Ett delat ögonblick med utsikt över Miami

En gåva för både barn och fadder

fadderskap.

"Att få förtroendet från föräldrarna är stort och vackert i sig, men att så småningom få tillit och förtroende från barnet är ännu större."

16.5.2019 kl. 00:01

Vi åkte hela vägen upp till femtionde våningen i hotellet där vi bodde. Hans pappa hade gått ut på en promenad så nu var det bara jag, min fyraåriga gudson och Voltron-actionfiguren. Vi åkte upp för att se solnedgången över Miami – eller det var därför som jag ville åka upp, gudsonen ville bara komma ifall Voltron fick följa med …

Men när vi väl var uppe vid det stora fönstret gick det som jag trodde. Inte ens supermäktiga Voltron kunde tävla med utsikten som slog emot oss. Vi satt där en stund och konstaterade att det var väldigt fint men efter några minuter började han skruva på sig. “Jag tror Voltron också vill se solnedgången”, sa han. ”Självklart”, svarade jag och vi gav actionfiguren bästa platsen vid fönstret just när solen försvann ner bakom horisonten.

Av olika anledningar har jag själv inga barn, men att få vara fadder är en fantastiskt fin möjlighet att ändå få chansen att upptäcka världen på nytt genom ett barns ögon. Att få det förtroendet från föräldrarna är stort och vackert i sig, men att så småningom få tillit och förtroende från barnet är ännu större.

Ett gott liv bygger på relationer och under vår livstid behöver vi flera olika typer av relationer. Fadderskapet är ett fint sätt att ge sitt barn en annan vuxen att stödja sig på under barn- och tonårstid. Det kan bli en ovärderlig gåva både för barnet och för faddern – det har det i alla fall blivit för mig.



Daniel Jakobsson jobbar som ungdomsarbetsledare i Matteus församling.

Hans favoritplats i stan: Lekholmen.

Daniel Jakobsson

civiltjänstgöring. Han gör civiltjänst som vaktmästare i Matteus församling. Att vara med i församlingens vardag har vidgat hans bild av vad kyrkan gör. 3.3.2021 kl. 09:00

Kolumn. "Trots att det inte var som vanligt kunde jag gå och lägga mig med en varm känsla i hjärtat." 18.2.2021 kl. 13:50

Livsrum. Dag för dag kommer vi närmare ett slut på pandemin – men än är vi inte där, trots att vi hunnit tröttna på undantagsläget. – Den här tiden har lärt oss att leva en dag i taget, säger prästen Ulla Lumijärvi. 18.2.2021 kl. 13:44

kampanj. Han är redo att vinterbada – för Östersjöns skull. 18.2.2021 kl. 12:49

Svinnmat. Ätbar mat av god kvalitet hör inte hemma i soptunnan. Stadin Safka ser till att den i stället hamnar hos mathjälpen eller i lunchrestaurangens kök. 3.2.2021 kl. 00:00

Mod. "Mod är att våga leva med ett sårbart hjärta i en värld där vårt hjärta ibland kommer att brista." 1.2.2021 kl. 00:00

hjälpledare. Hon trivs med att vara hjälpledare och har fått många fina minnen från lägren. 1.2.2021 kl. 08:00

beroende. Han drack tills hans kropp nästan gav upp. Vid nyåret tänkte Johan Ekroth tillbaka och insåg att han nu levt längre som nykter än han någonsin tidigare gjort i sitt liv. 29.1.2021 kl. 15:38

Sorgekurs. Hon gick sorgekursen Vägen vidare i fjol och fick förtroende för ledarna. 20.1.2021 kl. 09:00

diakoni. Diakoniarbetarna pratar mer i telefon än vanligt. För många av deras klienter har det blivit svårare att klara ekonomin i restriktionernas spår – men framför allt är ensamheten svår. 20.1.2021 kl. 07:00

nyårslöften. När andra håller nyårslöftena på minimal nivå sätter Louise Häggström upp femton mål inför 2021. 20.1.2021 kl. 08:00

Konferens. Han ser pandemin som en möjlighet och har planerat Disciple-konferensen i ny form. 4.1.2021 kl. 13:39

Språkbad. Christina Elving-Andersén frågar sig om vi svensktalande själva ger rum för en levande tvåspråkighet. 4.1.2021 kl. 11:06

nystart. Läkarens ord om att han stod på randen till en hjärtinfarkt fick Markus Andersén att lägga om kosten, börja motionera – men framför allt att vila mer. 4.1.2021 kl. 14:09

vanor. Nya vanor behöver övas för att sätta sig i hjärnan. De här tipsen gör det lättare att komma igång. 29.12.2020 kl. 17:21