En ensam och klarsynt iakttagare

Bok. Att stiga in i Peter Sandströms litterära värld är lite som att vistas i ett eget universum. 21.11.2018 kl. 15:25

Jag är osäker på varför. Det har kanske med språket att göra; rytmen, de dialektala inslagen och hur orden fogas samman till alldagliga meningar som rymmer avgrunder av vankelmod, livsglädje, tillkortakommanden, ånger och humor.


I Sandströms senaste bok Mamma november får vi följa författarens namne som i åtta episoder eller noveller betraktar sin familj, sin fru, sina barn, sina föräldrar och sin syster.


Han är en ensam iakttagare som står vid sidan av och minns eller försöker få till ett äkta möte och ett samförstånd med sina närmaste. Outsiderskapet känner man igen från hans tidigare böcker Transparente Blanche och Laudatur. Avståndet till dem han betraktar gör det också tydligt hur stor respekten för dem är. Hans mor är långt mer än bara en mor. Klarsynt ser han alltid individens värde och sammanhang, som sträcker sig bortom familjebanden.


Huvudpersonen Peter är saktmodig och stillsam och har ett stort mått av självdistans, därför känns han som en trovärdig berättare. Samtidigt balanserar Sandström på gränsen mellan det rimliga och det orimliga. Huvudpersonen Peter och sonen Neo snor till exempel en kälke från vinden i Topelius hem Kuddnäs. För att inte tala om hur en död gris spelar en avgörande roll när Peter hamnat i ån. Händelserna kan kanske tolkas som bilder för något större, men minst lika väl fungerar de som vackra och absurda tavlor i helheten.


Det ödsliga möter med lätthet det roliga i Sandströms bok, och det blir sällan pretentiöst. I novellen om sonen Neo skriver han: ”Vi hade varit på Tivoli. Vi hade åkt med veteranbilar som gick längs en skena. Hur mycket man än svängde på ratten så fortsatte bilen längs sin bana. Neo märkte det där. Han satt och svängde på ratten. Han tittade på mig. Det händer inget, sa han. Bilen skramlade vidare. Från karusellerna hördes skratt och rop. Vi satt tysta i bilen. Vi kastade pil och drog i snören. Pojken vann ett diadem av plast.” Liksom bilen på tivolit skramlar vidare går huvudpersonens liv vidare. Hand i hand med hans acceptans av alltings förgänglighet och det faktum att han åldras går hans ånger över att han inte tillbringat tillräckligt med tid med sina barn när de var små. I stället för att tälta med dem i skogen har han skrivit dikter. Få lyckas så vackert beskriva det täta släktskapet mellan vissheten om alltings död och livets intensitet som Peter Sandström gör.


Jag ser redan fram emot nästa bok av Sandström. Vad händer om han bjuder in oss in en helt annan värld än han byggt upp hittills? Vad händer om dialogerna blir långa och hetsiga? Jag litar helt på att han ror precis vad han vill i hamn.

Ulrika Hansson

Kolumn. Vad drömmer du om att bli när du är stor? Den här frågan hör till de vanligaste när jag intervjuar skolelever under arbetsresor. 9.10.2023 kl. 12:25

Helsingfors. I Helsingfors firas Ekumeniska ansvarsveckan bland annat med en bönekväll och en konsert i slutet av oktober. – Fred börjar med att se sig i spegeln. 9.10.2023 kl. 12:22

Helsingfors. Varje torsdag delar frivilliga ut matkassar till i medeltal 500 kunder på Högbergsgatan 22. – Antalet personer som kommer för att hämta mat har fördubblats på några år, säger pastor Markus Österlund. 26.9.2023 kl. 08:00

HALLÅ DÄR. Ellen har varit med och startat upp Fredagscafé i Petruskyrkan. –Idén var att skapa en plats för äkta gemenskap där det är möjligt för människor i olika åldrar, livsskeden och av olika bakgrunder att mötas. 26.9.2023 kl. 08:00

Kolumn. Att läsa böcker är ett sätt att förstå världen. Äldre texter visar oss dessutom att världen kanske förändrats mindre än vi tror. 26.9.2023 kl. 08:00

matteus. Hon är ny kyrkoherde i Matteus, Helsingfors minsta församling, men känd för bland annat sitt progressiva ungdomsarbete. 11.9.2023 kl. 18:54

Kolumn. Mitt under brinnande corona flyttade min rumskompis ut och lämnade mig kvar med en deprimerande stor lägenhet som gapade tom. Soffan tog hon med sig, vilket lämnade kvar ett stort hål i vardagsrummet. Eftersom jag jobbade hemifrån (tänk att vi alla gjorde det!) behövde jag verkligen en ny soffa. Och en ny rumskamrat. 11.9.2023 kl. 18:52

lekholmen. – I sommar har vi slagit rekord, jag tror faktiskt inte att det varit så mycket folk på Lekholmen förut, säger verksamhetsledare Daniel Jakobsson. 11.9.2023 kl. 18:49

Helsingfors. Hon leder fem körer under hösten och hoppas på att du som funderat på att börja sjunga tar chansen! 1.9.2023 kl. 14:07

Helsingfors. Mats Almqvist gjorde en omstart som 40-åring. I höst dukar han fram frukost för män i arbetslivet som tappat bort sina kompisar. 1.9.2023 kl. 14:01

Kolumn. I år firar diakonin i Tyskland 175-årsjubileum. Startpunkten för diakonin var Johann Hinrich Wicherns tal vid Evangeliska kyrkans kongress den 22 september 1848. Han förespråkade ett nätverk av ”kärlek som räddar”. Den moderna diakonin föddes 1.9.2023 kl. 13:56

lekholmen. Ungdomsverksamhet, barnprogram, grillkväll och strandliv – Lekholmen är öppen för alla och vi bjuder på program också för dem som inte är på konfirmandläger. 14.6.2023 kl. 17:52

Kolumn. Inom Borgå stift har alla församlingar ett eget sätt att möta sina medmänniskor, det som vi alla har gemensamt är kristendomen. 14.6.2023 kl. 17:40

lekholmen. Hon bor i Tallinn men ska åka på skriftskolläger på Lekholmen i sommar. 14.6.2023 kl. 17:32

Kolumn. Under en vanlig söndagsgudstjänst, i mitten av mars, börjar en bekant melodi spelas från synten. Min hjärna och mun förbereder sig för att inleda ”Härlig är jorden …”, tills jag några sekunder senare inser att texten är på engelska och med ett annat budskap. Jag befinner mig långt hemifrån, och deltar i en gudstjänst i den protestantiska kyrkan i Oman. 31.5.2023 kl. 08:00