Koko Hubara är journalist och författare. Hon har grundat och driver bloggen Ruskeat Tytöt.
Koko Hubara är journalist och författare. Hon har grundat och driver bloggen Ruskeat Tytöt.

Och jag ser annorlunda

Bok. Jag hade inte en aning om hur fördomsfull jag är förrän jag läste Koko Hubaras bok Bruna Flickor. 19.10.2018 kl. 09:22

Jag hade i själva verket gått omkring och känt mig ganska självbelåten. Jag menar: jag är en person som ler vänligt mot tiggare på gatan och ger dem pengar när jag har kontanter, jag är den som är extra noggrann med att hälsa invandrarchauffören godmorgon, och när en liten Brun Flicka en gång inte hade pengar till sin bussbiljett steg jag upp och betalade den. Jag känner Bruna Flickor. Grattis jag, liksom.

Men de som Koko Hubara i första hand riktar sin essäbok till (”känsloessäer” lyder underrubriken) är inte de där typerna som skriver rasistiska texter på nätet eller ropar n-ordet efter folk. Det vill säga de öppet rasistiska personer som medelklassjournalister som jag gärna ser att är problemet.

Nej, Hubara skriver till oss, till mig. Hon skriver, tänker jag, om avståndet. Det är det främlingskap jag instinktivt projicerar på rasifierade personer jag inte känner. Jag har aldrig reagerat på att personer som inte är vita främst syns i reklamkampanjer för yrkesskolor. Jag har aldrig tänkt på att damtidningarna inte innehåller några make-up-tips för personer med mörkare hudfärg än den traditionellt finländska.

Som finlandssvensk är det otroligt nyttigt att läsa Hubara också för att vi delar en minoritetsupplevelse, men den är så totalt annorlunda. När jag går med mitt barn till läkaren blir hen förvånad över att barnet behöver tolk (och tolken är jag som lyckligtvis är tvåspråkig). Medan en Brun Flicka som går till läkaren genast får frågan ”ska vi ordna med tolk?” även om hon är född och uppvuxen i Finland.

Jag har aldrig tänkt på exotiseringen, på hypersexualiseringen, på förväntningen att en Brun Flicka ska vara vild, undergiven och rapp i käften, allt på samma gång. Att hon lever med att början på varje relation aldrig är att den andra inte vet något om henne och därför är öppen för att hon kan vara en massa olika saker.

Vad Koko Hubara gör är helt enkelt att skriva om sina erfarenheter. Jag tror allt mer på att det är det enda sättet att skriva om någonting. Just den här berättelsen om att vara människa är en berättelse om att vara Brun Flicka i ett väldigt vitt Finland, men den är också en berättelse om att vara jude med rötter i Yemen, om att vara en mamma som inte ser ut som sin mamma och inte som sin dotter heller (alltid ha födelseattesten med), om att känna sig hemma i Paris, om att höra hemma i Israel men ändå inte alls.

Jag tänker också att jag egentligen inte tidigare läst en medelklassberättelse om att vara så utsatt för sexuellt våld.

Vad jag hoppas: att jag och sedan du härefter ska se världen med andra ögon och att det ska bestå.

Bruna Flickor

Författare: Koko Hubara

Förlag: Förlaget 2018

Sofia Torvalds

Helsingfors . I höst ordnar Johannes församling en bröllopsnatt – en möjlighet för alla som tänkt gifta sig att klara av det lite snabbare och med minimal planering. Det enda som behövs är festkläder och hindersprövning. 10.8.2019 kl. 13:41

Helsingfors . ”Vem kan komma?” och nio andra vanliga frågor om familjerådgivningen. 8.8.2019 kl. 00:00
– Det är fortfarande min grundtanke att förvandla orden till gärningar, att det inte bara ska se bra ut på ytan.

gemenskap. Hanna Mithiku vill att kyrkan ska leva som den lär och att förkunnelsen om alla människors lika värde ska synas i församlingsarbetet. Det har fått henne att ställa upp som förtroendevald, och i dag är hon ordförande för gemensamma kyrkofullmäktige i Helsingfors. 25.7.2019 kl. 08:30
–  Skuld och skam är frågor som kommer upp hela tiden. Inför livets största vändpunkter formas frågorna i våra innersta djup, säger Barbro Eriksson.

sjukhuspräst. I det kyliga, kliniska kaos som sjukhus och sjukdom kan innebära finns det personer som bygger altaren och andas empati. 25.7.2019 kl. 08:30
Janne Silfverberg jobbar som församlingssekreterare i Petrus församling med ekonomi, folkbokföring och personalfrågor på sitt bord.

Avkoppling. "Efter ett tag brukar jag känna trycket i själen lätta." 25.7.2019 kl. 08:30

ledarskap. Teemu Laajasalo leder ett brokigt stift där församlingarna trots sina skillnader ställer samma fråga: Hur kan vi tala om evangeliet så att det blir relevant för människor i dag? 11.7.2019 kl. 00:01
Benjamin Laustiola är den konkreta länken mellan butikernas överblivna matlager och de matserveringar och -utdelningar som församlingarna i Helsingfors ansvarar för.

mathjälp. Benjamin Laustiola misstänker att det finns många hungriga stadsbor som inte söker mathjälp fastän de borde. Nu hoppas han på bättre logistik och mindre skam kring brödköerna. 11.7.2019 kl. 00:01
Martina Harms-Aalto är medlem i Johannes församlingsråd och gemensamma kyrkofullmäktige.

ensamhet. "Vad är det vi vill säga och förmedla? Och hur kan det tänkas se ut i betraktarens öga?" 11.7.2019 kl. 00:01
Fred Wilén fascineras av berättelserna bakom gravstenarna.

jourhavande präst. I sommar har prästerna jour på begravningsplatserna i huvudstadsregionen och hoppas på att få samtala med besökare och anställda om livet, döden och allt som ryms däremellan. 27.6.2019 kl. 00:01

dagsutflykt. Jag hade aldrig hört talas om Svartholmen men plötsligt befann jag mig ombord på en färja och gjorde en spontan resa ut till havs. 27.6.2019 kl. 00:01
Slutet nått