Det händer något särskilt vintertid i stadens kyrkor. Jag ser det nästan varje dag. Människor kommer in utan ärende, utan ord, ibland utan tro. De stannar en stund – och går igen. Det är lätt att missa hur djupt kristet det egentligen är. 12.2.2026 kl. 15:09

HALLÅ DÄR. Hon är ny familjearbetsledare i Petrus församling. Inför sin 50-årsdag längtade Katja Andersson efter en förändring – det visade sig bli både nytt jobb och ny hemort 12.2.2026 kl. 15:02

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

Kolumn. Jag firade jul i min hemby i Österbotten. Jag gick förbi min gamla skola, som är utdömd och ska rivas. Jag tittade in genom de igendammade rutorna, in i mitt gamla klassrum. 29.1.2026 kl. 20:19

HALLÅ DÄR. Hon håller spanskan vid liv runt kaffebordet. – Jag har jobbat som guide på Mallorca och Grand Canaria och lärde mig spanska genom att lyssna. Senare har jag också tillbringat flera vintrar på Solkusten, berättar Christel Carlsson. 29.1.2026 kl. 20:15

petrus. Söndag 1 februari installeras Pia Kummel-Myrskog vid en festgudstjänst i Petruskyrkan. Alla är välkomna! 19.1.2026 kl. 10:48

Kolumn. Inkommande höst går vi till val i församlingarna runtom i landet. Det kan låta avlägset men det är nu samtalen och kandidatsökandet börjar. Vem vågar och vill ställa upp? Vem vill och kan ta ansvar? Deltagandet i församlingsvalet spelar en viktig roll. Församlingen behöver dig! 19.1.2026 kl. 10:36