Koko Hubara är journalist och författare. Hon har grundat och driver bloggen Ruskeat Tytöt.
Koko Hubara är journalist och författare. Hon har grundat och driver bloggen Ruskeat Tytöt.

Och jag ser annorlunda

Bok. Jag hade inte en aning om hur fördomsfull jag är förrän jag läste Koko Hubaras bok Bruna Flickor. 19.10.2018 kl. 09:22

Jag hade i själva verket gått omkring och känt mig ganska självbelåten. Jag menar: jag är en person som ler vänligt mot tiggare på gatan och ger dem pengar när jag har kontanter, jag är den som är extra noggrann med att hälsa invandrarchauffören godmorgon, och när en liten Brun Flicka en gång inte hade pengar till sin bussbiljett steg jag upp och betalade den. Jag känner Bruna Flickor. Grattis jag, liksom.

Men de som Koko Hubara i första hand riktar sin essäbok till (”känsloessäer” lyder underrubriken) är inte de där typerna som skriver rasistiska texter på nätet eller ropar n-ordet efter folk. Det vill säga de öppet rasistiska personer som medelklassjournalister som jag gärna ser att är problemet.

Nej, Hubara skriver till oss, till mig. Hon skriver, tänker jag, om avståndet. Det är det främlingskap jag instinktivt projicerar på rasifierade personer jag inte känner. Jag har aldrig reagerat på att personer som inte är vita främst syns i reklamkampanjer för yrkesskolor. Jag har aldrig tänkt på att damtidningarna inte innehåller några make-up-tips för personer med mörkare hudfärg än den traditionellt finländska.

Som finlandssvensk är det otroligt nyttigt att läsa Hubara också för att vi delar en minoritetsupplevelse, men den är så totalt annorlunda. När jag går med mitt barn till läkaren blir hen förvånad över att barnet behöver tolk (och tolken är jag som lyckligtvis är tvåspråkig). Medan en Brun Flicka som går till läkaren genast får frågan ”ska vi ordna med tolk?” även om hon är född och uppvuxen i Finland.

Jag har aldrig tänkt på exotiseringen, på hypersexualiseringen, på förväntningen att en Brun Flicka ska vara vild, undergiven och rapp i käften, allt på samma gång. Att hon lever med att början på varje relation aldrig är att den andra inte vet något om henne och därför är öppen för att hon kan vara en massa olika saker.

Vad Koko Hubara gör är helt enkelt att skriva om sina erfarenheter. Jag tror allt mer på att det är det enda sättet att skriva om någonting. Just den här berättelsen om att vara människa är en berättelse om att vara Brun Flicka i ett väldigt vitt Finland, men den är också en berättelse om att vara jude med rötter i Yemen, om att vara en mamma som inte ser ut som sin mamma och inte som sin dotter heller (alltid ha födelseattesten med), om att känna sig hemma i Paris, om att höra hemma i Israel men ändå inte alls.

Jag tänker också att jag egentligen inte tidigare läst en medelklassberättelse om att vara så utsatt för sexuellt våld.

Vad jag hoppas: att jag och sedan du härefter ska se världen med andra ögon och att det ska bestå.

Bruna Flickor

Författare: Koko Hubara

Förlag: Förlaget 2018

Sofia Torvalds
Hilkka Olkinuora är präst, journalist och författare. – Godhet är ingen prestation, säger hon.

Rannsakan. Får jag göra goda saker för att själv må bättre? Och hur mycket goda handlingar måste jag utföra? Kan jag sitta på min kammare och vara god? – Godhet är en horisont vi styr mot enligt bästa förmåga, säger Hilkka Olkinuora. 7.2.2019 kl. 10:06
Markus Andersén jobbar som företagare inom förnyelsebar energi och sitter i Johannes församlingsråd.

biskopsval. "Ju äldre jag själv blir, desto mer anser jag att åldern bara är en siffra", skriver Markus Andersén i veckans sökruta. 7.2.2019 kl. 09:56
Niclas Lemström säger att rådet för unga vuxna vill åstadkomma konkret förändring, vilket inte alls är omöjligt med engagerade medlemmar.

Aktiva. Vilken verksamhet och vilken roll i församlingen vill unga vuxna ha? Ett nystartat råd i Helsingfors vill arbeta med de här frågorna. 7.2.2019 kl. 09:44
Gud behöver inga förklaringar, och då kan bönen vara just så okomplicerad som den ska få vara, tror Sofia Torvalds.

Avspänt. Det största hindret för oss när det gäller bön är att vi tror att det är mycket besvärligare än det är. En mening eller ett ord kan vara din bön. 24.1.2019 kl. 00:00
Gunilla Riska är diakonissa i Petrus församling.

Bekräftad. "Han är intresserad av hur jag har det." 24.1.2019 kl. 00:00
Sorggruppen som börjar träffas i februari passar både sådana som nyligen upplevt sorg och sådana som har äldre sorg att bearbeta.

Grupp. Sorg bearbetas väldigt olika. Snart startar en grupp för dem som vill dela bördan med andra. 24.1.2019 kl. 00:00
Mikael Busck-Nielsen är den enda svenskspråkiga 
prästen som jobbar
i ett köpcenter i 
Helsingfors.

Tillgänglighet. Kyrkan ska synas i gatubilden och i vardagen, anser Mikael Busck-Nielsen. En dag i veckan promenerar han runt i köpcentret Redi, med prästkragen synlig. 10.1.2019 kl. 00:00
Patricia Högnabba jobbar med konfirmand- och ungdomsarbete i Matteus församling.

Insikt. "Jag har hört till dem som helst klarar sig själva (även om det innebär att man sitter och googlar halva natten)." 10.1.2019 kl. 00:00
Johanneskyrkan är en viktig knutpunkt för församlingen.

Jubileum. – Johannes församling är en rik församling i ordets djupa bemärkelse, säger kyrkoherde Johan Westerlund. 10.1.2019 kl. 00:00
Fred Wilén vill erbjuda gemenskap för de redan församlingsaktiva och utmana nya passiva medlemmar.

Nyanställd. Från årsskiftet inledde Fred Wilén ett treårigt vikariat som kyrkoherde i Matteus församling. Stefan Forsén fick tjänst som direktör för gemensamt församlingsarbete vid Helsingfors samfällighet. 10.1.2019 kl. 00:00
Slutet nått