Koko Hubara är journalist och författare. Hon har grundat och driver bloggen Ruskeat Tytöt.
Koko Hubara är journalist och författare. Hon har grundat och driver bloggen Ruskeat Tytöt.

Och jag ser annorlunda

Bok. Jag hade inte en aning om hur fördomsfull jag är förrän jag läste Koko Hubaras bok Bruna Flickor. 19.10.2018 kl. 09:22

Jag hade i själva verket gått omkring och känt mig ganska självbelåten. Jag menar: jag är en person som ler vänligt mot tiggare på gatan och ger dem pengar när jag har kontanter, jag är den som är extra noggrann med att hälsa invandrarchauffören godmorgon, och när en liten Brun Flicka en gång inte hade pengar till sin bussbiljett steg jag upp och betalade den. Jag känner Bruna Flickor. Grattis jag, liksom.

Men de som Koko Hubara i första hand riktar sin essäbok till (”känsloessäer” lyder underrubriken) är inte de där typerna som skriver rasistiska texter på nätet eller ropar n-ordet efter folk. Det vill säga de öppet rasistiska personer som medelklassjournalister som jag gärna ser att är problemet.

Nej, Hubara skriver till oss, till mig. Hon skriver, tänker jag, om avståndet. Det är det främlingskap jag instinktivt projicerar på rasifierade personer jag inte känner. Jag har aldrig reagerat på att personer som inte är vita främst syns i reklamkampanjer för yrkesskolor. Jag har aldrig tänkt på att damtidningarna inte innehåller några make-up-tips för personer med mörkare hudfärg än den traditionellt finländska.

Som finlandssvensk är det otroligt nyttigt att läsa Hubara också för att vi delar en minoritetsupplevelse, men den är så totalt annorlunda. När jag går med mitt barn till läkaren blir hen förvånad över att barnet behöver tolk (och tolken är jag som lyckligtvis är tvåspråkig). Medan en Brun Flicka som går till läkaren genast får frågan ”ska vi ordna med tolk?” även om hon är född och uppvuxen i Finland.

Jag har aldrig tänkt på exotiseringen, på hypersexualiseringen, på förväntningen att en Brun Flicka ska vara vild, undergiven och rapp i käften, allt på samma gång. Att hon lever med att början på varje relation aldrig är att den andra inte vet något om henne och därför är öppen för att hon kan vara en massa olika saker.

Vad Koko Hubara gör är helt enkelt att skriva om sina erfarenheter. Jag tror allt mer på att det är det enda sättet att skriva om någonting. Just den här berättelsen om att vara människa är en berättelse om att vara Brun Flicka i ett väldigt vitt Finland, men den är också en berättelse om att vara jude med rötter i Yemen, om att vara en mamma som inte ser ut som sin mamma och inte som sin dotter heller (alltid ha födelseattesten med), om att känna sig hemma i Paris, om att höra hemma i Israel men ändå inte alls.

Jag tänker också att jag egentligen inte tidigare läst en medelklassberättelse om att vara så utsatt för sexuellt våld.

Vad jag hoppas: att jag och sedan du härefter ska se världen med andra ögon och att det ska bestå.

Bruna Flickor

Författare: Koko Hubara

Förlag: Förlaget 2018

Sofia Torvalds
Anne Koivula blev först jurist och sedan präst.

Barn i kyrkan. Anne Koivula är ny präst i Petrus församling. Hon vill ge barnen plats i gudstjänsten så att de ska få känna att de är en del av kyrkans familj. 17.10.2019 kl. 00:01
Du kan dela ljusbilder under hashtaggen #delaljus.

hopp. Dagarna blir mörkare, men när timmarna med dagsljus blir allt färre vill kyrkan ta fasta på att vi kan dela ljus och hopp med varandra. 17.10.2019 kl. 00:01
Louise Häggström jobbar som informatör i Johannes församling. Hennes favoritplats i stan är någonstans vid havet.

Saknad. "Kan man sakna något man aldrig haft?" 17.10.2019 kl. 00:01
Syskonen Christel och Robin Runne har båda två döpts inför sina respektive konfirmationer. Konfirmationen var ändå en större grej, säger de.

konfirmation. Om man inte blivit döpt som barn men ändå vill gå på konfirmandläger – hur gör man då? Det korta svaret på frågan är: anmäl dig till konfirmandundervisningen. 3.10.2019 kl. 10:39
Rofa Blauberg är lärare i modersmål och litteratur. Hans favoritplats i stan är den gamla turbåtsbryggan nära Humleuddsvägen på Degerö.

Studentskrivningar. "Ett L i franska eller ett A i matematik beskriver en enstaka prestation, men missar nästan allt det som är viktigt på riktigt." 3.10.2019 kl. 10:01

sparkrav. Ungdomarna i Matteus församling är djupt besvikna över församlingsrådets beslut att skära i ungdomsverksamheten. 3.10.2019 kl. 09:00
Svamprisotto och sallad med lyxig känsla på Snellu Café.

Matsvinn. Waste & Feast-serveringarna omvandlar matsvinn till måltidsgemenskap. Vi testar hur det fungerar att äta lunch (och mellanmål) på mat som räddats innan den hamnade i soporna. 3.10.2019 kl. 09:27
"Det tog länge innan jag kom fram till att ljuset är lika verkligt som mörkret", säger Susanne Ringell.

Helsingfors . Kan orden överbrygga vår ensamhet? Medan höstmörkret sänker sig över staden delar författarna Tua Forsström och Susanne Ringell tankar och texter om saknad, ensamhet och längtan. 1.10.2019 kl. 17:33
– I sin allra enklaste form är en ängel en budbärare. Det är någon annan än ängeln som är källa till budskapet, säger Stefan Forsén.

änglar. Alla människor kan säkert beskriva budskap som de på olika sätt fått som en sorts änglanärvaro i sina liv, säger Stefan Forsén. 25.9.2019 kl. 10:00

ensamhet. Ensamheten gör ont i själen och är en hälsorisk. Nu sträcker Johannes församling ut sina händer, frågar ”Var är du?” och vill nå de ensamma. 19.9.2019 kl. 00:01
Slutet nått